lördag 29 juni 2013

Bara ett citat som jag hittade...


En ny lördag...

... och lika självklart som alla andra lördagar så ska den här också bli en lördag med Stockholmskänsla i.
Utanför är vädret gråmulet och regntungt, men vad gör väl det?  Vi får helt enkelt bara anstränga oss lite mer för att låtsas att vi är någon annanstans... som i Stockholm.
Nu blir det en promenad bort till Myrorna och en fika på Coop... och ikväll någon bra film med favoritgodiset.
Det blir en bra ny lördag. !

(Många tänker nog att "en promenad bort till Myrorna och en fika på Coop" inte är något att orda om... men for oss är det det... det blir vad man gör det till.)

Mot Myrorn... nej, jag menar mot Stockholm!!

Stockholmsfrukost idag...


onsdag 26 juni 2013

De vackraste rosor...

 
 .... har jag fått. Där stod också så vackra ord om "vardagshjälte". Tack snälla snälla Karin, 
Orden ska jag bevara i mitt hjärta så länge jag lever...

måndag 24 juni 2013

Grattis lill-mamma min på din stora dag

Så stannar mina fingrar på tangenterna. För det gör ont just nu. Inte för en stund sedan. Inte på hela dagen har det gjort ont, bara legat där i bakhuvudet och vetat vad det är för dag idag. Nyss satt jag ute på balkongen och vågade.
Då tänkte jag: "Hur många gånger i min uppväxt fick inte mamma göra precis samma sak? Dölja gråt och sorg för att sen gå in till oss och le och vara stark."

Mamma, minns du skorna jag fick av dig? De där dyra svarta vinterkängorna som de reade ut, och du som sa; "Jamen det blir snart vinter igen och då kanske inte jag är här och kan bidra med några pengar." Du var så bestämd, mamma, du ville så gärna bidra med det lilla du kunde... så jag lät dig få betala hälften. Så sa vi alltid sen att jag fått dem av dig.
 Det var samma dag som vi sen gick och lyssnade på arméns musikkår som spelade nere på Renmarkstorget.  Jag minns hur du stod och stampade takten och jag höll dig under armen.Då gick du utan rullator, du bodde hos oss, och det var du och jag.

Så det får bli min hyllning till dig idag, mamma. Alla mina vackraste minnen tillsammans med dig. Där, i de minnena, kan jag aldrig förlora dig. Där står tiden stilla. Där är jag den dotter som fått gåvan i livet att ha en sådan mamma som du.
Å nu vet jag med säkerhet att du vet... precis det jag sa i ditt sista andetag... "nu vet du mamma" hur oändligt mycket jag älskar dig.

Å nu gör jag precis som du skulle ha gjort...
torkar tårarna och går och sätter på mer kaffe!

Grattis lill-mamma min på din stora dag

söndag 23 juni 2013

"Så var det doft ifrån violer"....



... "så var det klang ifrån fioler.
En sommarnattens tjusning med dess poesi.
Jag hör min hembygdsmelodi."

Den visan sjöng min farfar ofta, och vi sjöng med. Men ikväll, nu då midsommarhelgen är över, så får visan sammanfatta den här helgen som jag sen vill minnas den. Det som står mellan raderna och orden får förvaras i glömskans stora visarkiv.

För det är den första midsommaren utan mamma.
Det är den sjätte midsommaren utan Sven-Erik.
Det är också den första midsommaren utan herr Pontus P.
Det är den första midsommaren som efter en tsunamikatastrof.
.... och nu sitter jag vid köksbordet och tänker "jo, men vi klarade det. VI KLARADE DET!"


Vi gjorde precis som vi bestämt. Gick och handlade lite på midsommaraftonsmorgon, och hem från affären njöt vi av sommarsolen och en rätt så folktom stad. På eftermiddagen så klädde vi upp oss som för den finaste middag, men åt inne då stekande solgass på en inglasad balkong inte kändes lockande. Till kvällen och teven hade vi sen köpt Mariannegodis, och...


... jordgubbar och glass. På midsommardagen tog vi en långpromenad i och omkring Hagaparken. Vi gick förbi vårt gamla hus... lilla "café Gärdes" som vi brukade säga... och var glada över att inte Sven-Erik var med och såg hur igenvuxet och trist det ser ut idag. Men det blev ändå en fin och härlig promenad, och kvällen avslutades precis som föregående kväll.
Idag kom min kusins fru förbi med en tomatplanta och fina sommarväxter att ha på balkongen. Tack, snälla Mona!

