måndag 14 september 2015

Sista veckan...

... som Carolina bor hemma. 
Hon är på väg. Mot sitt nya liv. 
Precis som det ska vara.
Tar ett djupt andetag. 

4 kommentarer:

  1. Det är blandade känslor när barnen flyttar hemifrån - både lite sorg och mycket stolthet, men lite tomt blir det allt. Men det kommer att gå bra! Jag önskar både dig och dottern Lycka Till!

    SvaraRadera
  2. Anonym12:43

    "Lider" med dig. Det blir så tomt och tyst hemma när barnen flyttar ut. Men du får glädjas åt att du fått ha henne länge ändå. Min son bodde inte hemma i veckorna efter studenten och det var så tyst i huset och fortfarande så får jag samma tomhetskänsla när han varit hemma och åker iväg igen.
    Kram till dig
    /Carita

    SvaraRadera
  3. Anonym01:35

    Så himla kul för henne, lycka till för er båda//Thomas

    SvaraRadera
  4. Jag förstår dig precis. När yngsta barnet flyttade iväg 30 mil bort kändes det i själen. Och det känns än efter ett drygt år. Men jag vet att han har det bra och det försöker jag fokusera på i mina tankar.
    Turligt nog har jag två som bor på gångavstånd från mig. Men de saknar lillebror minst lika mycket......

    SvaraRadera