söndag 5 februari 2012

Lördagkväll...

... eller nu har det blivit söndag.
Skrivet som skulle bli om dagen, om veckan, och oron för Carolina får vara.
Mamma mår inte bra.

"Gode gud, ge pappa styrka inatt... och mamma också" bad jag nyss när satt på toaletten och kissade. Knäppte mina händer.
Den senaste tiden har mamma blivit sämre. Allt oftare så har attackerna med virrighet och trötthet kommit. Idag har jag pratat med henne två gånger... första gången hörde jag knappt vad hon sa... hon tappade orden hela tiden... och sa att hon inte orkade prata mer. I kväll när jag rinde så berättade hon hur svårt det var... att hon klarade inte ens av att äta själv... "det kopplade inte" sa hon. Pappa hade fått mata henne.
Men hon ville att jag skulle hälsa Carolina så gott.

Lilla mamma. Det blir en orolig natt här... inatt också. Jag skulle vilja skriva så mycket mer nu.. men oron för allt måste hållas i schack. Carolina måste, hur det än är med allt, gå först. Å det är en ny dag imorgon...

Pappa som mycket mycket sällan brukar prata om sin oro... än mindre skriva om den... skrev så här på sin blogg tidigare ikväll:

"Mycket orolig för Britt.Hon har sovit mycket. Vi hade sett fram mot en middag med pommes,en god köttbit och sås.Då jag höll på med anrättningen ville hon också att jag skulle göra en blomkålssås.
Jag skar upp på hennes tallrik men hon kunde då inte äta själv. Jag försökte då att mata henne men det blev bara några tuggor innan hon sa stopp och ville inte ha mer.Detta trots att hon längtade efter denna middag tidigare. Hon är väl medveten om allt och tycker synd om mej! Jaja, jag slänger allt i soporna och diskar bort medan hon sitter vid TV:n. Jag åt ingenting heller,blev bara orolig.
Nu vill hon ha kaffe så jag får fixa det. Men är orolig."



Ja, det blev ju en lika eländig blogg som vanligt det här... MEN det är inte så mycket att göra åt det. Det är som det är. Sen... det är lätt att ironisera över "Carpe diem" och vad det egentligen innebär att göra just det... fånga dagen. För det är ingen konst att fånga dagen när den inte handlar om annat än att fylla sitt redan så ytliga liv med ännu mer ytlighet. De har aldrig behövt fånga dagen när den varit verkligt svår och tung. De har aldrig behövt ord som "Carpe diem"... egentligen. Det är synd på sådana människor... och jag förstår då verkligen inte varför de läser här!!

7 kommentarer:

Kajsa sa...

Jag är inne å läser hos dej varje dag från min mobil å jag kan just i detta nu förstå hur jobbigt det är med allt....överjobbigt!Kram

Elisabeth sa...

kAJSA: Tack, Kajsa! För att du förstår.. och du har alldeles rätt. Men som jag skrev.. det är bara att "Carpe diem" ändå. Varm kram..

Ruta Ett sa...

Det är lätt att säga "Carpe Diem" lite förnumstigt till andra, när det finns de som ibland känner att det finns ingen dag att fånga - bara ögonblick.
Men du är suverän att fånga dem - ögonblicken - och få dem att vara lite längre än vanligt.
Bamsekramar....

Laila sa...

Jag finns med dig. Jag finns med dig i dina ord och du finns med mig i mina tankar. Dagligen! Jag undrar så vad som händer när inte släkten kan finnas där för er. Det är för mig en gåta.

Vad jag önskar att jag fanns er närmare ♥

Anonym sa...

Jag läste en liten fin text idag. Vet inte om du läst den.


Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.

Många kramar till dig! Du finns alltid i mina böner / Åsa

Bloggblad sa...

Hej, länge sen vi sågs här, jag hinner inte läsa så många bloggar. Facebook går snabbare.

Just nu läser jag en bok om just det här med att vara i nuet och fånga stunden. Den skakar om mig lite, även om jag hört och läst om mindfulness, så har jag bara lyckats korta stunder när allt varit bra. Den här triggar att mig pröva ännu mer... att inte oroa mig för sånt jag inte kan påverka, att släppa min tunga gamla ryggsäck som är jobbig att släpa på.
Än har jag inte lärt mig, men jag läser lite varje dag och prövar. Eckhart Tolle heter författaren. Alla böcker han skrivit går visst ut på samma sak. Spännande! Jag har lovat mig själv att pröva helhjärtat - i alla fall i korta stunder till att börja med.

Det är väldigt svårt för er just nu, jag vet. Min man och jag förlorade en förälder i taget under flera års tid - det är hemskt när man känner att det inte finns nån återvändo tillbaka till det gamla vanliga. Livet kommer mer än nära och gör ont.

Gud vare med er!
Kram

Elisabeth sa...

TACK ALLA!!! Jag är bland de sämsta att bemöta de kommentarer jag får, och för det har jag ofta dåligt samvete.
Men jag orkar oftast inte, och jag vet att de flesta förstår det nu.

Jag vill bara att ni ska veta hur oerhört stor skillnad ni gör i en annan människas liv just nu.. mitt.
Med hela mitt hjärta så hoppas jag att ni förstår, och känner det.. så en riktigt riktigt varm kram till er alla. Tack för era ord.. tack snälla ni! Varm kram..