Så jag skriver VI KLARADE DET!"


Imorgon skulle mamma ha fyllt 74 år.
Hennes första födelsedag där inte hon är med.
Men det får bli imorgon... just nu ska jag känna tacksamhet för helgen.

torsdag 20 juni 2013

Det är ju det här året...

... som vi ska fira den bästa midsommaraftonen någonsin!!
Sen kopierar jag bara något jag skrev kvällen före midsommarafton 2011:



"Det är kvällen före midsommarafton...och jag sitter här tillsammans med mina tankar och minnen. Ikväll är de välkomna, dessa minnen av somrar som jag har fått. Å det är någe märkligt med just sommarminnen... de finns med oss från barndomen... vi skapar nya varma sommardagar vartefter åren går... och alltid är det varmt regn i sommarsol, sommarblommor överallt, familjen tryggt omkring, och mycket sång och musik.
Åteminstone är det så jag kommer ihåg dem... eller vill komma ihåg dem.

Jag vill bara minnas det ljusa och det fina... och känner vemodig saknad och längtan .

En fabelfull kväll.."


Så är det. Men imorgon ska Carolina och jag gå ner på Ica och köpa lite midsommarmat. Vi ska klä oss midsommarfina och äta sill och potatis. Kanske köper vi lite godis, för någe gott måste vi ju ha framför teven. Så som sagt...  den bästa midsommaraftonen någonsin.

tisdag 18 juni 2013

Jag vet inte vad GIS...

... mobilitet & system betyder, men jag vet vad det betyder när ens dotter ringer en på jobbet och berättar att hon har fått VG på hemtentan, och dessutom VG på hela kursen.
Det betyder att... ja, det betyder att då går man in på toaletten och knäpper sina händer, känner gråtet som vill upp av både stolthet och tacksamhet... och det betyder att då skulle man ge precis vad som helst, ja, vad som helst för att få ringa och berätta det för Sven-Erik. Precis där på toaletten.

Jag är så så stolt över dig, gumman.

söndag 16 juni 2013

Det finns goda dofter...

... på ett sätt. Så finns det goda dofter - fast på ett annat sätt.
Vissa är goda som de parfymer vi brukar prova, Carolina och jag. De skänker lite glädje och glamour för stunden, och förgyller nuet.
Vissa är goda som doften av gulsåpa och Ajax. De påminner mig om mamma, och det goda gör ont, och minner om det som var.
Så det finns goda dofter - och så finns det goda dofter.
..........

Det blev en rätt bra "stockholmshelg" ändå, tycker jag. Visst hade jag tänkt att det skulle bli lite extra den här helgen, nu blev det inte så. Men vi var rätt nöjda ändå, eller rättare sagt, vi var mycket nöjda när vi gick hem efter en gofika på stan, och med en kardemummabulle i en påse från café Mekka. (Men gör dom inte annat än fikar? Jo, vi gör annat också i vår vardag, men man får mycket input för pengarna.)

Idag har jag städat. Carolina har varit och hälsat på sin vän PH.
Å det var där, mitt i städet, som min längtan efter mamma blev så stark.

Nu är det snart god natt... och det finns goda dofter i en nybäddad säng också.

lördag 15 juni 2013

Café Mat & Prat...

Nu har jag raderat den här rubriken...

... x antal gånger. För jag vet inte hur jag ska hitta de där finaste bokstäverna som berättar och förmedlar min tacksamhet ikväll. Över den här grannen som jag har... Gunilla.
Så jag låter bilden tala för sig själv... och berättar bara kort och gott att Gunilla kom och ringde på och frågade om Carolina ville följa med ut och åka en sväng.
"Ja, jag vet ju att hon gillar att åka bil... och vi tänkte åka en sväng med cabben" sa hon.


Tack, Gunilla! Av hela mitt hjärta...  för att jag som mamma sen fick lyssna till en sprudlande och lycklig dotter. Om fart och fläkt och att få känna sig lite lyxig. Men viktigast av allt..  få höra om någonting som jag vet kommer att bli input för henne när det kommer lite tristare dagar.

Tack underbaraste granne...

fredag 14 juni 2013

Det finns ingen gång...

