tisdag 31 juli 2007

Ödmjukt och fånigt...





... sitter jag framför Tv:n och ser ett avsnitt av "Extreme Home Makeover". Visst vet jag att det är showbusiness och kommersiellt så det bara dryper dollar om det, men ändå... jag berörs lika mycket varje gång! En familj, med långt sämre förutsättningar än mig, som lever i misär och elände, kanske sjukdom, får en möjlighet att börja om! Familjen får åka på semester, och under tiden svingar showen sitt magiska spö - och hem kommer en familj som nu fått ett underbart vackert hus, och ett nytt hem!! DET är vad riktig magi handlar om - att kunna hjälpa....

Med ödmjukhet inser jag hur tacksam jag ska vara för hur bra jag har det! Fånigt gråter jag - först när jag ser deras elände.. och sedan när jag ser deras lycka...

Det ger ett ödmjukt perspektiv på tillvaron - och fånigt mycket grinande i soffan...

Måndag idag...

Inget kaffe på säng idag! Pontus P och jag tog en promenad upp till mamma och pappa. Hade ju lovat! "Hur är det, mamma? Hade du inte lite för bråttom hem igen?" frågade jag. Men jag märkte att hon inte alls ville prata om det..för hon sa undvikande: "Jo, men jag mår bra, och man kan ju inte ligga där ut och förut.. och pappa kan ju inte ta hand om all tvätt själv!" (All tvätt...! Som om det skulle bli något större berg av två personer på några futtiga dagar..´tänkte jag, men det sa jag ju inte!) Sen var det färdigpratat om det, och hon frågade om det gick bra med en limpsmörgås till kaffet! (Försökte också fråga henne en stund senare om blodtryck och blodvärden.. men då sa hon : "Ja, jag kanske ska få sprutor mot det som slår sönder mina vita blodkroppar.. och jag undrar om den här blomman kommer att blomma nåt mer... Vill du ha mer kaffe.." Då gav jag upp!!) Nåja, hon är hemma nu, och det är huvudsaken... vi får andas ut och vänta tills nästa resa..!

SE var trött idag, och sa redan innan jag gick att han skulle gå och lägga sig igen! Sen sov han i stort sett hela förmiddagen. När han sen klev upp märkte jag att han var lite irriterad - men det gick över senare...! Tack och lov..!

Svärmor ringde.. hon var nog också lite trött idag, tror jag! Hon gäspade hela tiden i telefon - men "hon var inte trött" , det sa hon flera gånger! Lilla svärmor - jag är så glad att du finns, fast jag inte orkar bjuda hit dig just nu! Men det kommer nya dagar...!

Carolina fick låna min dator, nästan hela dagen! Hon var väldans tacksam för det...!

Jonas (som har semester..) och lille David åkte på iväg på en egen utflykt...

Fredrik (min lillebror) och hans tjej Carmen var hit på en snabbvisit och en snabbkaffe! Trevligt! Men SE låg och sov då också...det var lite trist!

Städade och rensade 2 garderober... (hur i fridens dar kan det bli en sådan villervalla i en garderob? Det undrar jag verkligen..?)

Middag - ja, idag blev det rester! Det måste bli sådana dagar också...!

Carolinas kompis Viktor kom... roligt för henne!

SE gick och vilade - som vanligt! Lika vanligt dippade jag i soffan.. och missade reprisen av "Ally Macbeal"... nåja, det kommer en repris imorgon också!

Såg "Extreme Home Makeover" och nyheterna tillsammans..!

SE tidigt i säng - och jag och Pontus P avslutade som vanligt kvällen tillsammans....

Roligt idag: mamma hemma,bror-besöket, garderobsstädning och svärmor...

Mindre roligt: SE trött, villervalla-garderoben, oron för mamma...

Tips: Om ni vill gråta, eller bara se magi... se "Extreme Home Makeover"... så bra!

Till alla mina livlinor: Ni besitter alla en ovärderlig magisk förmåga - ni hjälper mig ...!

söndag 29 juli 2007

En liten undran...





... Varför går somligt inte att tänka nytt? En sak, en melodi, en maträtt eller en speciell plats är exempel på sådana ting som är så förknippad med en speciell person... så möjligheten att den någonsin får bli något annat, eller någon annans är oftast mycket liten!

"Mommas mortel" (Min mormors mortel som nu står hos mig...)

"Harrys bit´n" ( Benämning på några melodier, som min farfar sjöng..)

"Mårtens" ( Ett hus i hembyn, där en farbror som hette Mårten bodde..)

"Morfars götta" ( Min pappas morfars favoritgodis: Marianne karameller..)

... såna här exempel finns det flera av, åtminstone hos mig! Det senaste som nu har poppat upp är "Sylvias jordgubbar"! Min svärmors söta och goda jordgubbar... som inte alls är min svärmors längre! De. eller rättare sagt jordgubbslandet, följde med huset som nu övertagits av dottern...men som i min hjärna inte alls vill registrera något jordgubbsbyte!!

Kanske är det bara jag som har svårt att tänka nytt?




Söndag idag...

Mamma först: Hon är hemma nu! Tack för det Gud! Men jag blev som vanligt, när jag tycker att hon har haft lite för bråttom hem, lite frustrerad när hon ringde nu på eftermiddagen, och sa: "Jag är hemma nu!"(Med den typiska oj-vad-roligt-rösten..) "Men snälla mamma, är du verkligen frisk redan?" sa jag. "Ja, men det känns ganska bra..." svarade hon. Sen bytte hon snabbt samtalsämne genom att fråga: "Kommer du som vanligt och dricker kaffe imorgonbitti?"

Så här har vi haft det i många år nu! Från ett sjukhusbesök eller ett symptom på något allvarligt, till att landa med olika konsekvenser, och olika utgångar! Ibland, som idag kommer hon snabbt hem, ibland blir hon remitterad vidare, ofta blir det allvarligare och längre sjukhusvistelser.... och emellanåt blir det "bara" ett besök på akuten eller vårdcentralen! Så har vi lärt oss att leva nu... men oron för henne finns alltid där! Den oron blir ju heller inte mindre ju längre tiden går, och vi märker att symptom och sjukhusbesök kommer allt tätare..! Ibland så tänker jag: "Hur länge ska hennes hjärta orka?"
Får väl höra imorgon hur det är?

Fikade själv idag! Pontus P satt vid dörren.. och mådde inte så bra! Så det blev fort ut med honom... stackarn! Å jag som var så så trött...!

SE ganska trött idag och sov i stort sett hela förmiddagen..!

Carolina fick låna min dator igen! Måste ju ställa upp för henne när "data-abstinensen" blir för svår...! ( Någon ny dator blir det nog inte.. För det första så har vi inte råd, och för det andra så kommer hon att få låna en bärbar dator när hon börjar samhällsprogrammet till hösten!)

SE och jag tog en promenad på Coop! Det gick bra, då det inte var så mycket folk! Sen får man ju göra det till små "mys-promenader"... ingen stress, gå i lugn och ro och prata om små saker som händer runt omkring... och helt enkelt "mysa"... då går det oftast bra!

Middag - ja, det blev beställning av tunnbrödsrulle idag! SE gillade nog inte det riktigt, för han frågade flera gångar var potatisen var! Å jag förklarade lika många gånger, att till tunnbrödsrulle äter man inte potatis! Men han åt iallafall med god aptit - och det var ju huvudsaken..!

SE gick ned och sov en stund igen.. och jag intog kvälls-dippet på soffan... som vanligt!

SE och jag såg "Terminator 3" tillsammans.. SE tyckte den var super bra.. och jo, det tyckte ju jag också, fast jag hade sett den ungefär 3 biljoner gånger..(kändes det som...)!

Pontus P gick och lade sig 2 timmar före mig - så ikväll avslutade jag dagen ensam...!

Roligt idag: mamma hemma, mys-promenaden SE...

Mindre roligt idag: mamma-bråttom-hem.. Pontus P dåliga morgon...

Tips: Nja, idag är det lite tunnsått med några tips...!


Till alla mina livlinor: Varje dag är en gåva - en sällsamt skimrande möjlighet... men för att den ska skimra fullt ut behöver man ädla stenar som förgyller gåvan! Ni är alla ädla stenar i min dag...varje dag!

Ett vänligt ord..





... behöver vi både ge och få. Det låter så självklart och enkelt.. "jamen, det är väl ingenting man måste skriva om", var det någon som sa! Men jo, det behöver man, tycker jag! För bakom varje vänligt ord, som man ger eller tar emot finns en tanke... med vilken man skänker, eller tar emot lite omtanke och värme... det är det vänliga ordets innebörd! Att vi ger och får omtanke - genom vänliga ord!

Många är de som inte slösar med vänliga ord... många är de som inte vågar ta emot...

Men vi behöver alla hålla oss varma hela vintern...

Lördag idag....

Mamma: Pratade med henne på telefon nu ikväll! Hon hade under dagen blivit flyttad ut på Kardiologavdelningen, och nu ville hon hem! Så typiskt henne!! Så fort hon börjar känna sig lite bättre - då vill hon hem! Hon har fortfarande smärtor, men tydligen inte lika intensiva som tidigare. Morfinet har bytts ut mot annan värkmedicin, och katetern har de tagit bort! Blodvärden och blodtryck är dock inte så bra... och man gör undersökningar hela tiden. Men vad jag förstår så går hennes hjärta så bra det nu kan göra.. man har tidigare upptäckt ett ytterligare litet läckage på en av klaffarna... men så länge det inte ökar så avvaktar man. Men det är ju så... att någon ytterligare hjärtoperation på henne går inte att göra. Ökar det, så...ja, det får vi tänka på en annan dag...

Mamma, bara att höra din röst är en gåva...! Du är ännu här... och Jag Älskar Dig!

Morgonfikade själv idag! SE var lite trött tror jag...! Men han äter ju ganska mycket mediciner så det får man ju förstå... Pontus P höll mig iallafall sällskap, och det är inte så bara det med en kelsjuk liten herre i sängen... typ!

Jonas och lille David åkte med pappa upp till lasarettet för att hälsa på mamma. Hon blev naturligtvis glad över deras besök, men hon var ganska trött och orkeslös, enligt Jonas. Pappa bjöd "pojkarna" på lunch på sjukhuset..

Carolina fick låna min dator... stackarn! Hennes dator är nu helt nedlagd, och kommer att förpassas till datahimlen (dataspråk för sopstationen..)! Så nu fick hon använda min dator nästan hela dagen... och hon var verkligen både glad och tacksam för det! (Så tacksam att hon till och med tyckte att hon hade en "cool" morsa.. och det är INTE något jag är i hennes ögon i vanliga fall!!)

SE och jag tar en promenad till Willys och Jula. På Jula hittade vi en ny bordsfläkt till SE, som han blev så nöjd över.. (På SE:s rum har det stått en gammal fläkt som har gått dygnet runt, därför att han svettas så mycket, och tycker att det blir svalare med fläkten... nu bytte vi ut den!)

Middag - köttfärssås och spagetti! Favoritmaten som lille David hade beställt...

SE gick och vilade, och jag....ja, jag dippade på rumssoffan som vanligt... (känns trist att behöva erkänna att jag dippar på soffan nästan vareviga dag - men jag orkar inte annars...!)

Jonas och David myste där nere...

Carolina myste på sitt rum... med Tv:n, mobilen och lite godis... (Undrar just hur hon skulle klara sig utan sin mobil och Tv:n...?)

SE och jag såg "skitfilm"! Hur många sådana har jag sett egentligen?

