Thomas: Tack! Vilka fina ord om vår lilla frukostmorgon... vad glad jag blir. Jag vet inte om utsikten är vackrare, men Hagaparken är riktigt fin nu. Tack! Varm kram..
Ruta Ett: Tack Ann! Ja, det kändes verkligen somrigt och härligt att få njuta av frukost på balkongen. Varm kram..
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
5 kommentarer:
så fin frukost har jag inte fått någon gång jag bott på hotell i Stockholm tror att även utsikten är vackrare. Njut//Thomas
Vad det ser somrigt och härligt ut!
Thomas: Tack! Vilka fina ord om vår lilla frukostmorgon... vad glad jag blir. Jag vet inte om utsikten är vackrare, men Hagaparken är riktigt fin nu. Tack! Varm kram..
Ruta Ett: Tack Ann! Ja, det kändes verkligen somrigt och härligt att få njuta av frukost på balkongen. Varm kram..
Så mysigt ni har det vid eran frukost, härligt.
Ruth: Tack! Ja, vi försöker mysa till det så ofta tillfälle ges. Det är så livet ska levas nu. Varm kram..
Skicka en kommentar