... jag önskar av hela mitt djupaste djupa hjärta att vi hade kunnat åka till Stockholm som när hon är hemma och hittar på, och jag går och jobbar.
Igår gick hon på långpromenad, fixade gofika till sig själv och besökte mammas grav. Idag ska hon baka bröd har hon bestämt.
Men jag ska göra den bästa bästa Stockholmshelgen här hemma. Det bestämde jag inatt..

torsdag 13 juni 2013

Mår vi bra, eller mår vi bra?

Vi mår bra!!
Men jag är för trött för att skriva någe ikväll...
... men jag ska skriva en annan dag om mitt
stolta besök hos tandläkaren igår och Carolinas
promenad till mormors grav idag.
Viktiga minnen.

tisdag 11 juni 2013

Idag är det tisdag...

... och livet fortsätter.
Det liv som innehåller allt vad Stockholmsmys och hitta på heter.

(Sen känner jag ju som vanligt hur lätt det skulle vara att ta bort föregående inlägg, men jag låter det stå kvar... det är ju också en del av mitt liv. För trots att jag inte har något att göra med de här människorna längre så måste jag hantera och förhålla mig till det på någe vis.)

måndag 10 juni 2013

Min pappa har träffat en ny kvinna...

... och det angår mig verkligen inte. Jag har jag ingen som helst kontakt vare sig med honom, mina syskon eller min son. Så hur de nu har valt att fortsätta sina liv bryr mig föga (förutom min son, förstås), och det känns, som jag har skrivit om förut, som det bästa val vi någonsin gjort. Vi valde i vårt fortsatta liv, mitt och Carolinas, att bara omge oss med människor som älskade och respekterade oss för de människor vi är.

Så varför bryr jag mig om att han har träffat en ny? Varför berörs jag då i mitt nya liv av de som inte längre har någon plats i det? Varför skriver jag om det? Å framför allt varför nu? Jag har ju vetat om det länge... ända sen mamma dog.
Ja, jag vet inte riktigt, men kanske ligger förklaringen i att vi har med oss både vår barndom och uppväxt hela livet igenom, och oavsett hur gamla vi blir, och hur många dörrar vi än stänger igen, så är HELA vårt liv en del av oss.
Å där någonstans blir vetskapen om att min pappa har träffat en ny kvinna ett hån både mot min barndom och uppväxt. För om kärleken var så svag att han kunde träffa en ny innan hon ens hade dött, hur stark hade den då någonsin varit?
Å här någonstans så undrar jag om inte det här bara är den yttersta bekräftelsen på något som jag känt och vetat i hela mitt liv, att stark har den aldrig någonsin varit!

Jag undrar hur många gånger, och under hur lång tid innan mamma dog som pappa sa: "Ja, mamma har då sagt att jag får gärna träffa någon ny, men jag får inte gifta om mig".  Jag vet inte hur många gånger han sa det, och aldrig så att mamma hörde det, men alltmer fick jag känslan av en gömd agenda.. en misstanke om att det redan då fanns någon där i bakgrunden. Jag hade rätt.

Å då blir hela historien dessutom både sjaskig och ful. Då reagerar barnet inom mig, och känner det som ett svek mot mamma. Än om jag försöker mota bort känslan med "hon har det bra nu, lillmamma, och kring henne dansar glädjen och lyckan nu. Inte bryr hon sig om det här längre... hon har det bra nu." Så ler jag för mig själv lite nu...

Sen har jag ju en bakgrundshistoria som inte många vet om. Mammas historia. Som jag kanske skrivit någon gång tidigare så bodde mamma hos oss i flera år. (Veckor och månader i sträck under flera år, som däremellan avbröts av att hon åkte "hem" ett tag.) Jag var inte bara hennes dotter, utan blev den vän och förtrogna som hon behövde, allt eftersom hennes hjärta försämrades. Hon fick mig att lova att aldrig berätta vissa saker..  och det tänker jag inte göra.
Men att min pappa nu träffat en ny kvinna känns bara som den yttersta bekräftelsen på hennes historia.


