... och inte låtsas om de brända drömmarna! Som med livet, tänker jag. Å är glad över de vackra drömmar jag har kvar...
1 kommentar:
Isabelle
sa...
Brända drömmar är också drömmar. Eller nåt. Och säkert ät de goda ändå, kanske doppade i kaffe eller te. Själv bakade jag världshistoriens fulaste bullar häromdagen men de är ganska goda. :-) Ha det gott min vän. Tänker så ofta på dig. Kram.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
1 kommentar:
Brända drömmar är också drömmar. Eller nåt. Och säkert ät de goda ändå, kanske doppade i kaffe eller te. Själv bakade jag världshistoriens fulaste bullar häromdagen men de är ganska goda. :-)
Ha det gott min vän.
Tänker så ofta på dig. Kram.
Skicka en kommentar