Vad skönt att du har kommit till den insikten: livet börjar ju faktiskt om varje dag. Och livet är DITT. Du kommer att hitta en ny väg och ny glädje. Det blir nog aldrig detsamma som förr, men det kan bli jättebra ändå! Vi är många som tänker på dig!
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Vad skönt att du har kommit till den insikten: livet börjar ju faktiskt om varje dag. Och livet är DITT. Du kommer att hitta en ny väg och ny glädje. Det blir nog aldrig detsamma som förr, men det kan bli jättebra ändå!
Vi är många som tänker på dig!
Livet börjar om men vissa ädelstenar från förr måste man få bära med sig. Hopp är ett så vackert ord som rymmer alla möjligheter. Kram
Hoppas livet blir bra för er 2 det är ni värda! Kram.
Skicka en kommentar