onsdag 1 februari 2012

Nu har hon gått på bio...

... tillsammans med bästa klasskompisen Jennelie. Hon var glad. Jag är glad.

Det blir inte mer skriv än så ikväll... tänket får koncentrera sig på antingen någon gammal film eller Sveriges mästerkock. Hur morgonen och förmiddagen än såg ut, så är kvällen här nu... och det måste gå ändå.
Men hennes ord imorse "mamma, jag klarar snart inte mer" gjorde förtvivlat förtvivlat ont. Det gör det fortfarande... och jag vet inte vad jag väntar på. Att Sven-Erik ska dö, och kanske hoppas på att de förstår då, om inte förr...
Det har funnits mycket starka skäl för min tystnad, och mitt icke-agerande hittills... men nu har det snart gått för långt. Jag måste bara orka också..

Jag gav dig mun
jag gav dig tröst
jag gav dig hjärta
och samvetet röst

Jag gav dig ögon
jag gav dig seendet
jag gav dig redskapen
och lärde dig leendet

Jag gav dig livet
jag gav dig allt
Jag gav dig kärlek
men framför allt:

Gåvan att kunna ge
Gåvan att kunna be
Gåvan oavsett vad
någon tackar för dig just idag.

Valet är ditt.
(EI)

Inte så bra dikt blev det... men jag har verkligen så svårt att förstå vad okänsliga och oempatiska människor bygger sina liv på. Sen var inte Sveriges mästerkock så lockande ikväll heller..

1 kommentar:

Ruta Ett sa...

Det var en bra och tänkvärd dikt.
Här kommer en mugg med Varm choklad med lite cognac i - det värmer både kropp och själ.
Var rädd om dig!
Varma bamsekramar