Carpe Diem

En dagbok för livet

tisdag 17 november 2009

... o jag ska fika. Den gulliga personalen serverar...

Elisabeth kl. 12:27

Warglycke15:20
Hoppas ni fick en härlig fikastund!

Kram på sig!

/Johangårds-Nina
SvaraRadera
Svar
Elisabeth19:39
nINA: Ja, vi fick en härlig, och oförglömlig stund av VI igen! Kram..
SvaraRadera
Svar

Elisabeth: Tjej och mamma på snart 50 år... Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum... Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...

Använder Blogger.