... när man känner att det finns liv. Känns lite högtravande att skriva så... men just precis så känns det. Liv. Så där vanligt normalt. Som stunden nu...
När Carolina sitter tillsammans med två klasskompisar inne på sitt rum och pluggar samhällskunskap och äter chokladpudding med grädde.
Det är stort.
För några kvällar sedan så hade hon sin kompis PH här. Som hade varit i Kina och skickat kort till henne. Jag hörde hur de pratade och pratade och pra.... ja, så. Jag hörde också hur hon kvittrade sedan han hade åkt.
Det var också stort.
och det är stort att tillåta sig att känna det....
SvaraRadera(tror bara att det är du som fattar detta...)
Kramar från mig
SvaraRaderaVisst finns det liv ,ibland kanske vi inte orkar se det bara.
SvaraRaderaDet finns så många underverk men vi ser dem inte för de har blivit en vana i vardagen. Tror de var H.C. Andersen som sa något liknande.
Kram på dig och var rädd om dig.
ewa
Härligt :-)
SvaraRaderaKram
Här får jag gåshud av glädje. Glädje p g a din glädje. Jag hoppas att fler och fler såna stunder ska smyga sig in i era liv. Eller... de får faktiskt gallopera in om de vill ;-) Stora kramar...
SvaraRaderaDet stora är att finna ljusglimtarna, ungefär som att vaska guld!
SvaraRaderaHitta kornen.....
å sen se dem,
för många gånger kan kornen skymmas av förväntningen av det stora stora fyndet....
/Lena
Det skall konst till att se de fina stunderna och uppskatta dem och den gåvan har du, Elisabeth.
SvaraRaderaJag har fixat så att du kan följa min blogg om du vill, det vore kul.
Ha det gott vännen
Kramkram
Ler och myser från min utsiktspunkt. Kram
SvaraRadera