Pontus P och jag är "siste man på skansen" som vanligt...

Roligt idag: Mamma bättre.. (utan att ropa hej för tidigt), men det känns mer hoppfullt nu..

Mindre roligt idag: att mamma överhuvudtaget måste ligga på sjukhus..

Tips: Vänligaordvänligaordvänligaordvänligaordvänligaord...... det blir kallt i vinter!

Till alla mina livlinor: Era vänliga ord... er omtanke och värme.. de är inte bara vänliga, de är de vackra, och starka linorna som bär livbåten... så att jag inte drunknar!

lördag 28 juli 2007

Jag bär våra minnen...



... fram till evigheten. Då.. när vår evighetsmorgon tar vid
och inga minnen längre ska skilja oss åt...

Jag älskar dig...bär dig nu, mitt allt
Du älskar mig.. såsom du en gång bar mig...

Våra minnen - tillsammans i evighet...




Fredag igår...

Pappa kom förbi innan han åkte upp till mamma på sjukhuset. Det blev en lång dag för honom...! Hur länge ska han orka? Är man 72 år, som pappa är, så....? Alla dessa resor, vak och operationer som han har stöttat henne igenom.. i nästan 20 år. Pappa, du är en klippa - och din kärlek och omtanke om mamma är så... stark, stolt och .... ja, du är den som har burit henne igenom... alltid! Pappa, jag älskar dig...

Fick ett ljus från Christina... En bloggvän som finns därute någonstans.. En vänlig och omtänksam handling döms inte efter dess storlek och dess värde - den döms efter med vilken tanke den gavs... Omtankens ljus från denna värmande handling - kommer att brinna länge i mitt minne...! (Ni ger alla så mycket - ord och tankar som bär nu,,, värme och omtanke som är livlinor i min vardag... jag önskar att ni i detta nu kunde känna min glädje och tacksamhet för att ni ville finnas där för mig nu...!)

Carolina och jag tog en promenad i det vackra vädret. SE ville inte följa med - "nä - jag har annat att göra", sa han. Jonas och lille David följde med på Coop, och vi tog en liten fika där tillsammans. Sen handlade jag och Carolina lite mat, och promenerade hem igen..

När vi kom hem höll jag på att få ett litet "psykbryt" på SE. Han hade "hittat" en TV i soprummet som han nu tänkte ta in...! "Ja, int är de fel på den inte", sa han. "Men snälla Sven-Erik, vi går inte i soprummet och letar grejor - och en TV... aldrig!! Varför tror du man ställer en TV i ett soprum? Strunta i det nu, så köper vi en ny TV till dig framöver..." sa jag. Han svarade inte, men jag såg att han blev både arg och frustrerad! Om inte annat hördes det, när han gick ner och smällde igen sovrumsdörren med en hård smäll!! (Men herregud, leta grejor i soprummet - gör han vekligen det fortfarande! För ett tag sen hade han också sett något där som han ville ha... fick säga nej då också! SE som ALDRIG i världen skulle ha gjort något sådant tidigare..!!)

Middag - blev bara kräm idag! För varmt att äta något annat!!

SE gick och vilade.. och jag tog sikte på rumssoffan - och dippade där en stund!

SE ,Carolina och jag såg "Terminator" på Tv:n... o Carolina bjöd på fika! Tack snälla...!

Sedan var dagen över... Carolina och jag var sist i säng!

Roligt idag: ljuvliga vädret, coop-fika, christina-ljuset...

Mindre roligt idag: mamma...mamma...mamma...

Tips: Rod Stewarts cd finns på Coop för 59 kronor...köp den! Så Så bra!!!

Till alla mina livlinor: Måtte jag också kunna vara en livlina för någon enda av er, nu eller i en annan tid... eller, som någon påminde mig om"Pay it forward".... !

fredag 27 juli 2007

Ett fyndigt godnatt...



.... kanske man kan säga! För fynd har jag gjort idag... och så vill jag önska alla en riktigt god natt med de vackraste drömmar...

Fyndet.. En cd-skiva med Rod Stewarts "The great american songbook" hittade jag idag för 59 kronor!! Vad glad jag blev... nu kan jag lyssna på gamla amerikanska klassiker - med "What a wonderful world" som en av de absoluta favoriterna!

......

Mamma ligger fortfarande kvar på Hjärtintensiven. Hon har nu fått ont igen - varför hon får mer morfin. Blodtrycket är väldigt lågt, och hon är väldigt trött, sover mycket. Alla hjärtprover är ännu inte tagna - och fler undersökningar väntar. Pappa har varit hos henne hela dagen, och hela kvällen. Förutom några timmars "permission" däremellan.
Så väntandet fortsätter...och vi kan bara hoppas och be...

Dagen idag, och vårt liv härhemma på Himlastigen... det kommer imorgon! Jag har lovat Carolina att få låna datorn en stund nu...

Till alla er som läser min blogg, vill jag önska en riktigt god natt! Till alla er som följer mig på resan skickar jag en varm kram ... en godnattkram! Något som vi alla behöver....


GOD NATT...

Bättre att tända ett ljus..



Tänd ljus
Låt inte mörkret hindra dig att söka ljuset.
Och när du funnit det,låt andra se,pröva, övertyga sig.
Vill du, att ljus ska leva,tänd då hos andra med samma längtan.
Tänd frimodighetens ljus i rädslans mörker,
tänd rättens ljus i korruptionens mörker,
tänd Trons ljus i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus i förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus i dödens mörker.
Tänd ljus!


Bättre att tända ett ljus än aldrig så litet, än att förbanna mörkret.




Torsdag idag...

Så trött är jag nu... det har varit en tung dag! Men en liten solglimt också...!

Mamma ligger kvar på Hjärtintensiven. Hennes smärtor har försvunnit, och hon är lite mer vaken. Hennes blodvärden är också lite stabilare! Alla provsvar är inte klara, men det verkar, iallafall inte just nu, som om det skulle vara något med hjärtat. Blodtrycket är fortfarande mycket lågt.... och nu kan vi bara avvakta och invänta morgondagen!

En liten solglimt har ändå värmt idag: SE har haft en ganska klar och bra dag! På eftermiddagen så var han och Carolina strängt upptagna med att möblera om i hennes rum. SE hjälpte till med omflyttning av möbler, satte upp tavlor och plockade undan och ställde bort... I en annan tid skulle den här bilden ha varit...Carolina och Sven-Erik tillsammans jämt... nu var det en underbart sällsam gåva, en stund av något som en gång varit! De två!

God natt alla ... och tänd ett ljus!

torsdag 26 juli 2007

Stunden nu...




är lite oviss. Mamma ligger ännu på hjärtintensiven, och pappa är där...! Pappa har varit hem och vilat några timmar, men har nu åkt upp igen..!
Han berättade...
"Han blev väckt halv 4 imorse av att mamma satt och ropade på honom inifrån rummet. Yrvaket fick han för sig att det var morgon - och klädde därför på sig i lugn och ro.. När han kom in i rummet satt mamma på golvet i vardagsrummet - lutad mot det gamla barskåpet.. och var helt oredig...! Efter så många olika akutsituationer med mamma - så insåg han på en gång att det var bara att ringa efter ambulansen.. vilket han gjorde!"

Nu ligger hon, som sagt, kvar på hjärtintensiven... och vad vi nu vet är att de hittills tagna hjärtproverna är bra, blodvärde och järnvärde mycket dåliga, hon har fortfarande smärtor och får hela tiden morfin, och de har även givit henne 2 påsar blod.

Nu blev det korrekt och kort skrivet - annars hade jag inte skrivit något alls. För hur många resor man än har gjort med mamma, hur många vaknätter man än har suttit och hur många gånger man än har åkt denna liv- och dödbana så... gör det lika ont just nu...Mamma! Varför fick du ett sånt här jävla skit-liv?? Inte mer nu... lilla lilla mamma.

Inte nu igen...




... mamma åkt in med ambulansen inatt! Väcktes alldeles nyss av ett sms från pappa: "Morsan med ambulans till lassa inatt. Meddelar senare". Jag har nyss ringt på sjukhuset, men ska få återkomma om en liten stund.. Vet bara att hon ligger på Hjärtintensiven....

Gode Gud, inte nu igen... så tänker man varje gång nu! Vad har hänt? Hur allvarligt är det den här gången? Mamma har 3 hjärtklaffar inopererade, 2 mekaniska och en annan typ av klaff. Så man känner ofta att hon lever lite på "lånad tid"...! Hur många ambulans- och helikopterresor har hon gjort? Så många att vi har tappat räkningen för länge sedan... 1993 hade hon en stor stroke, hon har hjärtförstoring, haft några hjärtinfarkter... och som om inte allt det här vore fullt tillräckligt, så dras hon med komplikationer av alla andra möjliga slag: Pacemakern lägger av, näsblödningar, smärtor..ja, jag kommer inte ihåg allt just nu!
......

Nu har jag pratat med dem på Hjärtintensiven! Hon hade tydligen kommit in i natt vid 3-tiden. Ont i bröstet, förvirrad, lågt blodvärde och mycket trött... De vet ännu inte vad det är - men de har tagit en mängd prover nu och kopplat upp henne på övervakningskamerorna... Pappa är där med henne...

Helvetets berg- och dalbana är vad det här är! Vi har åkt i den sedan 1988 ( den första hjärtklaffsoperationen..) och den stannar aldrig...

Snälla Gud, inte nu... bara bara inte nu..! Tänk om... nix, inte dit!!!!!! Åh, jag vill bara gråta... Sven-Erik säger när jag berättar: "Ja tyck synd om a Britt nu..." Älskade lilla mamma - det gör jag med!

Det blir en tung dag idag...

Noter i huvudet...



.... verkar ha en förmåga att fastna där! Åtminstone vissa! Noter som blir en "låt på hjärnan", och som klistrar sig fast därinne som självhäftande kom-ihåg lappar! En del sitter fast hela dagen, och en del, tack och lov, ramlar ner i glömskecentrat rätt snabbt! Symptomen på eländet visar sig rätt snabbt också... man går och sjunger, gnolar, nynnar eller visslar på den melodistump som så envist klamrar sig fast däruppe! Den försvinner varken med viljekraft eller önsketänk - den upprepar sig om och om igen.. och när man äntligen tror att symptomen försvunnit... så börjar det om igen! Man fortsätter att nynna, gnola, sjunga eller vissla sin "låt på hjärnan" , och gör det precis så länge som klisterlappen hänger kvar...!

Idag var det "You belong to me" som stod på min kom-ihåg-lapp, och den hängde kvar...länge!

Onsdag idag...

Vaknade tidigt som vanligt. SE kom med kaffe på säng..(blev lite tokigt idag..). Vi fikade tillsammans - medan Pontus P snarkade på ett tag till! Våra "prat- och morgonstunder känns alltid viktiga, än om det oftast är jag som pratar mest och lägger ut minnestrådarna.. Idag pratade vi om en resa vi gjorde för många år sedan till Åland - och jag förstod att han mindes den, än om han själv inte kom med några direkta minnestrådar! (Hör ganska bra nu om han verkligen minns något, eller om han bara låtsas...!) En mysig vi-stund hade vi...

Carolina tog bussen ned till stan för att träffa sin kompis Maja. Ingen av dem hade tydligen särskilt mycket pengar... men en Caffelatte på Mcdonalds och ögonshopping var tydligen helt ok det också för de bägge damerna!