Slutligen ska jag skriva att det här inlägget handlar inte om min pappa. Inte om min mamma heller, egentligen. Det är heller inget försök att smutskasta någon av dem eller hur de levt, och lever sina liv. Det handlar om mig. Min historia. Mina ord. Det handlar om min relation till dem som det barn jag var. Det handlar om min relation till dem som vuxen. Det handlar om den människa jag blivit, och hur jag väljer att ta mod till mig att skriva om något svårt för att sedan kunna lämna det och gå vidare.
Väljer sen någon att vilja tolka det här som ett sätt att smutskasta min pappa, så får det stå för dem. Just nu känns det oerhört skönt att ha skrivit det här... och så nu...helt plötsligt nu när jag sitter och skriver, så kommer jag att tänka på mig och Sven-Erik... tänk om jag skulle ha hittat en ny innan han ens hade åkt iväg... nej, jag måste skaka på huvudet... vilken befängd tanke!!!

Å ni.. ni som nu med all säkerhet kommer att skicka anonyma kommentarer med elaka och trista bokstäver... ja, men blir ni lyckligare av det så varsågoda!  Jag missunnar verkligen ingen hans lycka... än om jag inte kan förstå hur somliga definierar och skapar den.

Nu ett djupt andetag... tryck på  sändknappen... och ta en påtår.

Vi ska göra varje dag till en fest...

... säger vi precis nu. En Stockholmsfest, och hur dagen än ser, och sett ut.
Carolina pluggar på sin salstenta här hemma och jag går iväg till jobbet. Ikväll blir det Stockholmsfika (hur nu det ser ut), och kanske hittar vi en bra deckare på någon kanal.

En helt helt fantastisk dag, med andra ord...

söndag 9 juni 2013

Det är de viktiga samtalen...

... som man måste komma ihåg.
Som den där stunden idag på balkongen, då vi pratade om Sven-Erik.
Om våra minnen tillsammans... innan diagnosen kom. Hennes minnen
tillsammans med Sven-Erik.... de som hon bär i sitt hjärta. De som inte
är minnen från några fotografier.

"Jag minns när pappa stod och fixade räcket på altanen."
"Jag minns när han kom hem med nya bilen."
"Jag minns en jul då pappa åkte och hämtade farmor och farfar, och
hur jag sen satt där på golvet på julafton med både pappa och farmor o farfar. Det var bara så tryggt på nåt vis."

"Jag minns när han blev arg där på slutet... för han blev ju aldrig arg annars."

Ja, det var några av  minnena hon berättade idag. Viktiga, viktiga, och säkert kommer det fler minnen framöver. När det känns tryggt och säkert

... så tänkte jag sluta skrivet här, för det tar lite tid att se vad jag skrivit. Bara avsluta med hur fin dagen har varit. Men så nyss kom Carolina in och grät. "Ja, men jag förstod det, mamma.. att det skulle komma nu... efter att vi pratat om pappa idag" sa hon.

Nu har hon gått till säng igen... lite mer hoppfull efter pepp och så.

Tillägg till sophuspromenaden

Det gick bra att gå dit, med hans korg tryggt under armen.
Det gick inte så bra att slänga den i sopcontainern.
Det kändes tomt att gå därifrån, och jag fick svälja.
Det känns bra nu.

Å snart blir det gofika på en nystädad balkong...

Det blir en solig och bra dag...

... och Carolina håller på att städa balkongen. Men jag får gå med Pontus 'korg' till sophuset. Den har stått på balkongen i snart fyra månader.

lördag 8 juni 2013

Fika på Waynes o parfymprover...

... ger inputtet för dagen.

Skärgårdsdoktorn och vi...

... eller hur en svensk serie som nu går i repris fick oss att må så bra.
Idyllen, miljön, och...ja, jag vet inte riktigt vad det var som fick oss att känna sommarkänsla och må gott... men det spelar ingen roll. Vi njöt av teverutan, efterrätten, och kvällssolen... och nästa fredag så blir det skärgårdsdoktorn och vi igen!

Sov gott alla vackra därute..  och bestäm att imorgon ska bli den bästa av dagar.
Det bestämmer i alla fall jag varje kväll...  och det fungerar för mig, för oss.


(... men jag har också kommit på varför den här årstiden känns lite svårare i år. Förra året den här tiden så hade inte mamma så många dagar kvar. Det var svårt då. Å snart är det hennes födelsedag. Därför kan jag längta lite till hösten nu.)

torsdag 6 juni 2013

När Gud stänger ett fönster...

