Å så har söndagen gått förbi...

... och med den släcktes det andra adventsljuset. Carolina och jag är överens om att det känns tyngre i år. Tyngre med allt, tyngre med tålamod... och tyngre med att hitta någon riktig julstämning.
Vi försöker.... vi försöker så vi nästan blöder. Men vi ser ju, med en alltmer plågsam insikt, att SE:s sjukdom tar alltmer av honom. Den Sven-Erik, den Pappa som fanns för tio år sen, för fem år sen, för två år sen, för ett år sen.... det är ju inte den Sven-Erik, den Pappa som vi ser idag.

Vi pratar om det när vi går på Coop. Jag och hon... för SE fick inte följa med. Han fick stanna hemma.... eller rättare sagt, han var så arg och elak så jag sa åt honom att jag inte ville gå med honom på Coop idag. Han blev ännu mer arg, och gick ned och smällde rasande igen sin sovrumsdörr.... sedan han först slagit knytnäven i väggen några gånger. Allt för att jag, med väldigt väldigt försiktig röst sagt till honom att han INTE kunde öppna diskmaskinen förrän den var klar!! Mer behövdes inte idag....

Så jag sa till Carolina att klä på sig och följa med.... för att lämna henne ensam med honom nu, det går ju inte längre. Grymt, men sant.... av erfarenhet så vet ju både jag och Carolina att då kan vad som helst, vad som helst, hända!

Så vi gick på Coop.... och pratade på vägen dit. Riktigt arg.... det måste vi också få bli... riktigt less... det måste vi också få bli.... bara inte på Sven-Erik! Fastän vi förstår... att hans ilska och elakhet uteslutande beror på hans sjukdom.... så är vi bara människor, som också måste få bli arga och känna ilska och elände över alltihopa!
"Jag blir så jävla arg på han när han är så här", sa Carolina, där vi gick.
"Ja, jag med, man skulle vilja ge han en riktig utskällning, rakt upp och ned", sa jag.
"Jaa, vet du mamma, ibland blir jag så arg så jag skulle vilja skrika "va fan håller du på med?" åt honom" fortsatte hon, och jag kände hela hennes sexton-åriga ilska och frustration över att hennes pappa, hennes pappa, kunde vara så.... elak!
"Jag vet gumman, och jag förstår det... men vi får bita ihop, och så får vi skälla hos varandra istället" sa jag bara.

(Att se någon som nästan aldrig varit arg och höjt rösten, någon som aldrig aldrig varit elak, någon som alltid alltid alltid haft sin dotter som "vackraste lill-go-kajsan".... se denne person nu vara precis dess raka motsats..... det är nog bara det grymmaste världen kan bjuda på!)


Sen sa hon: "Nä, mamma, nu pratar vi om nåt trevligare"....

Så vi gick tillbaka till jule-pratet istället.... och så försökte vi igen... hitta stämningen!


Nu vilar han... hoppas kvällen blir bättre!

En Carolina-dag...

... blev det idag. En dag tillsammans... hon och jag.. en helt underbar dag!

Nu orkar jag inte skriva... att hela tiden dela sin tid mellan två, det tar all kraft man har. Nu är jag verkligen så himla trött... och allt det vackra som ville bli skrivet idag, får skrivas en annan dag istället...

(Det blir verkligen bara så kludd av allt jag försöker skriva nde... raderar och raderar... )

Med det andra ljuset tänt... så önskar jag att ni alla får en vacker och ljus dag...

De som för världen framåt...

... har jag fått möta. Henny Ferlin, gift med Nils Ferlin, sa en gång:

"Vi borde vara tacksamma så länge det finns irrationella människor, drömmare och tänkare. Det är de som för världen framåt.

Nalle och Gisan...

Inte vet jag om de är speciellt irrationella människor, jag vet bara att de båda är två stora poeter... och att jag har fått förmånen, och gåvan, att möta dem båda på deras väg.

Igår kom det ett paket till mig... i det låg två böcker. "Svensk Poet 2007" och "Bär mina vingars kraft" låg där tillsammans med ett mycket vackert kort. Till mig... ?!

Om det inte är sådan omtanke och värme som för världen framåt, då vet inte jag... Om det inte är sådana människor som lyser vägen för någon annan att kunna gå framåt i världen, då vet inte jag... jag vet bara att jag är så tacksam över att fått möta dessa två.

Så Fru Ferlin.... jag är ödmjukt tacksam!

Så Gisan och Nalle... med era vackra dikter bär ni mångas vingar i världen framåt.

Tack...

Ps. Jag kan varmt rekommendera båda dessa böcker... bland det vackraste jag läst....

Bara en bild...

... ikväll. Jag är trött nu... och det har varit så så många saker idag. Jag/vi har knappt varit hemma... fylld med både måsten och mindre måsten, så är nu dagen slut och jag ännu mer!

Godnatt och sov så gott.... stjärnorna vakar över er...

Älska mig...

"Älska mig mest
när jag förtjänar det minst
För då behöver jag
det bäst."