SE och jag tog en promenad till mamma och pappa. De bjöd som vanligt på kaffe med dopp! Varje gång jag och SE träffar dem så slås jag av deras otroligt stora omtanke och värme om SE. De skämtar med honom, lyssnar tålmodigt på något som han berättat så många gånger förut, och är helt enkelt underbara... Så även idag! Tack snälla snälla ni!

(Märker allt mer att han blir tystare när det är andra människor med! Är det bara jag så går det bra, mamma och pappa går ganska bra, men när det kommer andra så blir han antingen helt tyst, mer fåordig eller stakar sig oftare. Orden blir oftare fel och även meningsuppbyggnaden blir värre än vanligt! Det är en märkbar skillnad!)

SE och jag tog en promenad till Willys och handlade! Då solen passade på att visa sig från sin bästa sida - så blev det en härlig sommarpromenad! (Åh, vad jag saknar vår "husvagns-tid" när jag ser alla husvagnar som susar förbi...!)

Lilla barnbarnet David kom idag. Nu blir han här tills nästa onsdag..! En guldklimp i ordets rätta bemärkelse... verkligen!

SE ringde sin mamma! Ett viktigt och bra initiativ! Men han ville ha hjälp att slå telefonnumret...

Middag- biff med mos (potatis är ingen höjdare här, kan jag berätta..!). Carolina hade Erika här på middag... ( och SE kastade i sig maten och åt alldeles för mycket..som vanligt!).

SE gick och vilade..ändå tycker jag att han har varit ganska pigg idag!

Soffa-dippade gjorde jag - det behövdes!

Såg filmen "Twister" tillsammans! En katastroffilm som SE gillade... och ja, vi har sett den också förut! Men den var ganska bra ändå...

Roligt idag: fika hos mamma och pappa, willy-promenaden och morgonmys...

Mindre roligt idag: försämringar i det tråkiga sjukdomsförloppet...

Tips: Se "Twister" - den var rätt bra!

Till alla mina livlinor: Kan en bro mellan någon knappt ovanför vattenytan och en livlina vara så stark? Ja, det kan den! Bara ett enda vänligt ord, eller en vacker handling kan betyda så mycket för någon...!

onsdag 25 juli 2007

En magisk kväll...




... blev det! En lyssnarkväll med alla de gamla godingar som jag visste SE tyckte om, och lyssnade på i tonåren! Han lyssnade och njöt..."man känner sig som 15 år igen", och "man blir.. och kommer ihåg!" sa han med en rösten av någon, som i just den stunden lyckligt befann sig i en annan tid, på en annan plats! Min glädje över hans lycka kändes så vedmodig... och jag började nästan gråta.. när jag såg, och kände hans lyckoresa dit bort.. men hit ska vi resa fler gånger... Hit kan jag följa dig ännu en stund! Så så roligt!!
Vi kan spela upp dem alla imorgon igen...!

Golden days before they end
Whisper secrets to the wind
Your baby wont be near you any more
Tender nights before they fly
Send falling stars that seem to cry
Your baby wont be near you any more...it´s over
(Roy Orbisson)

Imorgon är en ny dag...

måndag 23 juli 2007

Däruppe...




"Nån däruppe måste gilla mig,
nån som ger mig allt jag får.
Varför har just jag det så här bra?
tänk vad lite man förstår."

En gammal slagdänga som spelades för många år sen.. och än idag följer den mig som ett litet mantra, som jag gnolar på lite nu och då! För visst är det väl ändå så... att jag har det bra!

Därnere sitter min dotter tillsammans med sin kompis Viktor, och jag hör henne skratta så hon nästan kiknar... min son gick nyss ned med en chokladkaka i sin hand och sa..."öhh..., tack!.. du ser väl om jag dyker upp nåt mer ikväll - annars gonatt...!" Min man sa för en stund sen: "Hörru morsan, jag ta mig fika å sen är det gonatt..!" Själv sitter jag här i soffan och njuter av vädergummans rapport - sol imorgon också!!

Min mamma är så bra hon kan vara just nu, och min pappa är en stark "Lilla Fridolf" för henne.. och även för oss!

Min svärmor skrattade gott i telefonen idag .... och jag fick inga räkningar med posten imorse!
Jag kunde också välja att bara se: Sven-Erik har en fruktansvärd, obotlig sjukdom, min mamma likaså, min son har diabetes (fast han äter godis ändå..!), min dotter har varit utsatt för något hemskt, min svärfar gick bort förra året, mitt öga är allvarligt skadat.... och, ja... det är ju också min verklighet....

Men jag varken vill, eller orkar, se på livet utan det ljus som också finns! För jag har, trots allt, så mycket att vara tacksam över... ett liv, som när det är som bäst hjälper mig när det är som svårast!


Måndag idag...

Sov dåligt inatt - när klockan var fem imorse tänkte jag kliva upp! Men somnade iallafall till, och vaknade när SE kom med kaffet halv nio! SE och jag fikade tillsammans medans Pontus P snarkade färdigt! (Gud, det blir nog en seg dag det här...?!)

Mamma och pappa kom tillbaka från barn- och husvaktandet hos min syster igår! Så idag tog Carolina och jag Pontus P med oss och gick dit och hälsade dem välkommen hem! Fick "gofika" som vanligt! Känns roligt att de är hemma igen - de har också blivit livlinor i vårt liv nu!! (De berättade bl a om hur trevligt de hade haft på festen för min svåger som fyllde 50 år - åh, vad roligt det hade varit om vi hade kunnat vara med! Men det går ju liksom inte nu...!)

SE satt och såg på Tv:n, både när vi gick, och när vi kom tillbaka från mamma! (Han ville heller inte följa med dit- sa att han hade mycket på Tv:n..!)

Igår pratade jag med svärmor två gånger! Först ringde jag för att höra hur det var med henne... sen ringde hon för att höra hur det var med oss! Hon är så gulligt lite virrig min svärmor... och jag vet hur gärna hon hade velat komma och hälsa på oss igen! Men jag orkar inte just nu...! (Så idag bestämde vi att ta besöket lite längre fram...! Får dåligt samvete för det.. men jag måste försöka ladda batteriern nu...!)

Pappa skjutsade mig och Carolina att storhandla på Coop! Tack snälla pappa för att du erbjöd dig att göra det! Att ta med sig SE att storhandla är inte längre att tänka på - det blir alldeles för stressigt för honom... för mycket intryck och för mycket folk!
SE satt och läste tidningen (för vilken gång idag vet jag inte!) när vi kom tillbaka från Coop. Men direkt efter att vi kommit hem så gick han ner och la sig och sov en stund! (Har tidigare märkt att han gör så, och jag undrar om han blir tryggare när jag kommer hem..!?)

Carolina fick mess från Viktor... "Sugen att hitta på nåt? Som kanske piggar upp lite?" Så lite behövdes tydligen för att rädda dagen för henne... med ett strålande leende så städade hon både rummet och toaletten... och visslade!!

Middag - risgrynsgröt blev det idag! Ingen höjdarmat kanske - men alla blev mätta och belåtna! Å det var ju huvudsaken...!

SE gick och vilade och jag dippade ordentligt på soffan... jösses, jag somnade t om innan Glamour-eländet hade börjat! Var ganska trött!!

SE och jag såg Extreme Home Makeover tillsammans... (och tårarna rann... som vanligt! Fy, vad jag har det bra - jämfört med hur många andra har det...!)
Carolina och Viktor gick på Coop och köpte läsk! Sen satt de på hennes rum och skrattade så det hördes ända hit upp! Vad roligt för henne! Hon har det ju lite trist hon med... så det kändes gott att höra skratten...!

SE lade sig tidigt..

Pontus P och jag sist i säng... (hoppas jag får någorlunda sova bra inatt...!!)

Roligt idag: hela dagen...

Mindre roligt idag:dåligt sov... dåligt samvete svärmor...

Tips: "Skrattet är själens solsken och utan solsken kan ingenting leva eller växa" - sa den lilla kaffebönan idag... så försök att hitta det som gör dig glad!


Till alla mina livlinor: Någon däruppe måste ju gilla mig, alldeles säkert - ni kom ju!!

En underbar värld...






I see trees of green, red roses too

I watch them bloom for me and you

And I think to myself

What a wonderful world

I see skies of blue

and clouds of white

The brightness of day

the darkness of night

And I think to myself

What a wonderful world

The colours of the rainbow

so pretty in the sky

Are also on the faces

of people passin' by

I see friends shakin' hands

saying "How do you do!"

They're really sayin' "I love you"

I hear babies cry

and I watch them grow

They'll learn much more

than I'll ever know

And I think to myself

What a wonderful world



Med dessa rader.."What a wonderful world".. skickar jag en tanke, och en önskan till alla dem som behöver en liten regnbåge ibland.. måtte de små sakerna i livet kunna glädja dig, när det kommer dagar som är mörka av livets moln... hoppet är det viktigast vi har...


Carpe Diem..

söndag 22 juli 2007

Mitt namn skall vara...





... Elisabeth. Har slagit upp vad det betyder: Guds boning... jaha ja, då vet jag! Gud har en våning hos mig,.... typ!

Men jag ville inte alls heta Elisabeth! Faktum var att jag i många år hade ständiga funderingar, både över mina föräldrars val till detta... tantnamn, och även om det inte kunde finnas någon möjlighet till ett namnbyte? De förslag på namn som jag presenterade var i mina öron mycket mer inne och poppis: Ulla, Anita, Birgit och Mona var de absoluta favoriterna! (Idag kan tilläggas att det var precis vad mina kompisar hette..!) Men mina föräldrars argument var inte förhandlingsbart: "Nä men gumman, ditt namn ligger i släkten.. och vet du, det finns flera drottningar som har burit det namnet! Och något byte blir det då rakt inte...punkt!"

Hulda eller Alberta eller... ja, de namnen hade jag nog faktiskt bytt idag! Inte heller tror jag att betydelsen av ett namn på något sätt speglar ens personlighet! Det skulle ju vara verkligen höjden av intelligensförlust att tro att man hade några speciella bostadsförmåner bara för sitt namns skull - än om jag nu råkar bo på Himlastigen 52...

Så idag är jag nog ganska nöjd med namnet Elisabeth.... !




Lördag idag...

Vaknade av att SE kom in med kaffe..! Tack snälla gubben! Han fikade också.. och vi pratade om dagens väder och lite så... och Pontus P somnade om i min säng!

Ior (Jonas tjejkompis) kom på besök... och för att hämta Jonas! Tydligen skulle de ut ikväll..!Pontus P blev alldeles knäpp när hon dök upp... jag tror han har lite tjejtycke... lille herr Pontus P?!

Carolina och jag tog en promenad till Coop... sol på vägen dit och regn på vägen hem! (Visst blir man lite knäpp på vädergudarna?)

Städ och plock... ja, alla dagar!

SE har varit lite "off" idag, och på eftermiddagen var han ganska frustrerad! Antagligen över att hans armbandsklocka gick sönder... men det lugnade ner sig när jag sa att jag skulle ta med klockan till urmakaren till veckan - och se till att den blev lagad! Så det gick över...
Middag - idag också!

SE gick och vilade... Han har varit ganska trött ett tag nu...!

Att jag somnade på soffan - ja, det var väl ingen nyhet precis...!

Carolina gjorde varma mackor - och de blev väldans goda!

SE, Carolina och jag såg film tillsammans... en trevlig stund och avslutning på kvällen..


Roligt idag: Carolinas varma mackor...

Mindre roligt idag: seg dag - som om all energi har försvunnit...

