Den kärleken, den kärleken...

Jag ställer mig ibland frågan om jag skulle ha valt annorlunda om jag hade hade vetat hur livet skulle bli. Om all den kärlek, och allt det underbara som han gav mig, skulle vara villkorad med att han en dag så grymt skulle tas ifrån mig. Bit för bit, och sen ingenting kvar, förutom ett skal av allt det som var han. 

Skulle jag ha sagt " nej tack, då får det vara" och sen valt bort... Sven-Erik? Min Sven-Erik??? 

Som jag skriver hans namn nu, det behövs oftast inte mer, så gör det för ont... och jag avslutar skrivet (och tänket) med det jag alltid vet: NEJ. 

Carolina har besök av Daniel i helgen. Kanske är han hennes "riddare på den vita hästen"? 

Kanske är han bara på tillfälligt besök i hennes liv? Men ett vet jag säkert... hon kommer också att säga NEJ om hon får frågan om att välja bort kärleken.