... idag. 18 år. Jag ville bara skriva ner det... ordet.
jag skulle skriva någe mer nu... trodde jag var så stark nu här på morgonen... men det går inte... jag börjar bara gråta, och hittar inte ens dom jävla tangenterna...
Kom hem min älskade... bara KOM HEM!!!
Jag vill inte mer utan dig... KOM HEM SNÄLLA!!!
måndag 7 juli 2008
söndag 6 juli 2008
Lördag idag...
... fast nu har klockan blivit söndag. Det spelar egentligen inte så stor roll om det är helgdag eller vardag, alla dagar känns rätt lika. Så har jag känt det länge...
Förut, i en annan tid... då såg man fram emot helgen. Då fick man vara tillsammans, och lördagen började alltid med att man fick kaffe på säng....
Så är det inte nu... och på måndag har vi varit gifta i 18 år. 18 år. Jag vill inte att det ska bli någon måndag...
...........
"Ja, jag ska bara fika lite... så kommer jag hem sen" sa SE i telefon idag. Flera gånger...
"Ja, men det låter bra... " svarade jag. Flera gånger..
"Ja, men då ses vi på en stund..." svarade jag också. Flera gånger det med...
Det är svårt när han säger så... det gör ont. Fastän jag borde vara van... och fastän jag vet att han i nästa minut har glömt att han nyss pratat med mig... så är dessa ord: "jag kommer hem" de ord som... ja, de är insikten som alltid är lika plågsam... för jag vet ju att han kommer aldrig hem mer. Det vet jag ju... men ofta har jag tänkt: "Tänk om verkligheten varit en annan... tänk om vi hade funnits kvar... då hade hans "jag kommer hem" varit de tre vackraste orden att få... att vänta hem honom... att vänta hem honom... att vänta hem honom.
Carolina och jag tog en promenad till Myrorna.
Fick lov att ringa morfar och be om skjuts tillbaka, då vi hittade en byrå till Carolina. Vi hade inte tänkt köpa någon.... men det var nödvändigt. Den var billig och snygg... och Carolina blev glad. Hon möblerade om, och städade sitt rum... så glad blev hon! (Å jag hade kunnat köpa 200 byråar till, bara för att få se henne glad...!)
Sen blev den nygamla byrån också lite som plåster på såren för henne... hon fick ett sms att hon inte längre hade något jobb. Hon blev... ja, åh vad jag hörde hennes besvikelse, när hon berättade att hon inte längre behövde komma och ta hand om hunden. Den som tidigare hade tagit på sig jobbet... men som slutat för ett annat jobb... ångrade sig... och fick komma tillbaka. Så... jag förstår att hon blev ledsen... hon hade ju så behövt det här nu. Så beslutet att köpa en byrå till henne kändes ganska lätt att ta...
Vi såg Göta kanal filmerna tillsammans...
O nu är det natt... eller snart morgon.
Sov gott alla...
Förut, i en annan tid... då såg man fram emot helgen. Då fick man vara tillsammans, och lördagen började alltid med att man fick kaffe på säng....
Så är det inte nu... och på måndag har vi varit gifta i 18 år. 18 år. Jag vill inte att det ska bli någon måndag...
...........
"Ja, jag ska bara fika lite... så kommer jag hem sen" sa SE i telefon idag. Flera gånger...
"Ja, men det låter bra... " svarade jag. Flera gånger..
"Ja, men då ses vi på en stund..." svarade jag också. Flera gånger det med...
Det är svårt när han säger så... det gör ont. Fastän jag borde vara van... och fastän jag vet att han i nästa minut har glömt att han nyss pratat med mig... så är dessa ord: "jag kommer hem" de ord som... ja, de är insikten som alltid är lika plågsam... för jag vet ju att han kommer aldrig hem mer. Det vet jag ju... men ofta har jag tänkt: "Tänk om verkligheten varit en annan... tänk om vi hade funnits kvar... då hade hans "jag kommer hem" varit de tre vackraste orden att få... att vänta hem honom... att vänta hem honom... att vänta hem honom.
Carolina och jag tog en promenad till Myrorna.
Fick lov att ringa morfar och be om skjuts tillbaka, då vi hittade en byrå till Carolina. Vi hade inte tänkt köpa någon.... men det var nödvändigt. Den var billig och snygg... och Carolina blev glad. Hon möblerade om, och städade sitt rum... så glad blev hon! (Å jag hade kunnat köpa 200 byråar till, bara för att få se henne glad...!)