Tips: till mig själv idag: hitta energi någonstans!!


Till alla mina livlinor: Ingen människa kan gå ensam... och ensamhet i svåra tider gör vägen än tyngre att gå... TACK mina vänner... för de ni är!

lördag 21 juli 2007

Anonyma kommentarer...



... som rör relationen med min mans släktingar kommer att plockas bort/anmälas. Generellt är min åsikt att det borde finnas plats för ett fritt tänkande, och under anonymitetens skydd få ha sina åsikter. Men när dessa åsikter och kommentarer blir vinklade för att med förmodat uppsåt misstänkliggöra bloggskrivaren, eller när man gör uttalanden som i sig är ärekränkande och därför straffbara, då anser jag att anonymitetens skydd och gräns har överskridits för vad som kan anses vara försvarbart. I de fall där den anonyme kommentatoren lämnar namn och adress/telefonnummer, och på så sätt blir identifierbar, får den anonyma kommentaren naturligtvis samma bemötande som övriga.

Fredag igår..

En seg dag... varit mycket turbulens kring mitt tidigare inlägg om SE:s delar av familjen! Det har tagit så otoligt mycket av min styrka och energi, så det tar tid att komma igen.. Hela dagen har varit "off"... och kvällen blev inte så mycket bättre den..!

Till min kurator och min läkare har jag sagt: "Min strategi för att överleva det här - är att varje dag, här i vår lilla bubbla, med vardagens rutiner och dagsformer överleva en dag i taget. Att söka varje tillfälle till något som gör mig glad: ett skratt, vänliga ord, trallglad melodi, kramar.... allt, stort som smått, huvudsaken att det är något positivt som håller mig ovanför vattenytan... en motvikt som balanserar detta fruktansvärda....

Min läkare sa: "Elisabeth, det var en bra strategi.. och det är också ganska vanligt att man som anhörig måste hitta strategier för att orka! Då du lever under stark konstant press nu - och inte vill ta någon medicin så måste vi ju tillsammans hitta andra vägar för att du ska orka det här!"

Min kurator sa: "Människor som är dum behöver du inte nu - lägg locket på! Du behöver din energi till annat.. du har nog att orka med ditt liv för dig och SE!"

Anhörigkonsulenten sa: "Vad är det viktigaste för dig nu, Elisabeth? För Carolina? Er framtid tillsammans..?" (Men jag sa: "Vi pratar inte om framtiden ... det är stängt dit just nu.. jag vill inte gå dit...!" Hon förstod det...!)

För vår skull, min, Sven-Erik och Carolinas skull - så hoppas jag verkligen att alla respekterar min önskan nu... och lämnar den infekterade situationen med SE:s syskon ifred! Att det som har varit har varit... situationen är som den är... och jag orkar helt enkelt inte... !!

Elisabeth..

fredag 20 juli 2007

Språksignaler...


...eller larm från våra barn över att de har tappat språket! Känns det lite som! Åtminstone här i min lilla värld av tonåring och tonårings kompisar... så tycker jag det kommer signaler hela tiden! Eller är det bara jag som är mossig?

På våran inköpslista hade det nu stått i flera dagar: " Je ne sals pas parce que je suis en cochon"... Igår frågade jag dottern; "Du, vad står det här egentligen... och varför står det nåt på franska på våran inköpslista?" "Men mamma, chilla... vi måste ha lite roligt också!" sa hon med snälla-lilla-mamma-o-klapp-på-huvudet-rösten (kändes det som..) "Ja...jo, det har du ju rätt i men vad betyder det då?" frågade jag samtidigt som min hjärna irrade iväg till sitt eget fattar-ingenting-försök-förstå-tänk: chilla, ägd, cool, lugge, nice, franska, engelska... har hon alldeles tappat språket, eller är det bara jag som är så himla mossig och inte hängt med i utvecklingen..!? Irrtänket avbröts, utan att något svar ramlat ner i hatten, när hon sa: "Mamma, det betyder.. "jag vet inte, därför är jag en gris", visst var den lite nice!" "Jo, men det var ju fyndigt..." svarade det leende frågetecknet till mamma (då hon inte fått något svar från irrtänket, och därför inte ville framstå som den mossigaste mamman i världen) och dottern nöjd med svaret.. vände på klacken och mumlade.. "lol mamma lol.......!?

Läste ett uttalande av Björn Ranelid:
"Vi besiktigar våra bilar,
vi vaxar våra bilar,
men när spolar vi våra barn med varmt språk?"


Kanske är det något som jag har missat?



Torsdag igår... (orkade inte skriva igår..!)

Vaknade tidigt... hade verkligen behövt få sova igen lite nu... men Pontus P hade ju som vanligt dansuppvisning i min säng - så det var bara att kliva upp. När jag kom ner till SE så stod han och hade plockat isär lill-Tv:n som vi köpte till honom i vintras. "Men vad har hänt här då?" frågade jag. " Ja, han small ju imorse..!" svarade han irriterat! "Men vadå small?" frågade jag. (Kände frustrationen och rädslan inom mig.. vad hade hänt, Gud, det hade ju kunnat börja brinna.. och nu stod han och "mekade" för fullt i Tv:n!!) Han svarade: "Ja, han sa pang o sen blev de svart o nu gå han inte!" Alltmedan han stod med skruvmejseln i handen och innanmätet i TV:n såg ut som en elektronisk villervalla! "Sven-Erik, strunta i det ..! Du vet, en gammal TV som den här - det är ju bara att kasta! Vi köper en ny!" sa jag. "Tror du det?" svarade han... och sen satte han bara tillbaka Tv: höljet över alltihopa och bar iväg det! Tack gode Gud att jag hann... tänk om det hade hänt något..??

SE gick sen och la sig en stund igen... han blev nog också lite skärrad!

Carolina och jag tog en promenad i "surpulvädret"... Vi behövde komma ut lite..! Vi gick på café Victoria ( vars personal var lite trevligare idag...!) och fikade! Handlade lite på Coop..

Städ o plock...alltid!!!

Middag - färdigpizza blev det idag! Ingen höjdare alls - men...Carolinas val!

Jonas kom hem sent, hade jobbat över - han jobbar dagtid nu några veckor...!

Carolina, Sven-Erik och Pontus P tog en promenad tillsammans... (en "mysstund" sa Carolina sen..)

SE gick och vilade och jag dippade i soffan...som vanligt!

Carolina bakade muffins... som var väldans goda! Tack gumman!

Vi fikade tillsammans... med Rapport på TV:n..

Carolina och jag avslutade kvällen tillsammans med att se "Harry Potter och den flammande bägaren"... lite godis och ostkrokar. Riktigt mysigt! SE gick och lade sig tidigt... (han hade en trött-dag idag, min gubbe!)



Roligt idag: promenaden med Carolina, muffins och Harry Potter...

Mindre roligt idag: dåligt sov, Tv-nästan-katastrofen..

Tips: Undrar om man måste skaffa sig en ungdoms-ordbok?

Till alla mina livlinor: Varje dag ska denna rad följa mig i resten av mitt liv..."till alla mina livlinor"... hur mycket har jag ändå inte att vara tacksam över... TACK snälla!

torsdag 19 juli 2007

Leila bakar...


...inte! Men Carolina, som älskar att baka, har gjort dessa 'cupcakes' ikväll! Väldans goda...

onsdag 18 juli 2007

Gamarna samlas...







... eller kanske jag hellre skulle skriva pöbeln? De som nu med skenheligheten som vapen använder en pöbels signum för att fånga rovdjuret... och rovdjuret är jag! Allt bara för ett inlägg på en blogg! Ett inlägg som speglade en frustration och ilska över en lång tids förtvivlan och sorg.. och möttes av detta hat! Hade jag vetat att ert hat varit så stort, er självinsikt så liten, er ärlighet så förljugen... så hade jag kanske fortsatt att svälja!


Vad hade jag trott? Vad hade jag förväntat mig? Nja, jag vet egentligen inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men ett vet jag: Aldrig hade jag väntat mig detta, att människor som säger sig inte stå för elakhet och kallsinnighet, ändå väljer att bemöta inlägget precis med dessa egenskaper!


Kanske hade jag bara förväntat mig en smula förståelse och lite självkritik från er! Jag gick inte in på några detaljer, utan talade bara om den orättvisa och elakhet jag hade mött under så många år! Orättvisor och elakheter som nu bevisas av era simpla kommentarer.....


Lögner och påhopp förtjänar egentligen inget bemötande, men för Sven-Erik och Carolinas skull så måste jag visa att jag står stark och orädd, bemöter orätt och skyddar de mina! Med ett tyst medgivande står ni också bakom den anonymes röst för ytterligare lögner och påhopp... er självgodhet måste verkligen ha gett ert hat sådan näring när ni måste ta till sådana onda och desperata uttryck!


Som sagt, nu kommer jag att bemöta era kommentarer och inlägg. Sen måste jag vara situationen vuxen, vi avslutar den fruktlösa relationen med er, och jag fortsätter min historia, med mina ord, på min blogg!



Pyrobritt: Vad är det för lögner och falska anklagelser jag har skrivit? Att ni inte har ställt upp är ju sanning, eller hur? Att ni genom åren har varit både orättvisa och elaka, det har du ju själv konstaterat genom åren... så vad är det då som jag har ljugit om? Anledningen till varför jag ringde och skällde, var det lögnen? Att mitt arga telefonsamtal till dig berodde på en frustration, sorg och ilska som nu rann över - ljög jag om det? Om du läser inlägget lite noggrannare så ser du att jag har inte berört med en enda bokstav vad varken, du eller jag sa... för jag sa ingenting nästan.. jag skrek! Det skrev jag också!


Sen ... att du "erbjöd" dig att komma och hämta Se till barndomshemmet, så att jag och Carolina skulle få lite avlastning... det bevisar egentligen bara vilken liten insikt du har om dementa i allmänhet och SE i synnerhet! Att bara komma och hämta honom, en person som han inte umgåtts med på flera år.. till ett ställe där han förväntas komma ihåg så mycket! Det tyckte du skulle vara en bra idé? För en demenssjuk som bor hemma och vårdas av nära anhörig är det så att hans trygghet och beroende vilar på den anhörige och hemmiljön. Att då utsätta honom för en människa som han idag inte har någon trygghet till, och att ta honom till en miljö där så mycket redan gått förlorat för honom.... det är bara grymhet! Detta sa jag också i telefon till dig...


Jag vet att du alltid har misstrott mig och de kunskaper jag har om dementa och SE:s sjukdom. När jag på ett tidigt stadium i SE:s sjukdom berättade om hur allvarligt det var... långt gången alzheimer med stora frontallobsskador... så trodde du att jag ljög! Du fick ringa läkaren - som bara bekräftade det jag hade sagt..! SE: s läkare sa senast jag träffade honom: Elisabeth, du måste förstå att allting som SE gör nu kräver så mycket av honom... vad tror du då att en sådan utflykt skulle ha krävt av honom? Detta samtal har jag också återberättat för dig några gånger.. så därför trodde jag väl att du nu förstod och insåg omöjligheten med ett sådant grymt förslag.. men tydligen inte! Vi har nog inte samma erfarenhet av dementa... för trots att även jag är vårdutbildad, har tidigare arbetat i många år med dementa människor, och har vårdat en närstående i betydligt större omfattning än dig... så inser jag grymheten!


