Mitt i all sorg...

... så finns en annan känsla.
En känsla som jag nu förstår bara har legat där och väntat. Bidat sin tid för den dagen då den starkt och obändigt skulle ta steget  ut i frihet.
Den känslan heter just det... frihet.

Jag kände det när mamma gick... äntligen var hon fri, och äntligen var jag fri.
Då kunde jag också gå... med de vackraste minnen ett barn kan få, för aldrig aldrig har jag varit min mamma så nära som då. De vackra dagarna innan. (Men det får jag tänka på en annan dag, känner jag.)
Å när det sista andetaget var taget, så pussade jag henne på pannan, där vid hårfästet, och sa: "Nu vet du, mamma".
Jag behöver aldrig mer skydda henne..


Aldrig mer behöva vara tyst och svälja.
Aldrig mer behöva bli skuldbelagd.
Aldrig mer behöva lyssna på viskningar.
Aldrig mer behöva bli trampad på.
Aldrig mer behöva  bli förminskad och osynliggjord.
Aldrig mer...

Mitt i all sorg... så finns en annan känsla.