torsdag 24 juli 2014

Jag fortsätter på temat tacksamhet....

... för imorgon åker Carolina till sin kompis Cissi i Hörnefors. 
Riktigt vad de ska göra vet jag inte men jag har förstått att 
det blir en riktig tjejhelg. Carolina, Cissi och lilla Natalie.
Carolina kallar det för "lite semester". 
Jag kallar det för Gud hör bön. 



Själv ska jag hitta på någe mys... köpa hem lite godis
och se någe bra på teven. 
Sen blir det nog att göra som hela Sveriges befolkning
gör just nu: svettas, svettas... och svettas. 

Jag är så oerhört tacksam...

... för allt jag har. För jag vet hur fort jag kan mista det. 

Men imorse vaknade jag med min längtan. Att få åka 
iväg någonstans. På semester. Glömma lite. 
Inatt satt Carolina och jag på kungliga slottet och
åt nygräddade scones med... ja, man måste ju skratta
åt det nu... men vi satt där på slottet och åt scones 
med Prins Daniel. 
Som den naturligaste sak i världen och som vi känt 
varandra länge. 

Nu är det en ny dag här hemma. Carolina är redan 
på jobbet, och jag ska snart gå iväg. 

Det ska bli en ny bra dag. 

måndag 14 juli 2014

Tänk om man finge plocka en bukett...

... av alla dessa vackra blommor. 
Då skulle jag göra det och ge bort buketten. 
Till någon som skulle glädjas lika mycket som
jag över sommarens vackra blommor. 
Så tänkte jag här om dagen. 


tisdag 8 juli 2014

Idag är det den åttonde juli...

... och den sjätte och sjunde juli har dragit förbi. 
Det gick bra det här året också. 
Ikväll ser jag fram emot allsång på Skansen. 

fredag 4 juli 2014

Carolina är ute på lite äventyr


Hon har åkt till Sundsvall. Till killen som har funnits
i hennes liv sedan en tid tillbaka. Han heter Daniel, 
och att hon mår "supersuperbra" försäkrar hon höns-
mamman här hemma. 
Å jag försäkrar henne detsamma. Självklart mår jag
ju "supersuperbra" när jag vet att hon har det bra 
därborta på äventyr i Sundsvall! 

Nu blir det gofika och tvmys här... 

onsdag 2 juli 2014

Vad jag önskar mest just nu...



...är att Sven-Erik satt här bredvid  mig nu och sa: "Jo, men hon brås ju på mig." Så där som han alltid sa när Carolina hade gjort någe som gjorde honom stolt. Så där lite kaxigt på skämt, men där hans stolthet över henne aldrig gick att ta miste på. Jag kan nästan höra honom... 

... är att vi kunnat gå upp till mamma och fått visa henne det fina examensbeviset. Hon skulle antagligen ha skämtat till det precis som Sven-Erik: "Jo, men hon brås ju på momma". Sen skulle hon, lika antagligen det, ringa runt till alla hon kände och berätta. Så där lite kaxigt på skämt, men där hennes stolthet över henne aldrig gick att ta miste på. Jag kan nästan höra henne... 

Vad jag önskar mest just nu är att jag hade kunnat dela min stolthet och glädje med dem. Fast inom mig så gör jag det ändå. Jag vet ju att de är med oss. Jag kan nästan höra dem...