Att jag skällde ut dig... och var riktigt, riktigt galet arg... det skrev jag också! Det var ingenting som jag förnekade - det var, återigen om du hade valt att läsa, precis vad hela inlägget handlade om! Att du fick en riktig utskällning där jag bl a sa att jag tyckte du var en "skenhelig ko", det står jag för - det tycker jag fortfarande! Sen kan jag ju inte förutse när han kommer in - och det gjorde han nu - under tiden jag stod och skrek till dig..! Ditt val av ord, "applådera", det får stå för dig, tycker jag! Men då din åsikt om mig är att jag t om kan ljuga om SE:s sjukdom - då vill du nog gärna tro att jag ljuger om vad han sa också...! Men det spelar ingen roll... det är kanske lättare att acceptera en lögn än en sanning en sån här gång!


En beslut som jag har tagit, är att om SE far illa i kontakter med andra människor, oavsett släktskap eller inte, så kommer jag i egenskap av hans fru och anhörigvårdare att se till att han inte behöver utsättas för något han mår dåligt av!


Något nära sammanbrott är inte förestående... det är nog bara du som tror det! Jag är en stark människa... men aldrig så stark, att jag inte inser värdet av stöd från vänner och familj! Speciellt när det är svårt...! Men oavsett om jag vore en svag eller stark människa så brukar jag nog både hålla mig till fakta och sanning...


Att du säger att du är ledsen... ja, ord är bra! Men de kan aldrig ersätta en praktisk handling.. så är det! Du har sagt flera gånger att du är ledsen för att du inte KAN komma och hälsa på... för det är alltid fel tidpunkt när jag frågar... ska ha gäster, nöjesweekends, åka utomlands eller besöka andra, har andra planer etc etc...! att du då kommer med ditt "jag är ledsen", klingar rätt dåligt för en sjuk bror... och många gånger orkar jag helt enkelt inte ta någon diskussion, utan säger bara: "Jag förstår!" Sen förstår du väl att han blir glad när du ringer ibland, eller?


Slutligen, om du tycker att mit inlägg var lågt... vad är då eran häxjakt? Men du får fortsätta slå dig för bröstet, du allena som sagt den "rena och skära sanningen"... och jag som bara är den falska och lögnaktiga skatan ... ja, jag får väl fortsätta blogga jag! Sen förutsätter jag att alla får tycka och tänka som de vill - och använda de starka ord, som de anser passar i sammanhanget!!




cillirill: Ja, om jag tyckte att Britts kommentar var både trist och lögnaktig... så vet jag verkligen inte vad jag ska tycka om ditt hopkok av bevisligen uppenbara lögner! Inte så friskt, faktiskt!


Att du, Britt och Sven-Erik hade en relation även innan jag kom in i bilden behövde du nog inte upplysa någon om... ni var ju syskon! Men att skönmåla några tillfällen när ni gjorde roliga saker tillsammans, till att vara en lång tid då ni bara umgicks, hade roligt och tog hand om varandra, det är en skönmålning som bara existerar i din fantasi! Men det är inget fel att vilja försköna upplevelsen av sina egna minnen - så länge inte syftet är att använda det för att smutskasta någon annan! Sen var det ju så, att den som fick titta till dig var din syster Britt!


Men när det gäller ditt minne av SE:s 30-års dag (27 feb 1986)... då ljuger du! Jag och Sven-Erik hade då flyttat ihop - och han var inte hemma då! Den kvällen Olof Palme dog (28 feb 1986) var SE på mc-mässa i Stockholm, jag var hemma i vår gemensamma lägenhet och hade fått ryggskott! Morgonen efter mordet ringde SE till mig och berättade...! Att du kom hem vid ett senare tillfälle, och att ni tre gick på China - det minns jag också! Sven-Erik ville att jag skulle följa med, men jag tyckte att ni tre skulle få den kvällen för er själva!


När var jag f-bannad på dig och din syster då? Eftersom du verkar ha så klara minnesbilder av andra saker måste du väl minnas det också, eller? Kanske var jag f-bannad på dig, över din respektlöshet mot era föräldrar? Britt? Kanske de också är komna ur din fantasi?


Att du väljer att dra in din mamma och pappa i dina lögner - ja, vet du... det visar väl med vilken respekt du alltid har behandlat dem? Vilken heder du tillägnar dem! Vilket av din och din systers otaliga bråk är det inte som jag har blivit indragen och inblandad i? Ni har alltid försökt att få mig att "välja sida"... och tyvärr Cecilia, så har jag nog ganska många gånger också gjort det - till Britts fördel! Att jag tycker det är respektlöst att komma hem och skrika sig hes av ilska mot sina gamla föräldrar - det ställde jag inte upp på då, och inte senare heller för den delen! Att jag sen skulle ha gett dig en lögn.. att du efter överläggning med svärmor och svärfar inte var välkommen hem... faller ju på sin egen orimlighet! Så lättkontrollerad lögn skulle jag ju isåfall inte ha presenterat - det hade ju bara varit för dig att lyfta på telefonluren och kolla, eller hur? Hur du kan fabulera sådant här begriper jag inte! Men du är kanske van...


När du skiljde dig ställde vi alla upp för dig! Allra allra mest din mamma och pappa, och din syster! Helt naturligt! De tog ett fantastiskt ansvar för dig och dina barns skull! Men att säga att vi inte ställde upp för dig... otaliga är väl de besök vi gjorde till dig, köpte saker som du behövde, hjälpte dig att flytta etc etc... Jag har inget minne av att jag skulle ha sagt något sådant, att SE minsann inte hade några systrar... så det är en lögn eller en sanning som tyvärr får stå för dig! Men med facit av alla lögner och påhopp du har spridit här, så håller jag för troligast att du även i detta använder en lögn!


Ja, vi skulle kunna ha haft ett underbart förhållande... men vad du inte vet är att ett förhållande bygger på ömsesidig respekt. Den har du tyvärr inte! Att ge och ta... som du skrev till Carolina - gäller även dig, Cecilia! Att friskt blanda lögner och fantasier med sanningen brukar heller inte vara ett särskilt bra tillvägagångssätt för att skapa ett förhållande!


Din rad om SE:s ledsagare, den förtjänar egentligen inget bemötande! Att måsta ta till en sådan grov lögn för att smutskasta mig, det fodras en sjuk, ond människa till det! Så sorglig du är! Det är bara att gå in och läsa min blogg om ledsagarservicen... det kanske du också borde göra. Så inser du att de allra flesta genomskådar din fula lögn!


Du använder din syster Britt, och hennes sjukdom och hennes vistelseort som en mycket dålig ursäkt till varför ni inte hälsat på! Tror du inte jag vet hur dålig hon är ibland - men hon har ju även bättre dagar... och någon av dessa kunde hon ju ha använt för ett besök! Likaväl som att hon kan använda flyget för andra besök, kan hon väl använda flyget för ett besök hos sin bror? Försvaret för din egen del - är ännu sämre! Du har ju inte bott där du bor nu i 2 år (sen SE fick sin diagnos)! För några månader sedan bodde du i Örnsköldsvik.. vilket är 10 mil härifrån och det gick bussar flera gånger dagligen! Men det är konstigt ändå... att sedan du nu flyttade dit har du ändå haft möjlighet att besöka andra ställen som ligger betydligt längre bort? Visst är det lite konstigt? 17 mil för ett besök till din bror...


Var mitt "jag förstår" en försäkran för er... att ni, trots alla tillfällen och möjligheter ni hade för ett besök, inte behövde komma! Då jag är en så dålig svägerska som du beskriver mig här ovan - så är det ju konstigt att dessa ord har vägt så tungt i era öron! Var mitt "jag förstår" pluggen som slog igen ert eget förstånd, och ert eget samvete?


Slutligen, att syskon bråkar är jag väl förtrogen med... jag har tre stycken, så jag vet! Men att hitta på historier med lögner, händelser utryckta ur sitt sammanhang bara för att skapa en falsk bild av en svägerska som förstörde er relation - det bevisar bara vad jag tidigare har skrivit, du har ingen självinsikt och du är elak! Det visar också vilken respekt och EQ du har - ingen alls!

Sensitive: Jag tänker inte bemöta ditt inlägg så mycket! Jag vill inte det.. Vad jag istället vill göra är att tacka för att du var och hälsade på oss här i Umeå. Du och din pojkvän! Tack.. vi blev väldigt glada över det! Då varken din mamma eller moster har gjort det - så kändes det ju extra roligt den gången ni två var hit! Tack för det snälla du...! Men det finns flera sanningar och det finns flera lögner.. så är det! Vi har ställt upp både för din morfar och din mormor... mycket mer än du kanske fått veta! Din mormor har också varit hit flera gånger sen SE blev sjuk - men nu senaste gången så sa jag precis som det var: Jag orkade inte! Tycker väl inte att jag ska behöva lida för det, eller? I övrigt får du läsa de bemötande jag gjort...och precis som du tycker jag det här var så onödigt! Men har du aldrig blivit så arg över någonting? Än om vi under de flesta år försökt att besöka dig när du fyllt år eller vid andra högtidliga tillfällen - så betyder det ju inte att vi kan göra det jämt? Speciellt nu...! Ha det gott..

Nu har jag bemött de kommentarer jag fått från syskon och systerdotter... och nu lägger jag locket på det här!

Någon kommentar till den "anonyme" tänker jag inte göra! Vill bara fråga denne "anonyme", om han tror sig fått sanningen som underlag? Kan du bevisa det du skriver..? Kan jag bevisa motsatsen... Ja !!

Jag kommer också att fortsätta att blogga om mitt liv, och hur vi har det! En normalt sund reaktion från någon, som lever under konstant press, som min läkare sa nu senast, kommer det nog att bli flera av... ingen är perfekt!

Till alla mina livlinor: Nu är jag så slut på - tack för att ni förstått... tack för att jag slapp möta pöbeln själv... tack helt enkelt för allting... tack så så mycket!

måndag 16 juli 2007

En tung dag idag...



... för mig! Om jag hade gjort som jag brukar, varit tyst och svalt ned all ilska, sorg och frustration så hade allt varit frid och fröjd! Som vanligt när det gällt dem... hans systrar! Men nu brast det!! Alla dessa känslor av vanmakt över att ingenting förändrats... inte ens SE:s sjukom hade fått dem att sträcka ut en hand... och hjälpa och stödja! Jag var så arg så jag skrek.. Det var inte en diskussion, för i en diskussion blir man inte arg, och man håller sig till sak! Jag gjorde varken det ena eller det andra!

Jag skrek ut all min ilska... kände att nu fick det vara nog!! Inte en gång har de hälsat på honom sen han blev sjuk.. inte en gång har de ställt upp...! Bönat och bett så länge att de skulle göra ett besök, åtminstone innan SE var så dålig att han inte hade någon uppfatting om vilka de var, eller den bror han var för dem. Så fel av mig att be dem, jag kunde ju inte tvinga någon, men jag gjorde det för SE:s skull! Hela tiden hade jag svalt och svalt.. och svalt! Jag förstod inte hur man kunde vara så kall och hjärtlös mot sin egen bror och hans familj! Han behövde dem - och vi behövde dem ännu mer! Men de kom aldrig...

Jag skulle nog ha fortsatt att svälja om det inte varit för en sak! Jag började blogga.. och då skulle det både ljugas och skönmålas om deras insatser! Jag gjorde ju inte det,och helt plötsligt möttes både jag och Carolina av kyla, arrogans, lögner, bibelcitat och fula påhopp... de trodde väl att jag skulle svälja som jag gjort i alla dessa år! Men nu var måttet rågat...