Sen blev den nygamla byrån också lite som plåster på såren för henne... hon fick ett sms att hon inte längre hade något jobb. Hon blev... ja, åh vad jag hörde hennes besvikelse, när hon berättade att hon inte längre behövde komma och ta hand om hunden. Den som tidigare hade tagit på sig jobbet... men som slutat för ett annat jobb... ångrade sig... och fick komma tillbaka. Så... jag förstår att hon blev ledsen... hon hade ju så behövt det här nu. Så beslutet att köpa en byrå till henne kändes ganska lätt att ta...
Vi såg Göta kanal filmerna tillsammans...
O nu är det natt... eller snart morgon.
Sov gott alla...
fredag 4 juli 2008
Svårt som vanligt...
med skrivet nu.
Imorse när jag gick ut med Pontus P så ringde jag samtidigt till min kurator. Vi pratade länge...! Utan henne vet jag inte riktigt hur det skulle gå nu! Jag berättade för henne hur förtvivlat hårt vi kämpar på... jag och Carolina... tillsammans... och hur vi rasar ihop för saker och ting... och hur vi försöker resa oss. Jag sa till henne att sorgen med SE har fått stoppas ner och bort ett tag... nu är det ren och skär överlevnad som gäller här. Hon förstod det...!
Gick ner på kajen... tittade på båtarna... satte oss vid det lilla kajkaféet och tog en glass. Sen strosade vi bort mot biblioteket... Carolina ville låna böcker. Men det blev lite konstigt där... för precis innan vi kom fram till lånedisken så sa hon bara: "Nej, förresten... jag orkar inte låna några böcker!
" Men är du säker...?" frågade jag, Tyckte det lät lite märkligt när hon hade gjort sig sånt besvär med att leta fram dem.
"Ja, jag har ingen lust bara... jag vet inte... men jag känner inte för det nu!"
Så... det blev inget boklånande idag.
Carolina gick iväg på sitt jobb som hundrastare. (En timma varje dag onsdag - söndag...) Å hon tycker det är roligt att säga: "Ja, nu ska jag iväg och jobba!" och jag hör även stolthet i rösten. Jag är så stolt över henne... på många sätt nu!
Middag... sallad. Vi två...
Vi ser "Jönssonligan" tillsammans på dumburken...
Vi tar kvällspinken av Pontus P tillsammans...
..........
Livet är kaos... och just nu skriver jag två dagböcker. Den här bloggen... och en annan. Bara för just nu... tills jag har bestämt mig för hur vi ska fortsätta vår resa. Med eller utan...?
Imorse när jag gick ut med Pontus P så ringde jag samtidigt till min kurator. Vi pratade länge...! Utan henne vet jag inte riktigt hur det skulle gå nu! Jag berättade för henne hur förtvivlat hårt vi kämpar på... jag och Carolina... tillsammans... och hur vi rasar ihop för saker och ting... och hur vi försöker resa oss. Jag sa till henne att sorgen med SE har fått stoppas ner och bort ett tag... nu är det ren och skär överlevnad som gäller här. Hon förstod det...!
Gick ner på kajen... tittade på båtarna... satte oss vid det lilla kajkaféet och tog en glass. Sen strosade vi bort mot biblioteket... Carolina ville låna böcker. Men det blev lite konstigt där... för precis innan vi kom fram till lånedisken så sa hon bara: "Nej, förresten... jag orkar inte låna några böcker!
" Men är du säker...?" frågade jag, Tyckte det lät lite märkligt när hon hade gjort sig sånt besvär med att leta fram dem.
"Ja, jag har ingen lust bara... jag vet inte... men jag känner inte för det nu!"
Så... det blev inget boklånande idag.
Carolina gick iväg på sitt jobb som hundrastare. (En timma varje dag onsdag - söndag...) Å hon tycker det är roligt att säga: "Ja, nu ska jag iväg och jobba!" och jag hör även stolthet i rösten. Jag är så stolt över henne... på många sätt nu!
Middag... sallad. Vi två...
Vi ser "Jönssonligan" tillsammans på dumburken...
Vi tar kvällspinken av Pontus P tillsammans...
..........
Livet är kaos... och just nu skriver jag två dagböcker. Den här bloggen... och en annan. Bara för just nu... tills jag har bestämt mig för hur vi ska fortsätta vår resa. Med eller utan...?
Inte idag...
... ska jag skriva om det svåraste hittills. Mötet.
Jag måste börja om... eller rättare sagt, jag och Carolina börjar om. Eller ändå rättare sagt... vi fortsätter den väg vi går på nu.
Om jag ska skriva om vår resa nu, ska jag ljuga och försköna... eller ska jag berätta om vår vardag, som den ser ut nu..?
