onsdag 14 november 2012

Idag hade hon längtat hem hela dagen...

... och kanske var det lite för att hon visste att jag var hemma.
Så jag bjöd på gofika med lussekatt (visserligen köpt) när hon kom hem. Å lite mamma-mys.
Älskade älskade min dotter... jag ser hur du kämpar. Jag ser bakom masken. Det är mycket som kan tyckas mörkt nu... men jag lovar dig... det kommer att bli ljusare igen. Men fram tills dess så finns jag här.... alltid. Älskade älskade min dotter.

Så skrev jag i eftermiddag. Nu är det kväll, och vi har ätit middag med julkänsla i. Mitt i middagen tog jag ett beslut. Det blir ingen ledarskapsutbildning för mig på RK till helgen. Det blir istället en bullbakande och trygg mamma som är hemma. Hon behöver mig.

Bara att jag finns här.

Inga kommentarer: