... kan hindra det som vill växa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En dagbok för livet
Min mailadress
Om mig
- Elisabeth
- Tjej och mamma på snart 50 år... Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum... Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
Byggstenar i mitt liv
- Små och stora tänk (41)
- Talar till mitt hjärta (91)
Bloggarkiv
-
▼
2012
(336)
-
▼
september
(22)
- Men glädjen....
- Just nu ville jag skriva om sorg...
- På en hundpromenad...
- 8 bitar godis...
- Inläggets rubrik...
- För vissa människor...
- Att vara modig och stark...
- Sent igår kväll...
- Jul med Ernst...
- Mina dagar...
- Astrid skriver om 'pys i själen'...
- Vi har redan planerat...
- Varmt ljus på kall höstbild...
- Vi har...
- Liv x 2...
- Ingenting...
- Det här är nog det svåraste...
- Minnen när man sitter på youtube...
- Ett vackert hjärta...
- ... och nu ringde neurologöverläkaren.
- Jag har pratat med ortopedläkaren ikväll...
- Idag är det två månader sen...
-
▼
september
(22)
Mina länkar
- ALZHEIMERFONDEN
- Belenas hem på nätet
- Bloggblad
- Christina
- Det stora i det lilla
- Di The Queen
- Essemias värld
- Hallongränd 4
- Hjärtebarnsmamma
- Kicki
- Lantluft
- Maggans blogg
- Marskatten
- Min dotters blogg...
- Musikanta
- Nina
- Plommenad
- Ruta Ett
- Tokiga tankar / allvarliga funderingar
- Trollmor
- Trolltyg och Änglaströssel
- Tussegumman
- chaos
- gnällspikar och livsflanörer
- isa bloggar
- the adventure for life
- ullamonas blogg
3 kommentarer:
Det stämmer. Varken staket, asfalt eller betong kan hindra växtkraften. Så är det också med oss människor, ju mer tryck vi utsätts för ju mer växer vi även om det är jobbigt.
Eller kanske just därför
/Karina
Förmodligen en inbyggd kraft i allt och alla. Så att vi ska orka. Men ibland räcker inte detta till förstås. Man behöver få andas mellan varven... Hämta ny kraft. Hittade just din blogg. Jag tittar gärna in igen.
hIMMEL OCH PLÄTTAR/KARINA: Klokt skrivet av dig! Precis som du skriver så kanske det är just därför som vi människor får det svårt ibland. Vi ska växa och lära oss någonting... förhoppningsvis:)! Varm kram..
kALEBASS: Klokt skrivet även av dig... även om jag undrar om den kraften verkligen finns inbyggd i allt och alla. Välkommen till min blogg är du.. hoppas vi "ses" igen! Varm kram..
Skicka en kommentar