Idag kom reaktionen! Att det inte var ett bra och konstruktivt sätt att försöka lösa någonting, det är jag mycket medveten om! Men jag var, och är heller inte intresserad av att lösa någonting med dem längre... har vi klarat oss så här länge utan dem, lär vi nog göra det fortsättningsvis också! Vi har ju tack och lov min släkt.... Det är heller ingen förlust för SE... han stod bredvid när jag ringde, och efteråt sa han spontant: "men nu ha du gjort e bra"...

I 22 år har jag och SE varit ett par - och i nästan lika många år har deras respekt och omtanke om vår familj varit lika liten, som den har varit stor för dem själva! Orättvisor och elakheter har följt oss genom åren... men nu har VI gjort det bra.. vi har stängt igen dörren nu! Vi måste överleva själva!

Varför skriva en blogg om detta elände? Jo, för att min ilska tog fram all min sorg, och tog ifrån mig den energi och styrka jag såväl behöver nu för att överleva det här! Sorgen över att det finns människor som är så elaka att de utan samvete kan slå på den som redan ligger... den här dagen har varit en av de allra allra tyngsta!

Med bara så lite respekt, omtanke och förståelse hade de också kunnat vara en livlina för oss..

Med en nyplockad ros...


...i sin hand, kom han nyss in från sin promenad o gav mig denna ros! Min älskade, ditt varsågod sa mer än tusen ord... idag när jag behövde din kärlek som allra mest...

Eländes elände...

Webbsidan kan inte visas


Mest sannolika orsaker:
Du är inte ansluten till Internet.
Fel har uppstått i webbplatsen.
Du kan ha skrivit fel när du angav adressen.

Försök med följande:


Diagnostisera anslutningsproblem



NU GER JAG UPP! DET ÄR ERROR I CYBERSPACE IKVÄLL... OCH RADERNA HÄROVANFÖR HAR JAG SETT UNGEFÄR 1 MILJON GÅNGER IKVÄLL... SÅ TILL ALLA ER SOM JAG INTE KUNNAT KOMMENTERA ELLER BESÖKA IKVÄLL... HA DET GOTT... SOV LUGNT...

söndag 15 juli 2007

Ingen vidare mening...




....med att uppleva intressanta saker som
översvämningar, om man inte har någon att
dela dem med.

En riktig, och viktig tanke av en björn med en "mycket liten hjärna". Att inte ha någon att dela sina upplevelser med, eller att inte ha någon att berätta det för... det är att vara verkligen ensam....



Söndag....

Vaknade, av ren förvåning tror jag... över att jag överhuvudtaget hade somnat! Vad är det för knäpp knopp man har fått som blir klarvaken så fort man nästan bara tittar på sängen? Nåja, nu var jag vaken... Pontus P var överlycklig över det... SE kom med kaffe... SOLEN sken... kan man begära mer av en söndagmorgon......?

Jonas hade redan parkerat sig i solläge på uteplatsen... med melodikrysset! SE ute och "donar" med blommorna (riktigt vad han gör vet jag inte.. men han är på bra humör och det är det viktiga...) och rönnbärsträden.

Carolina och jag tog en promenad till myrona. Hon behövde affischer till sitt rum... tog en fika på Coop och njöt av solen..

Middag - helstekt kottlettrad med sås och kokt potatis - inte så tokigt!

Svärmor ringde... hon hördes lite trött... hon hade stått och skalat potatis i 2 dagar (för marknadsgäster på Filadelfia matservering..) så det var ju lite förståeligt! Men... "det kan ju hänn att dom ring och vill att jag ska komma å skala mer pären"... sa hon, och jag visste ju att hon mer än gärna skulle ställa upp, oavsett trötthet. En liten underbar svärmor, som trots sina 75 år vill vara med och göra så gott hon kan!

Carolinas kompis Frida dök upp en stund.. (De har kommit ifrån varandra sen vi flyttade ifrån huset på Gärdesvägen... så jag förstår att Carolina blev glad!)

Jonas åkt iväg på "galej"... och lille David åkte iväg på semester med sin morfar och mormor. Fick en STOR kram innan han åkte, med löften om att han skulle knäppa kort "på nåt", som han sa!

Carolina och jag hade ju planerat för en mys-kväll tillsammans... men hur gör man det här hemma? Vi kan ju inte lämna SE utanför... så är det ju bara! Så det blev en familjekväll med filmen "Love actually", lite godis och ostkrokar... (SE hade svårt att hänga med i filmen.. rätt som det var sa han: " Ja, det där är rulltrapporna i STOCKHOLM dom har ja åkt, stupar rätt ner!" "Nej, men det där är nog rulltrapporna i England.. tror du inte?" sa jag. Inget svar...)

Det blev ju inte riktigt som Carolina hade tänkt sig med våran "mys-kväll", men det kommer säkert fler tillfällen... alldeles säkert!

Pontus P och jag är lika trött.... (men det håller på att "gå troll" i det här med att kunna sova nuförtiden...åtminstone för mig! Pontus P... han däckade direkt!!)
Roligt idag: SOLEN, david-kramen, stunder med mys...

Mindre roligt idag: sovet, rena elakheter, myskvällen...

Tips: till mig själv måste det bli... du är stark - bär själv!


Till alla mina livlinor: Vänskap - att inte behöva fästa på pränt hur det är - ni förstår ändå... TACK alla från mitt innersta...

lördag 14 juli 2007

Allting har ett slut...










... så även gemensamma familjetraditioner som varit viktiga - och som alltid varit ett "måste" i mitt och familjens tidigare liv. Nu är det inte så längre - och som vanligt är det barnen som tar mest stryk! I 16 års tid har vi alltid besökt Åsele Marknad och SE:s barndomshem (i byn Holmträsk, strax utanför Åsele...) I år kunde vi inte det...

Vår dotter, som har varit med i lika många år som hon är gammal, har tagit detta hårt... inte kunna åka på "marknan", inte åka till Holmträsk.... ännu mer som hon "tappar" för att hennes pappa är sjuk! Det är inte lätt, och inte heller särskilt rättvist, för en 16-åring att måsta tappa så mycket, på så kort tid!

Vi kunde inte åka i år... för jag har inget körkort! Min son har sålt bilen... och morfar är på resa.
Rader till Carolina...
Jag är så så ledsen, Carolina.... för så många saker! Att livet nu har blivit så svårt, att du nu måste inse och känna konsekvenserna av pappas sjukdom alltmer ... och att vi nu måste lita så mycket till andras välvilja och omtanke...

Men nästa år, Carolina.... då lovar jag att vi åtminstone ska ta oss till Åsele Marknad - för på något sätt ska du och jag hitta nya vägar tillsammans...

Älskade gumman, nästa sommar...



Torsdag igår... (sen kväll med...inte Luuk. Carolina och jag hade te/pepp-mys..!)

Vaknade - idag också, med kaffe på säng! Vi fikade tillsammans... som vanligt en mysig stund.

Nu är det jag som ser till att SE tar sin medicin - alla dagar! När SE började äta medicin (bromsmedicin, antidepressiva, blodtrycksmedicin) så kom han oftast ihåg att ta den själv, jag behövde bara hålla koll. Nu är det inte så längre... Att bara påminna "gå och ta medicinen" fungerar inte - för det har han glömt innan han kommer till köket! Så nu ser jag till att han får den i handen - 2 ggr om dagen... Så är det nu...
Sven-Eriks syster Britt ringde från Holmträsk (barndomshemmet som de nu övertagit) och ville ha igen nyckeln till "stora stugan". Sven-Erik har alltid haft en extranyckel dit, men nu efter övertagandet så förstår jag ju att de vill ha igen nyckeln. (Måste trixa/fixa det med SE - då nyckelknippan är så viktig för honom nu... nycklarna och börsen. Att bara be honom plocka bort en nyckel är inte alldeles enkelt...den är på något sätt så förknippad med hans identitet och integritet.)

Carolina tvättade sina kläder! Hon har gått från att mamma tvättar - till att tvätta själv! "Men herregud mamma, jag är 16 år... och då ska man kunna tvätta själv!" Så riktigt så - det är jag som har "skämt bort henne"... så nu var det nästan galgvarning med all hängd tvätt i hallen!!

SE och jag tog en promenad i det ljuvliga vädret. Nåja, några moln passerade förbi - men så länge de inte kom med regn så... Handlade lite på Willys... (Som vanligt så rörde sig våra samtal om det som fanns precis framför ögonen.... bilar som körde förbi, vädret, SE som läste högt vad som stod på vägskyltar och lastbilar... etc etc)

Middag - grillkorv och pommes frites. Lille barnbarnet David tyckte det var helt ok - så då var det väl det...! Inte min favoritmat men...

SE gick och vilade och jag dippade på rumssoffan... inte helt ovanligt som ni vet!

Såg action-ubåtsfilm på 3:an. Sett den OCKSÅ sisådär minst 15 gånger... typ! Men SE tyckte den var spännande... som vanligt huvudsaken!

Märkte att Carolina var tyst och deppad... när jag frågade sa hon: "Jag skulle så gärna ha velat åka till Åsele, mamma...?!" Hennes uttalande kändes som en sorglig önskedröm .... (och ännu värre kändes det när jag såg att hon hade gråtit...!) "Men gumman... nu fixar vi lite fika och mys-pratar lite!" Sa jag med bästa pepp-rösten...

Mys-pepp-fikade med Carolina... Tröst och stöd... det kommer bättre dagar!!! Nu är nu - nu är svårt - men så småningom kommer ett nytt nu, med mindre svårt och nya äventyr...
Roligt idag: morgonfika, SE-promenad och naturligtvis Carolina-tvättdagen...

Mindre roligt idag: försvunna familjetraditioner...

Tips: Köp mycket galgar om ni har tonårsdöttrar.... jösses, vad de har kläder!!


Till alla mina livlinor: .... någon måste hålla sin hand över mig - som har fått lära känna er, och få ta del av er omtanke och värme... livlinor som bär nu!

torsdag 12 juli 2007

Idag fann jag min tvillingsjäl...typ!



En kändiskille vid namn Ola Svensson är tydligen min tvillingsjäl i den här världen! Va? Det är väl inte fy skam att ha en kändis som tvillingsjäl, eller? Min dotter som hittade honom till mig via ett antal frågor i ungdomstidningen "Frida", ansåg iallafall att jag kunde skatta mig såååå lycklig över detta faktum.. Hmm! Att man med dessa tämligen löjliga frågor kunde hitta denne tvillingsjäl... ja, det ska väl vara en ungdomstidning till det!

Frågorna som jag skulle besvara var: 1. Hur klär du dig? 2. Hur beter du dig på dansgolvet? 3. Vad tänder du på? 4. Vilket jobb skulle du helst vilja ha? 5. Vad gör du helst på en dejt? 6. Hur är du vid första mötet med din pojkväns föräldrar? 7. Dina kompisar plockar fram kameran, vilken pose intar du? (Skratta inte.. jag vet...!)

Jaha ja, tagen av stundens (mamma-dotter viktigt) allvar.. och efter att min dotter snusförståndigt sagt: "Ja, men du vet ju mamma att det här gäller dom som är ung... så försökte jag ju verkligen att tänka mig som 16 år igen.. och ge henne "rätt" svar, alltså både ungdomligt och samtidigt inte-får-MIN-MAMMA-tycka-så svar. Jag tror jag klarade det...

