Ingen dålig utsikt från ett toalettfönster...

Syns segelbåten därborta...?

Utsikten just nu...

... och om jag inte hade några drömmar

... så skulle jag skapa nya.

Det här var den enda mening jag lät stå kvar igårkväll... resten blev bara stänk av tänk. Det får redigeras och tänkas vidare på en annan dag...
..........

Idag skulle jag skriva om grannen G. Hon som ringde på dörren för någon dag sedan och frågade om jag vill följa med ut till havet idag. Havet? Ehhh.... jag?

Då står man bara kvar där vid dörren, och undrar hur i all världen det kunde komma sig att det flyttade in en ängel här bredvid precis i en tid då man behövde det... å man känner lyckoklumpen i halsen, och glädjetårarna som bara vill upp... för både havet, änglarna, och det snälla livet.

Jag skulle som sagt skriva om det... men nu på morgonen så känns det som... "ja, jag visste väl det... jag skulle inte ha glatt mig så... en ny oro". Pappa. Han har varit dålig inatt. Ryggen? Hjärtat? Jag vet inte så mycket mer just nu... men min syster, som ringde nyss, berättade att både min bror och min son åkte dit inatt, och vad jag förstod så skulle min bror ligga kvar där över natten. Min bror skulle också följa med mamma till hjärtläkaren nu idag...
Nu skriver jag inte så mycket mer om det... vi får se hur dagen blir.... kanske var det "bara" ryggen.

Jag ska ändå försöka att njuta av dagen... av havet, änglar, och det snälla livet. Jag måste...

Här har jag stått...

... mest hela kvällen. I tanken har jag stått där, och hållit hårt i den trävita grinden, och sett ut mot det öppna havet. Just nu så kan jag inte öppna grinden... men det gör inte så mycket.. bara jag kan se havet där borta.

Så skrev jag igår kväll... idag är en ny dag... men min längtan till havet finns kvar.
..........

Hur ska den här sommaren bli? I en liten lägenhet, Carolina och jag, Sven-Erik som blir allt sämre, mamma som kämpar på... och i det inga semesterplaner som kan användas som en komma-bort-morot. Inte ha större perspektiv än så... än att jag har ju dagen idag. Å vara tacksam för den varje kväll jag går och lägger mig... sommar eller inte sommar!

Så vi fikar ofta på vår fina balkong. Carolina och jag. Fikar av det som finns hemma, pratar om det som behöver pratas om, gör låtsasresor till Stockholm... och gör sommar så gott det går. Å där har vi har en tomatplanta med två tomater på gång... och en liten fiskebåt som står på fönsterblecket. En fiskebåt som en dag ska ut på havet igen... har jag bestämt.

Så för nu... får den här sommaren bli varje dag jag får. Å när sommaren sen är slut, så ska jag vara så så tacksam om den bara innehöll fina balkongen... prat och drömmar... låtsasresor... och fiskebåten.

Då blir det en bra sommar...

........

I övrigt så har veckan varit och farit. Carolina har jobbat varje dag, och jag har varit på RK, och däremellan varit tillsammans med min kontaktperson. Vi har inte träffat så många andra... förutom besöket hos mamma och pappa igår... och att jag sprang på min bror och systerdotter på stan i fredags när jag var ute med min vän M (kontaktpersonen). Men jag pratar med mamma och pappa varje dag... och hör hur det går. Mamma har en livsgnista som få... och pappa en styrka som jag beundrar.

Tankarna på Sven-Erik... ja, de finns där oavbrutet... liksom det dåliga samvetet! Men jag måste vila lite i det... och hitta ord.

..........

Nu blir det påtår... på sommarbalkongen!!

Pappa är fabelfull...

... och har många kloka tankar, där vi sitter tillsammans på balkongen. Carolina och jag hälsar på hos mamma o pappa idag...

När hela världen tycks sova...

... längtar jag efter dig allra mest.