Dagen idag...

... var en betydelsefull dag. Då. 

Idag skulle mamma ha fyllt 76 år. 

Grattis på födelsedagen lill-mamma min. 

Nu är allt som vanligt igen...

... och jag är tacksam. 

Min syster har åkt hem och imorgon är det midsommarafton. 

Carolina och jag ska gå på lill-konsum och köpa hem lite gott. 

Livet är snällt också. 

Det är inte så ofta jag skriver någonting...

... helt enkelt för att det inte finns kraft till det just nu. Jag mår bra, Carolina mår bra och varje dag är en gåva. 

Men ikväll vill jag iallafall skriva att min pappa åkte in akut på sjukhuset i eftermiddag. Ett "subduralt hematom" i hjärnan gör att han opereras ikväll. Det går säkert bra, men är man 80 år så är ju riskerna större att det tillstöter något. 

Jag har pratat med min syster, men åker inte dit då det kanske bara skapar oro hos honom. Men jag har bett henne hälsa till honom med orden: "du ska int' va ampen, stinta". (Min farfars magiska ord om att allting skulle ordna sig... och orden som jag alltid sa till mamma.) 

Min syster sover här inatt. 

En dag i taget

Hemligheten

DEN HÄR LILLA KÄMPANDE TUFF-KAJSAN HAR FÅTT JOBB!!! 

 På ett företag som har stått högt på hennes önskelista. 

Hon börjar som konsult på måndag. 

Å jag... ja, jag är så oändligt tacksam och glad. Mest för hennes skull förstås, 

men också för upptäckten, och känslan som följer med, att livet också kan 

komma med den största glädje mitt i sorg. 

När livet ska börja om...

... måste man bestämma vilka skatter man ska ta med sig. 

Idag hittade jag den här... 

Det är svårt. Punkt. Men jag vet också att livet börjar om nu. 

Carolina har en hemlighet. En ny väg för henne. Jag kallar den

för hopp. 

Igår var en betydelsefull dag