Ära den som äras bör...

... gör vi det? Kan vi... och vågar vi det? Vågar vi framhålla en annan människas förtjänter... eller är vi hellre tysta, för rädslan att förminska oss själva? Eller tar vi den andra människans förtjänst som vår egen... kanske också det av rädsla för vår egen litenhet?

Om någon annan gör något bra.... vågar du säga det till henne?
Om någon annan gör något snällt... vågar du berätta för andra?

För mig har det alltid varit ett viktigt tänk! Min mamma brukar använda den frasen..."ära den som äras bör"..., och brukade ofta tuta i oss ungar när vi var yngre att det var något man bara INTE gjorde... att försöka ta åt sig äran och/eller framhålla sig själv. Istället skulle man försöka framhålla andra som hade gjort något bra! Men nog försökte man väl.... för man ville ju att ens mamma skulle tycka att man var bäst av alla! Tyvärr gick det ju inte så bra då....

Idag försöker jag inte det... jag vet att hon tycker jag är bra ändå... med alla mina fel och brister!

..........


Därför vill jag "ära de som äras bör".... det vill säga.... NI. Bloggvänner och livlinor... ni som läser.... ni som kommenterar.... alla er kommer jag att ära.... så länge jag lever. Det låter ju väldans högtidligt... men för mig känns det så! Att ställa upp för en annan människa, i vilken form det än må vara, det kan bara förtjäna all respekt och ära som finns! Ni bör alla äras... för utan er så hade det blivit så mycket mycket tyngre att gå nu! Tack....


..........



Måndag...

Fick lite sovmorgon... då Carolina började skolan lite senare idag. Men sov dåligt inatt... de där tankarna som gärna vill mala när natten kommer, de gör alltid det! Än om jag tycker att det har blivit lite bättre.. så finns dom ju alltid där. Så är det ju...

Carolina-gumman hade gjort fika till mig, och tänt ljus... för den viktigaste stunden på dagen: vår morgonmysstund! Bara hon och jag...

Åkte på ICA-Maxi med Jonas.... men SE var hemma. Jag tror att Jonas förstod att jag behövde komma iväg själv en stund.... och det var verkligen ljuvligt! För några år sen skulle jag nog inte ha upplevt ett vanligt ICA-besök som någon större mirakel-upplevelse... men idag... ja, det kändes bara så underbart att få göra någonting.... alldeles själv! Inte behöva hålla honom under uppsikt hela tiden, gå med honom, prata med honom, styra vagnen med honom, hela tiden tala om vad han ska göra.... och dessutom vara glad hela tiden! Det är inte så att jag klagar, för att gå ut med honom.. det gör jag ofta och gärna. Men ibland känner man ju att man behöver lite egen tid också... sådan tid som det inte finns så mycket utav nu!

SE hade sovit och tittat på teven den stund jag var borta... apparaten stod på, och han såg väldigt nyvaken ut när jag steg in genom dörren. Det gör han oftast när jag går ut en stund... än om det så bara är ner till tvättstugan...

Slog in lite julklappar.... jag och SE. "Jag tycker det är bra att slå in sånt här...!" sa han. Förstod ju att han menade julklappar... och jag visste också att det var precis tvärtemot vad han gillade att göra förut... i livet innan. Men så är det ju nu... mycket har blivit tvärtemot den han var, medan somligt sitter i ryggmärgen hos honom... ännu!

Fikade och mysade... jag och SE. Bjöd på den misslyckade kakan som jag bakade häromdagen... men äsch... den gick att äta ändå, och SE tyckte den var god, så....

Carolina kom hem.... och hade varit och köpt en julklapp till SE på håltimmen.... "Sven-Ingvars hits" tror jag den hette. (Han kommer att bli glad, vet jag.) Hon var så glad, och nästan lite stolt, tror jag, över att hon hade hittat en CD med sin pappas stora favoriter.... lilla lilla gumman!!

Middag... fiskpinnar. Helt ok...!

SE gick och vilade... och jag dippade en timma på soffan! Behövdes kan jag säga...!

Mysfikafilm med SE.... och ikväll blev det två filmer. Ibland blir det så....