... så öppnar han en dörr. Precis i den ordningen vissa dagar.
Ikväll hade Carolina och hennes kompis PH bestämt att träffas och ta en fika. Men så en kvart före de bestämt tid så messade han och bokade av. Hon blev både ledsen och besviken.
Så fick hon ett samtal... från David (mitt barnbarn). Han frågade om hon inte ville komma ner till tivolit som är i stan, för han var där nu med sin mamma, och ville träffa faster. Hon blev glad, verkligen glad, och fick bråttom iväg...
Å de fick en trevlig stund tillsammans... köpte lotter och gick omkring. Men det som verkligen "öppnar han en dörr" var killen som sen stått och flörtat med henne när de köpte lotter. Hon köpte flera lotter utav honom... "mamma, han var jättetrevlig" och han gav henne tre stycken lotter gratis.
Ja, men ni vet... när hon då kommer hem... dottern med den dåligaste självkänslan... då säger jag bara: När Gud stänger ett fönster så öppnar han en dörr!!
Tack Gud... och hon kommer nog att glädjas åt det här ett bra tag... tack Gud.

En riktigt fin nationaldag med gofika  på NK, och sen en riktigt riktigt bra avslutning på den.


(Tidigare ikväll så kom jag ihåg att den här dagen för 28 år sedan så förlovade vi oss... Sven-Erik och jag. Det minnet har varit borta länge..)

Nationaldagsfirandefrukost...

onsdag 5 juni 2013

Idag får Carolina sommarlov...

... och igår firade vi med lite Ben & Jerry´s glass.
Sen blir det väl inte så mycket till sommarlov, då hon ska plugga för två omtentor. Jag ska jobba.
Men... däremellan ska vi ha mycket stockholmsfrukostar och hitta på.

Det blir bra... så hipp hipp hurra för SOMMARLOV ändå!!
Hipp hipp hurra för Carolina som har fixat sitt andra år på universitetet.

måndag 3 juni 2013

Mina drömmars stad...


.... är en bra rubrik ikväll. Men där P A Fogelström fick till en hel bok så får jag bara till: "Carolina, nu visar de på teven från Stockholm igen!"
Visst hör vi hur de pratar på nyheterna om olyckan med vattenscootrarna, men det är vad vi ser som får vår uppmärksamhet... utsikten över Stockholm.
"Åhhh" säger vi båda två. Inslaget igenom.
Mina drömma... eller jag menar VÅRA drömmars stad.

Sen måste jag ju skriva att Fogelströms bok "Mina drömmars stad" är riktigt riktigt bra. Än om "Vävarnas barn" är den bok som kommer att finnas på min topplista för all tid och evighet. Kunde jag läsa en bok idag så skulle jag läsa om den...

Nåja, imorgon är en ny dag. Carolina lägger sista handen vid sin hemtenta, och jag ska jobba.

Nu blir det påtår..

söndag 2 juni 2013

Det här vill jag dela med mig av...



... ikväll. Igen då. Nyss letade jag en dikt på min blogg, och så fann jag det här. En bild, och en text från dagarna före jul 2007. Jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste. Så min glädje nu, och hans glädje då... den vill jag dela med er.

"Idag köpte vi en chokladask på Coop.... bara till Sven-Erik.
När vi kom hem sa jag:
" Du gubben, ta ner den här på ditt rum... så har du lite "mysgötta" för dig själv!"
"Men nu är du så... ja, du skulle kunna få en puss", svarade han glatt, och i samma sekund tog han omkring mig och gav mig en puss... mitt på munnen!!

Då frös jag tiden.... i det magiska ögonblicket lät jag minnet fotografera oss. Vi två... min glädje, över hans glädje, att ha fått en egen chokladkartong.... min lycka över att ha fått uppleva något som inte jag har fått uppleva på många år... en puss! Sen gick jag in på toan och lät tårarna rinna.... för den vemodiga längtan efter den man jag en gång haft. Men jag grät också över att.... ja, jag skriver glädjetårar, för att se min älskade älskade man bli så otroligt glad över att få en chokladkartong alldeles för sig själv.. så att jag får en puss! Kan lycka bli vackrare än så? Kan man göra annat än gråta av glädje då?????

Så kärleken övervinner allt.... även i den svåraste av tider..!

Jag ska alltid älska dig...."



En kort stund till ska jag sitta kvar här och le åt minnet. Vara varm inombords.
Imorgon är en ny dag.


lördag 1 juni 2013

Vi väntar på...

... morden i Midsomer, varma mackor och marianngodis.
Alla goda ting är tre.

Stockholmsfrukost på balkongen...