...om det som är nu.
Vi tänder ljus...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En dagbok för livet
Min mailadress
Om mig
- Elisabeth
- Tjej och mamma på snart 50 år... Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum... Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
Byggstenar i mitt liv
- Små och stora tänk (41)
- Talar till mitt hjärta (91)
Bloggarkiv
-
▼
2012
(336)
-
▼
mars
(20)
- Helglyx...
- Ikväll har jag skrivit mitt första mötesprotoll...
- Pappa kommer med bröd...
- På Brobergs med min vän M...
- Funktionsnedsättning...
- Måndagar...
- "Helt sjukt bra"...
- Jag sitter vid köksbordet och skriver lite...
- Jag undrar om jag vill läsa om det här... en annan...
- Så går dagarna...
- Onsdagmorgon...
- Ti amo. Siempre...
- Hemgjorda chokladvåfflor..
- Ska man skriva om svårt...
- Det finns ingenting så fasansfullt...
- Det är sådana här dagar...
- Istället för ord...
- När man får ett sms...
- Jag tror inte...
- Tappat skrivförmågan lite...
-
▼
mars
(20)
Mina länkar
- ALZHEIMERFONDEN
- Belenas hem på nätet
- Bloggblad
- Christina
- Det stora i det lilla
- Di The Queen
- Essemias värld
- Hallongränd 4
- Hjärtebarnsmamma
- Kicki
- Lantluft
- Maggans blogg
- Marskatten
- Min dotters blogg...
- Musikanta
- Nina
- Plommenad
- Ruta Ett
- Tokiga tankar / allvarliga funderingar
- Trollmor
- Trolltyg och Änglaströssel
- Tussegumman
- chaos
- gnällspikar och livsflanörer
- isa bloggar
- the adventure for life
- ullamonas blogg
2 kommentarer:
Hej min vän tänker på dig ofta hur du har det. Din mamma och pappa och din duktiga dotter Carolina som klarat tentan. Man gläds med de sina när det går bra! Hur är det med din lilla mamma nu! Önskar dig allt gott min vän. kramar från Tussegumman
tUSSEGUMMAN: Tack, snälla du! Ja, visst gläds man med de sina när det går bra.. så ska det vara. Med mamma är det "en dag i taget" som gäller. Jag ringer till henne varje kväll och hör hur hon mår.. så som sagt, en dag i taget. Hon är hemma, med hjälp av pappa och AHS-teamet som hjälper henne dygnet runt. Nu har man också satt in kateter dygnet runt, vilket jag förstår är tufft för henne, men jag peppar henne så mycket jag bara kan i det svåra. Varm kram..
Skicka en kommentar