Nu är det godnatt... ska bara gå runt och släcka ned först...! Hoppas jag somnar snabbt...!

...men i hans närhet...

... "sluts du in i dess trollska rikedom".

"I denna natt, denna ljuvliga natt"... med orden från "Bella Notte" som klingar från högtalarna så sitter jag här och ler... ler mot en fyrkantig liten skärm över den vackraste lycka som jag äger i natt. Han som finns i min närhet.... min man.

Minnen av jular som varit... vackra och fyllda med glädje, nära och kära, julklappar och väntan på tomten... du och jag.

- Leken i snöhögen...

- Stenen i julklapp...

- Tomten Sven-Erik...

- Dina vackra snölyktor...

- Vinterpromenader...

- Carolina och lill-tomten...

I denna natt, denna ljuvliga natt... så gör det inte ont att minnas dem.

Nyss satt du här bredvid... lite kvällsfika innan du sa godnatt.

"Åh, vet du hur mycket jag älskar dig egentligen", sa jag.

"Jaså, du tror det... men jag älskar ju dig också", sa du.

..."Fjärran från den du älskar, blir natten så ödsligt tom..."

Men i denna natt, denna ljuvliga natt, så finns han i min närhet... min man.

En varm och ljus 1:a advent...

... önskar jag att ni alla får!

Den vackra adventsljusstaken gjorde SE för många, många år sen....

Nästan som förut...

.... en familj som den en gång var. Nästan så kändes denna dag...



Lördag...

En vacker morgon att vakna.... för sovet var ganska bra inatt. Inte bra som i en annan tid, men bra som i de tider som är nu. Sen att jag fick kaffe på säng, med sällskap av SE och Pontus P gjorde ju inte morgonen mindre vacker! Tvärtom...! Vi pratade om vädret och Pontus P... och lite annat om dagen nu och här... en lång och vacker morgon... vi två. SE på bra humör...

Carolina, Jonas och David gick som vanligt iväg till mamma och pappa för att lösa melodikrysset. De hade haft trevligt... men morfar hade varit lite pjutt och nyvaken! Inte helt ovanligt.. kan jag meddela!

SE gick och vilade medan jag stökade på här hemma med lite allt möjligt...!

Carolina hade lovat David att de skulle klä julgranen (av plast) idag.... vilket de också gjorde! SE som stigit upp, fick ta fram granen, och ordna med julgransljusen.... vilket var så roligt att se! Förra året hade han stora problem med att få ned granen i julgransfoten... och lamporna fick Jonas hjälpa honom med då... men nu gick det på rutin alltihopa! Som om han inte gjort annat i hela sitt liv....!!

Sen gick jag och SE till mamma och pappa för att fika lite.... och SE hjälpte pappa med ljusslingan på balkongen! Det fixade han också.... bara sådär! Pappa sa att; "Ja, du Sven-Erik, utan dig så hade det här aldrig gått... tack ska du ha". Då var det bara lycka att titta på Sven-Erik.... så så stolt han blev!

Stunder av lycka.... först granen hemma och sen ljusslingan hos mamma och pappa.... tack Gud, för dessa bra dagar! För då är det min gamla SE som är här... de stunderna. Fixar och donar, visslar, och ser så fokuserad och engagerad ut....! Än om han inte minns vad han gjort en stund senare, så spelar det ju ingen roll alls.... det är just nu, och just här en stor stund av lycka!

SE och jag tog sen vår nästan dagliga promenad på Coop. Han var på ett strålande humör... och skrattade och visslade.... och i armkrok åkte vi på skorna utför den lilla Coop-backen. "Vi är som barna", sa han och skrattade. Å hans skratt värmer fortfarande...

Barnen hade klätt den vackraste granen... och pyntat ännu mer här när vi kom hem! Ja, men låt dom pynta... än om jag nu tycker att det är lite i tidigaste laget! Dom hade haft väldigt "jul-kul", och det var ju huvudsaken!!

Middag... ja, alla dagar! Soppa var beställt....!

SE gick och vilade... och jag dippade på soffan! Länge..... och ganska ljuvligt!