För hon sken upp som en sol, sen hon räknat ihop svarspoängen och sa: "MAMMA!! Din tvillingsjäl är OLA SVENSSON...!" "Jaha, men jösses, det var inte dåligt att jag har en kändis som Ola Svensson som tvillingsjäl", svarade jag med min bästa åh-vad-roligt röst. Men inom mig tänkte jag: Dumma frågor med fåniga svar, hitta en tvillingsjäl som dessutom måste vara kändis, och slutligen: VEM SJUTTON ÄR OLA SVENSSON?

Torsdag idag...

Vaknade... som vanligt tidigt. Men låg snällt kvar tills SE kom med kaffet! Det har ju blivit en vana nu, åtminstone under sommaren... Vi fikade och busade med Pontus P.

Mamma ringde. Hon och pappa är hund- och husvakt den här veckan hos min syster, som bor i Mellansel, utanför Örnsköldsvik. Gissar att det är pappa som får dra det "tyngsta lasset" - gå ut med hunden, hålla städat.. och kanske köra tvättmaskinen. (Att det ska vara städat och tvättat när min syster kommer hem... det har alltid varit viktigt för mamma - oavsett om hon orkar eller inte. Pappa, du är verkligen tålmodig..!)

Städ- och plockdag. Trist, men nödvändigt... här är det faktiskt som ett delmoment av "plockepinn" ibland! Alla deltar från början - men det är jag som får plocka upp "pinnarna"!

Carolina och jag tog en promenad till Coop. Pratade lite om framtiden.. våra drömmar och mardrömmar om hur livet kommer att se ut för oss då! Att livet då kommer att se betydligt mer annorlunda ut än nu förstår vi ju.. iallafall om man jämför med hur mycket som har blivit sämre den här sommaren jämfört med förra sommaren.

Carolina har så mycket drömmar, så mycket hon skulle vilja göra och uppleva NU - men hon förstår ju att den här sommaren är som den är, vi har inte samma möjligheter som tidigare, och SE:s behov av trygghet och kontinuitet gör att vi måste planera och fungera i en annan takt nu. Sorgligt nog har jag inget körkort, och bilen har vi naturligtvis sålt... så vår enda möjlighet att ta oss någonstans hänger på andras välvilja. Att ta bussen och åka iväg med någon som har Alzheimer med stora frontallobsskador, som dessutom befinner sig i stadie 2 av 3, det är bara inte möjligt... varken för mig eller Sven-Erik. Ett trist faktum.. Men det kommer bättre tider - det måste vi tro på!

Middag - soppa! Ja, som vanligt ingen gourme-middag - men...

SE gick och vilade... och jag dippade på ... soffan! "Glamour" som sömnmedel och Nyheterna som väckarklocka! Fungerar varje gång!

SE ringde sin mamma i Åsele. Men jag fick hjälpa honom - då han först slog fel nummer, och sen inte kom ihåg/blev osäker på sin mammas telefonnummer... Roligt initiativ! (Svärmor som vanligt glad - och jag vet att hon ska ställa upp och hjälpa till som potatisskalare nu under den stora marknaden i Åsele. Starkt jobbat, Svärmor!)

Carolina hade killar på rummet! Nja, det var väl inte fullt så dramatiskt som det lät - det var bara en kille - hennes kompis Viktor. (Vi hade inte träffat honom tidigare - så killen imponerade stort då han kom in och tog i hand och hälsade! Va? Visst var det lite snyggt?)

Såg som vanligt en trist dålig actionfilm på TV. Den var så dålig så jag kommer inte ens ihåg vad den hette! SE tyckte att den var bra - huvudsaken det..!

Pontus P och jag zappar ensamma av kvällens usla tv: program och skriver blogg.

Roligt idag: tvillingsjäl-insikten, carolina-promenaden, Viktor-besöket...

Mindre roligt idag: insiktslösa människor, SE som allt som oftast glömmer att spola efter sig på toaletten, nästa sommar...

Tips: Sök inte er tvillingsjäl i blaskorna! Om ni inte vill ha er ett gott skratt förstås! De hittar man väl på andra sätt...!

Till alla mina livlinor: Ni ser - ni vet - ni förstår - ni hjälper... många kan inte det! TACK alltid, ödmjukt!

Snyftportalens mekka...






... har ni hamnat på nu! Åtminstone känns det så! Vem vill att någon bara ska bli ledsen över vad någon skrivit? Ledsen och trött på att ständigt läsa om eländes elände! Vem har ork till det? Fast mitt liv är ett liv i mycket kaos just nu, och min vardag har blivit ett nytt sätt att leva, så vill jag hitta glädje, ge glädje, få glädje och ändå kunna berätta min historia..! Det är en ständig balansgång, för den tragiska verkligheten är vad den är, och glädjen finns där den finns... och det är som det är!

Så nu vänder vi bladet... ler mot världen.. och hoppas att världen kommer med sina blommor medans vi lever...



Onsdag idag..


Vaknade med en en Pontus P i sängen... dags att kliva upp alltså! Han höll fortfarande på att övertala mig med sin lek-hopp-vifta på svansen-klivuppdans när SE kom in med kaffebrickan.

Men morgonen och förmiddagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig! När jag och min familj nu hade behövt all styrka och glädje som finns här i världen, händer saker och ting som gör att man rasar ihop! Vi hade inte behövt det här just nu...!! Men jag borde ha vant mig... Jag fick ett brev.. och jag skrev ett brev. Det här är min blogg/dagbok med mina ord, och jag undrar ofta om jag ska vara ärlig och säga som saker och ting verkligen förhåller sig, eller om jag ska försköna och dölja sorgliga faktum...?? Är det av någon vikt om jag trampar på någons tår - det tycks ju inte betyda något att de gör illa! (Jag dippade rejält igår över detta, andra människors kallsinnighet och självupptagenhet .. och det tar all min energi och styrka att ständigt konfronteras med dessa människor... jag behöver den styrkan för SE nu..! ) Jag funderar..

Lilla barnbarnet David kom.. och blir här till på Lördag! Det livar alltid upp när han kommer - en liten 6-årig diplomat med spiderman-känsla! (Märker att SE också tycker att det är roligt när han kommer - leker och busar med honom ganska ofta..!)

Middag- makaronpudding. Nja, den dög... om man säger så!

Carolina åkte iväg till kompisen Victoria. De var 5 stycken som skulle träffas hemma hos henne och käka pizza och se på film... SÅ roligt för Carolina att komma ut lite! Hon kom hem med taxi 00:30... och hon hade haft väldans trevligt! (Taxi är dyrt... men vad skulle jag göra? Jonas jobbade, mamma och pappa hos min syster i Mellansel... så det var inte så mycket att välja på om jag skulle få hem stjärnan...!)

Jag och SE såg filmen "Vilda jakten på juvelen" med Michael Douglas. Sett den sisådär 2 biljoner gånger... men som vanligt ny för SE..! Vi kalasade på Carolinas blåbärskaka!!

Avslutar kvällen med att vänta in Carolina... jag och Pontus P. För övrigt en ganska bra SE-dag... tack för det! (I förmiddags frågade han "gråter du?"... "Ja", svarade jag bara... och sen var det inte mer med det... och han fortsatte att läsa tidningen! Skönt för honom att han inte förstår!)

Roligt idag: David kom, Carolinas pizza-film-kväll....och blåbärskaka

Mindre roligt idag: brev och kallsinnighet

Tips: Skulle skriva: gör en god blåbärskaka.. men kom på att det nog faktiskt är ganska många som kan åstadkomma en sådan... förutom jag! Tur man har en dotter då som kan...!

Till alla mina livlinor: I ett hjärta tar man beslut om vilka som omfattas av ens kärlek, omtanke, värme och empati.... och i mitt hjärta omfamnar jag er alla..


onsdag 11 juli 2007

Idag skrev jag ett brev...




... som innehöll orden " snart är hon barnet vars pappa inte längre vet vem hon är!" I samma stund som jag hade skrivit färdigt meningen såg jag... vars pappa inte längre vet vem hon är! Som en snabb helveteskniv gick dessa ord, som jag nyss hade skrivit, rakt in i det låsta rummet i mitt hjärta! Den låsta dörren till mitt hemliga rum, där alla sorger förvaras, flög upp på vid gavel!

Gud, hur ska jag kunna skona min dotter från detta? Redan nu... glömmer han ibland bort hennes namn... men den dagen han frågar vem hon är? Hur ska hennes hjärta kunna bära det? Hur ska jag kunna bära henne igenom det? Kära, kära gode Gud, det gör ont... förtvivlat ont nu! Älskade min dotter... du försöker vara så stark och modig! Men den dagen...?

Ser och förstår att du ibland misströstar, och sträcker ut din hand för att inte falla - och jag tar emot dig. Fångar upp all din rädsla, din ilska och slutligen dina tårar...

Nu skriver jag igne mer - för nu är det jag som bara gråter.. så så jävla tungt!! Måste få igen den här dörren igen..

tisdag 10 juli 2007

Agaton, Kitty, Starlet osså jag...






... var det oslagbara teamet när jag var mellan 8 och 15... Speciellt oskiljaktiga var vi när det blev tråkiga semestertider...! Då var det vi mot världen!! Inga gråmulna regndagar eller oändligt långa bilresor som kunde hota oss...! Då var vi som starkast!

Men åren gick, och rätt vad det var hade det oslagbara teamet upplösts! De oskiljaktiga hade gått åt varsitt håll... några hade förändrats, någon ville inte förändras, och till sist någon som hade valt att helt enkelt gå vidare i sitt liv... ensam!

Så nu sitter man här... i tråkiga semestertider och känner hotet från ytterligare en gråmulen regndag... och saknar det oslagbara team som kunde rädda världen... Agaton, Kitty, Starlet osså jag!


Måndag...

Blev väckt med "kaffe på säng".. som blev lite knas! Idag blev det bara vatten...! Men när jag sa: "jaha, du hade liksom tänkt att det bara skulle bli vatten idag, eller?" så svarade han: "Nä, va mer bråttom å väcka dig". Så småningom blev det ändå kaffe...

Ganska bra SE-dag idag ändå... lugn o just nu...

Fick mess från x som frågade om vi skulle ta en fika...? (X är min vän, vars make också har denna förhatliga sjukdom... hon har det så så svårt nu, och jag gråter med henne...) Vi bestämde att vi skulle träffas på café Victoria... (gott fika var det, men sur personal.. som vanligt!) Det blev en vemodig stund - men så viktig... (Hon betyder mycket i allt detta svåra som vi delar...!)

Carolina hade städat och diskat när jag kom hem. Hon hade också bakat en hallonpaj, och varit med SE till mormor och morfar.. Hur hon hann med allt detta är mig en gåta - men åh, vad jag var stolt över henne... TACK snälla, min lilla lilla gumma..

SE och Carolina var till mormor och morfar och fikade... (Carolina berättade sen att SE varit glad och på bra humör..)
Bjöd mamma och pappa på middag... inget märkvärdigt, men Carolinas hallonpaj till efterrätt uppskattades mycket!

SE gick och vilade... och jag dippade på soffan... som vanligt!

Såg " I Spy" med ..... vad de nu heter..! Tusen-miljoners-gånger film det också... Men SE tyckte som vanligt att det var en bra film...

Pontus P och jag avslutade även denna kväll tillsammans - med zappakalja vid TV:n


Roligt idag: x-träff, carolina-gumman och hallonpaj...

Mindre roligt idag: nja, en ganska bra dag trots allt...

Tips: Mycket mysigare att fika på ställen där personalen är trevlig...


