...är att Sven-Erik satt här bredvid mig nu och sa: "Jo, men hon brås ju på mig." Så där som han alltid sa när Carolina hade gjort någe som gjorde honom stolt. Så där lite kaxigt på skämt, men där hans stolthet över henne aldrig gick att ta miste på. Jag kan nästan höra honom...
... är att vi kunnat gå upp till mamma och fått visa henne det fina examensbeviset. Hon skulle antagligen ha skämtat till det precis som Sven-Erik: "Jo, men hon brås ju på momma". Sen skulle hon, lika antagligen det, ringa runt till alla hon kände och berätta. Så där lite kaxigt på skämt, men där hennes stolthet över henne aldrig gick att ta miste på. Jag kan nästan höra henne...
Vad jag önskar mest just nu är att jag hade kunnat dela min stolthet och glädje med dem. Fast inom mig så gör jag det ändå. Jag vet ju att de är med oss. Jag kan nästan höra dem...
5 kommentarer:
Jag förstår din stolthet som mamma till denna duktiga dotter men förstår också sorgen i att inte kunna dela glädjen med sina anhöriga.
Stort grattis till Carolina!!!!
Ni har sån duktig flicka! och du är så oerhört duktig du med,Önskar er all lycka!!
Som sagt hon har manga att bras på. ///Thomas
Tack för era fina och omtänksamma rader... de värmer.
Skicka en kommentar