Mysfikafilm med SE..... och som vanligt en "skitfilm"! Men det är så julpyntigt överallt nu... så man kan se nästan vilken eländesfilm som helst.... man njuter ändå!

Nu ska jag sova... och vilken underbaraste dag att bevara.... tack igen Gud!

Tomten och jag...

.... eller drömmen om vem det nu var som kom och hälsade på.

Inatt bad jag till Gud, till Jesus... alla änglar, och till alla de som gått före. Länge... och de ord som jag högt och tydligt sa till himlen utanför fönstret var: "Hjälp! Ni måste hjälpa mig nu... för nu fixar jag inte så mycket mer... jag behöver er nu. Hjälp mig...!"

Med knäppta händer och med all min förtvivlan.... ja, så var det! Min Gudstro har burit mig genom mycket... och inte för att jag är speciellt religiös, vad nu det betyder egentligen, men visa mig den människa som inte griper alla halmstrån som finns när det blir verkligt svårt... jag griper till dom däruppe! Det brukar ju funka.... på nåt sätt!

Sen att Pontus P tittade lite knepigt på mig... ja, jag skulle nog också göra det om jag såg någon prata med en fönsterruta!!

Sen somnade jag... och drömde:

Satt i vardagsrummet hos Fru Bloggblad (...en bloggvän som jag aldrig träffat!) och i hennes röda fåtölj satt jag och berättade för henne om mitt elände. Hon strök mig över handen, men sa inte så mycket! Plötsligt kommer en lång mörk man med ärrat ansikte in. I handen har han en smutsig genomskinlig plastpåse som han räcker över till mig, Jag vet inte vad den innehåller, bara att det som finns där är lyckan... det som får, och jag vet att det låter fånigt, får mitt hjärta att börja jubla av glädje. Jag fylls av en sådan total och stor lycka... så att... ja, jag kan inte ens beskriva hur alltings glädje bara omfamnar mig så.... helt! Ren, vacker lycka i en smutsig, solkig påse... och alla mina problem finns inte mer! Jag reser mig upp och kramar om denne ärrade man, hårt... och lyckan är så gränslöst vacker.... tacksamheten är så stor.... och helt plötsligt förvandlas denne ärrade man till en gammaldags jultomte i vita kläder! Jag blir inte ens förvånad... precis som om jag redan visste att den ärrade mannen i själva verket var denna vackra jultomte.

Sen följer han med mig ut på stan... i mörka natten. Han ska följa mig hem, säger han. I drömmen bor vi i en lägenhet ovanför HM (!), och det är mycket folk ute! När det är bara en liten bit kvar tar han sin cykel.... han måste åka vidare åt andra hållet, säger han. Men vi ses igen... säger han också! Med den lyckan som jag nu fått... en gåva av lycka i en plastpåse... som nu fyller hela mig, så går jag vidare... mot mitt hem ovanför HM....
Men jag tar fel dörr.... och hamnar på en balettskola istället.... och som jag står där... så kommer människor bärande på ballerinor i sina vackra dräkter som nu har fått magsjuka... och som bärs ut från scenen....

Sen vaknar jag... har sovit många många timmar.... drömmen är slut, men lyckan är kvar!!


Den lyckan har burit mig resten av dagen...


Så antingen kom tomten tidigt i år.... eller så gick pratet med fönsterrutan fram... jag väljer att tro på det senare! Tack...!


.............

Igår var det en tung, mycket tung dag! Vad som hände? Inget och allt! Det hände inget speciellt, men samtidigt händer ju allt hela tiden nu... och igår kom ett ras!
Det som har varit, det som är, och det som ska komma.... det händer hela tiden nu! Det som har varit ska jag sörja, det som är nu ska jag klara, och det som ska komma.... ja, det måste jag söka styrka för!
Så det kommer säkert att bli fler sådana här dagar... då jag faller! Att inse att det finns dagar när det måste få göra ont också... rasa..... och sen RESA MIG UPP IGEN! För det gör jag ju...

Att det finns somligt som gör mer ont dessa dagar, så är det ju också....!
Därför försöker jag undvika sådant som gör ont, och sådana människor som gör mig illa...
Därför försöker jag se glädje och lycka nära mig, och möta livlinor... de som bär...


