... stannar kvar länge. Somliga drömmar vill man inte kliva upp ifrån.
Inatt låg jag bredvid honom. I en liten, liten träsäng låg vi nära intill.
Han låg precis så där som han ofta gjorde, med ena armen över huvudet.
Jag låg där så nära honom. Kände igen varje del.
Den starka känslan av kärlek och trygghet.
Jag rörde mig, och han mumlade i sömnen: "Jag är här, gumman."
Sen väcktes jag av Carolina, och det var svårt att kliva upp.
Vi har haft en bra dag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det låter som rätt skönt att kunna umgås i drömmen - utan störande sjukdomar.
Kram
Marianne
Vilken underbar dröm.....kram
Drömmar är härliga när dessa är goda och det är en härlig känsla att vakna. Ta hand om dig! Kram
Vilken vacker dröm. Kanske är det så att era själar, som är intakta, möts i drömmen. Och då är det ju ingen dröm utan en annan slags verklighet. /Sylvia
Skicka en kommentar