Åjo, ibland så... Fast å andra sidan kan jag tycka om att det inte alltid blir som man tänkt sig; att man kan bli överraskad av det oväntade och ibland blir det faktiskt bättre än man tänkt sig från början...och DÅ!
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Tittar in och kramar om er <3
Åjo, ibland så...
Fast å andra sidan kan jag tycka om att det inte alltid blir som man tänkt sig; att man kan bli överraskad av det oväntade och ibland blir det faktiskt bättre än man tänkt sig från början...och DÅ!
Håller fullständigt med Ruta Ett. Nu går vi tillsammans ut och fångar dagen(:
Skicka en kommentar