Det är tur för min figur att jag inte gofikar så mycket som du gör! Jag går upp ett kilo bara av att läsa ett recept... Jag gör bara undantag för kaffebröd om det är nåt alldeles extra, eller om nån gjort sig mödan att baka och bjuda. Kaffebröd saknar jag inte, men jag har svårt att låta bli godis på fredags- och lördagskvällar!
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
1 kommentar:
Det är tur för min figur att jag inte gofikar så mycket som du gör! Jag går upp ett kilo bara av att läsa ett recept... Jag gör bara undantag för kaffebröd om det är nåt alldeles extra, eller om nån gjort sig mödan att baka och bjuda. Kaffebröd saknar jag inte, men jag har svårt att låta bli godis på fredags- och lördagskvällar!
Skicka en kommentar