Har man inte för stora förväntningar, så blir man lättare nöjd. Själv hade jag som ung en bild av hur midsommarfester skulle vara som på film, med mycket folk, musik och dans och romantik. Så blev det ju aldrig ... Numera är jag nöjd med betydligt enklare evenemang. Som väl är.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Har man inte för stora förväntningar, så blir man lättare nöjd.
Själv hade jag som ung en bild av hur midsommarfester skulle vara som på film, med mycket folk, musik och dans och romantik. Så blev det ju aldrig ... Numera är jag nöjd med betydligt enklare evenemang. Som väl är.
Precis så... att "väl den gyllne regeln minns, att värdera vad som finns, och inte vad som fattas". Tack, Marianne! :)
Skicka en kommentar