..............



Idag hade vi "pyntardag" här hemma! Carolina orkade/ville inte gå på skolan ... och fick vara hemma! Hon behövde nog sova ut ordentligt, tror jag!
Carolina var nog den mest aktiva av oss... !! Och julmusiken, pyntandet och mysfikat höll i sig nästan hela dan! NU är det äntligen jul hos Ingelssons!

SE låg mest och vilade... han var upp en sväng och irriterade sig på Carolina... men så är det ju... inte försöka bry sig! Han fick väl vara sur då...?! Vi hade då roligt...!

SE och jag tog en promenad bort till Coop.... som alltid. Köpte en korv och gick vidare mot Willys för att handla inför helgen... och SE på ett strålande humör! (Glömt att skriva att han har fått väldigt mycket beröm för den fina granen han har satt upp här utanför.... han är så stolt, så stolt! Min lilla gubbe...!)

Mysfikafilm med SE. Fin film "Iron Will"... och som vi båda tyckte var bra! (Än om vi nu har sett den....ja, ganska många gånger!!)

Nu ska jag släcka ner... och gå och sova! Då ska jag knäppa mina händer... och tacka för den här dan! För jag har fått mycket idag... och något nytt har lämnats här hos mig, något som kommer från en smustsig, solkig liten påse.....

Bottenlös förtvivlan...

... finns inte. För jag befinner mig på dess botten nu...ikväll... och jag vill inte gå och lägga mig. Vill inte skriva... vill bara inte vara med... vill ingenting... just nu. Så den finns... förtvivlans botten! Hur rasade jag ner hit... det blev en tung eftermiddag! Tvärsvart...det bara kom!

Det blev så mycket som bara gör så ont...

Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva för att någon ska förstå. O vem vill egentligen läsa om elände och sorg och förtvivlan och ensamhet och bottenskrap.... när det finns så mycket annat som är vackert, roligt, mysigt, lyckligt.... jag skulle inte vilja läsa om mig.
Jag skulle vilja läsa om julens alla fröjder som står för dörren... känna tacksamhet och glädje över allt det vackra som jag har runt omkring mig.... och jag skulle ge Gud en stjärna i min guldbok om han kunde fixa så att jag kom upp från denna botten. Snabbt nu...!?

Gud, jag fattar inte! Jag fattar liksom inte vad du har för tänk med det här? Allt jag fick lämna... allt jag måste lämna... jobbet, huset, vännerna, honom... va? Gud, jag försöker.. och jag tror starkt på att du har en plan för allt... men det här? Kan du inte hjälpa mig upp nu?

Gud, jag är på botten av förtvivlan.. tror jag! För kanske.....kanske... och fasan finns... och vetskapen har jag.... det kommer att bli värre! Den kanske är bottenlös trots allt... förtvivlan... men om det nu inte finns någon botten, Gud... kan du inte göra ett undantag för mig nu då?Snälla Gud.... Inte mer nu!


Det blev nästan bara ett brev till Gud det här... och jag önskar verkligen så nu att han läste... och att han kunde se att den här Elisabeth på Himlastigen, hon klarar nog inte så mycket mer prövningar...

Just idag är jag inte så stark...

Men imorgon är en ny dag... fast natten blir tuff...
Men imorgon är en ny dag... och då är natten förbi...

Imorgon...



................

När någon enda människa på jorden har det svårt, och jag kan hjälpa henne.... men väljer att inte göra det, vad säger det om mig som människa?

När jag kan sätta upp en fasad och gömma mig bakom fina ord, och spela oskyldig med att ta Gud som vittne, vad säger det om mig som människa?

................

Vintervackert...

... och kallt har vi. Det värmer...??

Tänker inte skriva så mycket ikväll... det har varit en lång, lång dag. SE har varit ganska snar och lättretlig i humöret idag också... så jag fick ta till tjofaderittan-läget ganska mycket!

Jag är helt slut på...

Men... julkartongerna är upphämtade från källaren! Imorgon hoppas jag hinna öppna dem också..



Brrr....vad jag fryser! Värmen inom mig för det vackra vintervita kan ju inte hålla mina fötter varma...