Det finns så så mycket jag skulle vilja skriva ner just nu... men jag väljer i dagsläget att inte göra det... mer än att jag nu samlat ihop ett litet uns av egen styrka. Igen.
Elisabeth
Ps1. "Det svåraste" har ingenting med SE:s syskon att göra... !
Ps2. Jag står för allt, precis allt, som jag har skrivit i den här bloggen.. men jag önskar att de som bär fram utdrag ur den till mina föräldrar kan tänka sig för lite...!
Jag måste börja om... eller rättare sagt, jag och Carolina börjar om. Eller ändå rättare sagt... vi fortsätter den väg vi går på nu.
Om jag ska skriva om vår resa nu, ska jag ljuga och försköna... eller ska jag berätta om vår vardag, som den ser ut nu..?
Det finns så så mycket jag skulle vilja skriva ner just nu... men jag väljer i dagsläget att inte göra det... mer än att jag nu samlat ihop ett litet uns av egen styrka. Igen.
Elisabeth
Ps1. "Det svåraste" har ingenting med SE:s syskon att göra... !
Ps2. Jag står för allt, precis allt, som jag har skrivit i den här bloggen.. men jag önskar att de som bär fram utdrag ur den till mina föräldrar kan tänka sig för lite...!
onsdag 2 juli 2008
Inte nu heller...
... vill jag skriva om eländet.
Jag är här... bara är just nu. Idag har det inte blivit någe gjort... mer än suttit i soffan, eller legat och sovit.
Så mycket som bara virvlar runt...
Men jag andas... gick ut med Pontus P... pratade med SE... grät... och... ja, jag vet ärligt och uppriktigt inte om det har funnits en bra minut idag.
Jo, det har det ju... jag sitter ju här nu. Det är bra. Carolina och jag har kramats, ätit middag, hon har varit på stan med en kompis... det är också bra.
Imorgon blir det en ny dag... imorgon får jag besök.
......
Ikväll hittade jag texten till en låt jag brukade sjunga för SE ibland... han skrattade alltid, för han tyckte jag lät töntig när jag försökte sjunga på norska...
"Du ska få en dag i mårå som rein og ubrukt står,
med blanke ark og farjestifter tel.
Og da kæin du rette oppatt æille feil ifrå igår
og da får du det så godt i mårå kvell.
Og om du itte greie det og æilt er like trist
så ska du høre suset over furua som sist.
Du ska få en dag i mårå som rein og ubrukt står
og med blanke ark og farjestifter tel."
(Alf Proysen)
... aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig.... har jag saknat honom som idag. Han var ju mitt skydd mot stormarna. Inte mer... aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig mer. Gud...
..........
Tack alla ni därute... för så mycket nu.
Jag är här... bara är just nu. Idag har det inte blivit någe gjort... mer än suttit i soffan, eller legat och sovit.
Så mycket som bara virvlar runt...
Men jag andas... gick ut med Pontus P... pratade med SE... grät... och... ja, jag vet ärligt och uppriktigt inte om det har funnits en bra minut idag.
Jo, det har det ju... jag sitter ju här nu. Det är bra. Carolina och jag har kramats, ätit middag, hon har varit på stan med en kompis... det är också bra.
Imorgon blir det en ny dag... imorgon får jag besök.
......
Ikväll hittade jag texten till en låt jag brukade sjunga för SE ibland... han skrattade alltid, för han tyckte jag lät töntig när jag försökte sjunga på norska...
"Du ska få en dag i mårå som rein og ubrukt står,
med blanke ark og farjestifter tel.
Og da kæin du rette oppatt æille feil ifrå igår
og da får du det så godt i mårå kvell.
Og om du itte greie det og æilt er like trist
så ska du høre suset over furua som sist.
Du ska få en dag i mårå som rein og ubrukt står
og med blanke ark og farjestifter tel."
(Alf Proysen)
... aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig.... har jag saknat honom som idag. Han var ju mitt skydd mot stormarna. Inte mer... aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig mer. Gud...
..........
Tack alla ni därute... för så mycket nu.
tisdag 1 juli 2008
Inget bra skriv..
... för jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har sovit två timmar...
Igår kväll hade de stor födelsedagsfest... min familj... bara några kilometer härifrån.
Varken jag eller Carolina var bjudna. Vi hyrde film, och åt ostkrokar...
Jag vet inte om vi klarar det här någe mer... vi håller på att drunkna
Elisabeth
Igår kväll hade de stor födelsedagsfest... min familj... bara några kilometer härifrån.
Varken jag eller Carolina var bjudna. Vi hyrde film, och åt ostkrokar...
Jag vet inte om vi klarar det här någe mer... vi håller på att drunkna
Elisabeth
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
