... men visst är det väl en vacker titel på en vacker bok? Å jag ser både dig och mig, alla vi som kämpar på med livet som ska levas, som just det... skimrande trots!
Att vi trotsar eländen, och försöker skimra på....
Kvällsgryning
Jag flyger
norrut
det är sent i maj
och kvällarna
mörknar långsamt
Det ljusnar
oavbrutet
Vid midnatt
är himlen svagt blå
Jag reser
inåt
det är mitt i livet
och mörkret
skingras sakta
Visst andas den hopp... och skimrande trots. För mig är det så iallafall...
Nu blev det ingen hejd på inläggen idag, men jag blev så glad nu när jag hittade igen den fina diktboken som skrivits av Lars Björklund, och som jag en gång fick av en god vän. Å jag ville så gärna dela med mig av tänket... att vi skimrar alla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det var otroligt fina ord!
det var vackert, och vad härligt att läsa att du är vid gott mod trots allt! Varmaste kramar till dig och C, visst är det bra att man kämpar, men ibland måste man få vila från allt också och förhoppningsvis gjorde ni det i stockholm!
Det gör vi, skimrar vi alla. Den är så fin den där boken med mycket tänkvärt i. Kramar.
Vilken fin dikt!
Ha en fin dag!
Skicka en kommentar