Till alla mina livlinor: Ni är alla tillsammans en länk till en kedja som bär någon igenom...

måndag 9 juli 2007

Utmanad av Sickan...

Nämn tre saker i ditt hem som betyder mycket för dig.
Det får inte vara levandevarelser.

1. Min säng..
2. Min bärbara blogg..
3.Min mobil..

Jag brukar egentligen inte svara på utmaningar och listor... men nu gör jag det iallafall...! Jösses, vilken ångest jag får... betyder mycket! Hurdå betyder mycket? Betyder mycket lika med behöver? Betyder mycket lika med klarar mig inte utan, eller tycker om..? Gud, vad har jag svarat.... och på vad? Jamen, ni förstår ju själva varför ni inte ska skicka såna här utmaningar till en sån som mig... Inte ens en liten utmaning med 3 betyder-mycket-saker klarar jag av...

Men nu skickar jag den fort...
Tack ändå Sickan....

Extreme Home Hund...



söndag 8 juli 2007

Gud, vad jag är bra och snäll...








... jo, men jag är bra på en massa saker! Jag är bra på att .........ja, vad är jag nu bra på? Hmm.. måste tänka.....jag är bra på att.... (men gud, vad svårt det här va då..?) Elisabeth, VAD är du bra på??? Nä, det här var svårt... ärligt nu, vad är JAG bra på? Jo, men jag är nog ganska bra på att .... stava, hmm, mer då... jag är bra på att... nämen herregud, det här gick inte alls... jag är tydligen inte bra på någonting! Men så ser jag helt plötsligt en sak som jag tydligen är supersuperbra på.... att använda ordet JAG i var- och varannan mening! Puh! Då finns det iallafall hopp för mig - det finns någonting som JAG är bra på...


Men snäll då... jo, men snäll är jag ju. Jag är snäll när jag... jaa, när jag... hmm,så var vi där igen.. jag är så väldigt snäll när jag.... men jösses, vad är det här? Jag kanske är en elak typ ... nä, det stämmer väl inte... men när är du snäll då, Elisabeth? Jag är snäll... när jag bjuder familjen på hamburgare (som jag egentligen inte tycker om..)! Jaha ja, sen då? Är det allt jag är snäll här i världen...? Men så inser jag helt plötsligt att jag iallafall är väldans väldans snäll - när jag sover! Alltså finns det hopp här också - iallafall när ingen ser...


(Den dagen man börjar tala om hur snäll man är, och allt man är bra på... då har det gått fel någonstans! Då är det dags att ödmjukt fråga sig: Har jag satt mig själv på en piedestal? Är jag verkligen så snäll, och gör jag verkligen allt så himla bra? Att andra tycker att man är snäll, eller gör någonting bra - det ska man glädjas och vara tacksam över... att tycka att andra är snälla och gör bra saker - det ska man berätta och glädjas med dem över...!)



Söndag idag (en lugn och bra dag...)


Vaknade tidigt som vanligt. Sov uruselt inatt... (jag vet att det finns piller.. men jag vet också att jag inte kommer att ta dem, så lite får jag väl skylla mig själv..!) SE kom med kaffe och vi hade en mysig liten stund tillsammans!


Mamma och kryckan kom och hälsade på! Hon var less på "Lilla Fridolf", som satt hemma med "eländeskorsordet", som hon uttryckte det! Men jag fick ringa efter homom för mamma behövde sitt "Atrovent" (astmamedicin, tror jag..), som hon hade glömt hemma! En något sur liten pappa dök upp lagom till kaffet...


Pappa (som sen tinade upp betydligt) skjutsade mig för att storhandla. Han var också snäll och hjälpte mig med nedpackning och lastning in i bilen... Tack pappa igen för att du finns nu...


SE hade dammsugat och skurat när jag kom hem... han var så himla stolt över det! Det var jag också! Alla initiativ - oavsett resultat (för det blev ju lite mitt på bara...) är bra.. och viktiga!


Middag - ja, varje dag!


SE gick och vilade och jag dippade, som jag alltid tycks göra nu för tiden.... på soffan!


Carolina bakade hallonpaj... så jag och SE fick till kaffet! Gott som vanligt!


Såg "skitfilm" på TV:n .... och det är mer regel än undantag nu för tiden!


Min kväll avslutades som vanligt ensam zappandes framför TV:n...



Roligt idag: SE en bra dag, pappa-skjutsen, Carolinas hallonpaj...


Mindre roligt idag: mina sov-vanor kanske...


Tips:


Bara idag min älskade...

...har vi. Bara idag... Idag hade jag tänkt skriva något vackert till dig, som ett tack för alla de 17 år som du har stått vid min sida. Idag hade jag tänkt berätta för dig hur lycklig jag var när vi stod där i kyrkan, och jag insåg hur mycket jag älskade dig, och insåg att du älskade mig så mycket att du faktiskt ville gifta dig med mig..

Men min älskade, jag kan inte gå dit med mina minnen än... inte nu, inte nu..

Dina minnen av den dagen är borta...

Vi har bara idag min älskade, de lyckliga minnena i gårdagen är säkert gömda, och morgondagen... den .... inte nu, inte nu..

TACK MIN ÄLSKADE...

lördag 7 juli 2007

Kristalldrömmen...





... som slog in. Visst låter det som en bra titel på en film? Ja, det kunde nästan vara Disneys nästa storfilm... typ!


Men rubriken är sann.... min kristalldröm har slagit in! Faktiskt! Jag har fått en kristallkrona av min lillebror! Ingen stor schabrak-modell utan en lite nättare typ! De som känner mig och har följt med mig i mitt liv, och på den här resan, vet... att jag i hela mitt liv har önskat mig en kristallkrona...


Fåfängt och lite finfru-aktigt... Jaha då, visst är det det! Önska sig en kristallkrona! Vad är det för en människa som önskar sig en kristallkrona när det finns så mycket elände i världen? Hon måste minsann vara både högfärdig och hjärtlös! Nähää då, inte ett dugg heller! För önska det får vem som helst... och det kostar ingenting! Varken samvete eller pengar... så är det! Nu har jag iallafall fått en... Tack snälla lillebror, för den gåvan...


MIN kristallkrona (åh, vad trevligt det var att skriva.... min!) ska jag hänga upp i sovrummet. Något vackert att njuta av, och vars skimmer kanske kan jaga iväg några av nattens skuggor.. Något vackert att somna till, och vars kristallklara droppar speglar och fångar upp min sorg... Något vackert att se på, i en tid när allt som är vackert tycks försvinna...


En vacker tanke.... att överleva. Carpe Diem...



Fredag idag... (som egentligen var igår då... trött som vanligt!)

Vaknade tidigt - SE kom med kaffe! Men jag märkte att han var lite irriterad...! En sådan stund alltså! Jag började prata om tipset vi hade fått av hans syster, att göra en liten fågel/vattendamm på våran uteplats... "såg du den där lilla dammen som Britt (hans syster) hade gjort?" sa jag. "Nä, vadå...?" svarade han. (Den lilla dammen som vi alla hade stått och beundrat 3 dagar tidigare på vårt besök i Holmträsk.. och som vi alla tyckte var så fin...!) Insåg att det minnet redan var borta ( ibland är det inte så lätt att veta om det finns något litet minne av en händelse...) och jag fortsatte att prata om dammbygget, nästan som om det vore min egen idé! Men han var inte på humör för något peppande göra-damm-bygge...!

"När ska vi lämna in cykeln?" sa han istället ganska vresigt. Gud, tänkte jag. inte nu igen... Hur ska jag kunna avleda hans tankar på att han ska ut och cykla...? Just nu är cykeln trasig och behöver lämnas in - och lika glad för det är jag! Hur ska han kunna cykla? Själva momentet att sätta sig på cykeln och trampa iväg - det klarar han nog... men han kan inte längre göra någon bedömning av trafiken runt omkring... och cykla till andra sidan stan (som han har tänkt), det fixar han INTE... men han tjatar hela tiden om detta... och jag hittar hela tiden på anledningar till varför det inte går... just nu... men imorgon... på måndag... kostar pengar... inte nu... jo, vi ska.....! Gud, vad det är jobbigt... Nu blev han så sur så han gick och la sig....!

Carolina åkte till stan och fikade med Petter och Vicka... Tur att hon har lite kompisar...!

Fick ett depp - insåg att imorgon är det 17 år sedan vi gifte oss! 17 år av lycka som nu har tagit oss hit - till helvetesgapet...!!! Gråter lite i duschen (musse pigg som sitter på mitt duschdraperi har sett ganska många depp nu...), sväljer ner resten... och går vidare med dagen! Sjung en liten trudelutt, Elisabeth... överlev nu!

Jonas, stackarn... försöker febrilt att laga Carolinas dator... !!

Mamma ringde och undrade om jag inte ville följa med på "myrorna" en sväng... jo, det ville jag ju! Komma ut en stund... hittade ett par nästan nya ecco-skor för 100 kr... fynd! Hon skulle sen bjuda på fika men då ringde SE och sa: "Vi har främmande.. Carina o Staffan.. kom hem!" Så det blev snabba ryck hem.....

Carina och Staffan kom på besök... De är våra tidigare bästa vänner från den tiden när vi bodde i Mellansel, utanför Örnsköldsvik. Sedan vi flyttade därifrån för 17 år sen, så har vi bara träffat dem en gång, i samband med SE:s 50-års dag förra året (vilket SE inte har något minne av..). Staffan var SE:s absolut bästa kompis, och de stod nästan jämt på huvudet tillsammans under någon motorhuv... allt detta är ju borta för SE idag! Carina var en av mina bästa vänner... en tid som är borta, men en vänskap jag alltid ska minnas! Vi pratade gamla minnen, nya minnen... och om att vi ska ses igen... SE sa inte så mycket ( mer än: jaså, jaha, jomenvisst... som en slags bekräftelse på att han var med i samtalet, men han berättade inget själv...), men skrattade och var glad hela tiden...! När de skulle åka sa vi: Vi måste ses igen...! (Jag vet att de kom för SE:s skull, att de ville hälsa på så länge han kan ta intryck av livet runt omkring.. så småningom, kanske snart, så kommer den tiden att vara förbi...) Tack Carina...Tack Staffan... för den glädjen som ni gav SE idag - han bär den i sitt hjärta. Jag bär den i mitt minne...

SE och jag gick och handlade... (SE pratar inte om besöket alls... utan om bilar och vädret... och det som händer precis där vi går...)

Middag... en vanlig sådan! SE åt lite för mycket och ganska glupskt som vanligt! Men vi är ganska vana nu...!

SE gick och vilade... han är nog ganska trött efter dagens besök!

SE på bättre humör nu än imorse! Han satt igång och putsade min kristallkrona... som om han inte har gjort annat här i världen! Glad och visslande... Tack gubben!

Såg "Space Cowboys" med Clint Eastwood. SE tyckte den var bra ... men jag..nja, sett den så många gånger så... det blir lite skåpmat!

Pontus och jag sist i säng som vanligt...!

Roligt idag: Kristallkronan... StaffanCarina-besöket...så roligt!!

Mindre roligt idag: cykel-tjatet.. 17 år sen imorgon...

Tips: Något som gör dig glad - en kristallkrona eller en kola spelar ingen roll... bara den gör dig glad, sök efter sådana glad-saker omkring dig... Jag blir glad av kokt potatis också...!

Till alla mina livlinor: Jag säger det igen... för ert tålamod, er ork, er styrka att lyssna, kommentera, bry er om, glädja.... ja, allt... NI bär mig alla genom den tyngsta av tider...!