Det är inget roligt att skriva det här. Inte roligt alls.... ändå måste jag skriva det. För det är viktigt för mig att komma ihåg en dag... för trots min strävan, och min visshet att orka ta oss igenom det här, så fanns det dagar då jag inte orkade alls... dagar då jag inte orkade hålla masken, dagar då jag bara var dum. Idag var en sån dag...

Idag var jag verkligen både dum och elak...

Det är svårt... svårare än nåt jag skrivit på länge... men den som fick ta emot all min ilska och frustration var... Carolina. Så helvetssvårt att skriva det... och jag vill bara dö åt det! En stund av ilska då masken föll... och hon stod bara där och tog emot.

Jag skrek inte... men jag sa dumma saker. Hur fan kan man säga till sin dotter att man är less på alltihopa, att man önskade att man bara kunde lämna eländet.... och hur, hur kunde jag säga att hon var då minsann inte så himla bra på att hjälpa till??????? Hur?

Det gick snabbt över... men skadan... tårarna i hennes ögon... var ju redan skedd! Fan, säger jag bara! Å jag tycker verkligen inte om att svära... förlåt mig för det då Gud... men det gör ont nu!! Veta att det var jag som gav henne tårarna... hennes mamma! Hennes MAMMA!!!!

Älskade mitt barn... jag bad dig om förlåtelse. Bad att du skulle förstå att allt det jag hade sagt bara var komna ur min ständiga ständiga förtvivlan och frustration över livet just nu... och att det inte hade det minsta med sanningen att göra! Jag vet inte hur många gånger jag sa det till henne... inte med sanningen att göra!! Jag förklarade också... att hur stark jag än är, och alltid kommer att vara, så finns det dagar eller stunder då jag inte orkar med riktigt... för jag är bara en vanlig liten människa, som också gör fel ibland! Å nog tror jag att hon innerst inne förstod och visste att det var så.... men ändå!

Nu har hon gått och lagt sig... och jag sitter här. Jag skulle vilja slå och sparka på nån... så ont gör det! Här inne... !

Men jag tänker svälja ned det nu.... för jag måste ta ett djupt andetag och lämna det som gör ont! Djupt djupt andetag nu... och "poff"... det svåra får läggas bort... nya tag, ny dag imorgon och då ska jag vara den starkaste mamman i världen igen... som jag är, och som jag måste vara för henne... alltid! Å jag är ju stark.... det är jag!!

Till dukat julbord...

.... bjuds vi nu in till höger och vänster. Och det måste vara något fel... någe allvarligt fel i systemet... eller i tänket, på nåt sätt!

Medan vi bjuds till överdådiga julbord på varje restaurang, hotell eller matinrättning med självaktning.... så finns det barn som samtidigt måste förlita sig på hjälporganisationernas matkassar. I Sverige!! Jag får inte ihop den ekvationen....

Å jag känner mig skyldig också... för hur många julbord har jag inte bjudits på, där jag suttit i godan ro, och känt mig väldigt priviligerad som har blivit bjuden på ett sådant storslaget kalas. Oftast av min chef... som en liten julklappsbonus till personalen! Tänk om han istället hade sagt: "Nej, mina vänner, i år blir det inget julbord - för vi ger pengarna till barnen istället... de som måste hämta sin julmat på Röda korset... !"

Tänk om han sagt det... jag är säker på att ingen enda av oss skulle ha protesterat!

Tänk om fler skulle ha sagt det... jag är säker på att många fler barn skulle ha sluppit matkassarna!

Tänk om alla skulle säga det... jag vet att många barn då skulle få se, och känna vad julen egentligen handlar om!
..........

Det här blev det enda skrivet ikväll.... för jag for så illa när jag läste... om barnen... barn som inte har det bra... barn som far illa.... barn som får hämta en matkasse på jul!

De är barn...

Dåligt samvete...

... måste vissa i den här familjen gå omkring med!

"Det dåliga samvetet bor i en tom chokladask."
(Ruth Gottberg)

Åtminstone om man tittar på innehållet i vareviga chokladask som köps in, för att även andra i den här familjen ska kunna få njuta!! Från den ena dagen till den andra så har innehållet krymt från full styrka ned till.... ja, kanske en eller högst två små övergivna bruna bitar. Va? Vem, eller rättare sagt, vilka är så himla godis-ego? Å vem... vem skulle jag vilja veta, lämnar ALLTID kvar de där bitarna som ändå ingen vill ha...? Vareviga gång...!!

Det verkligt märkliga är att ingen, absolut ingen, i den här familjen har ätit den minsta lilla bit när jag försöker "finna den skyldige"! Helt otroligt...!

Igår köpte vi en stor chokladask.... som jag gömde (ja, skulle jag hinna vara med så...) längst ned i kylen, under äggkartongen! Ikväll tänkte jag ta mig en liten bit, eller två.... visste att det fanns, för nu hade jag ju gömt asken ganska bra, tyckte jag! Men... blev jag stum, eller???? Chokladasken låg fortfarande kvar där jag hade gömt den..... men allt som fanns kvar när jag lyfte på locket var.... två bitar!! Två bitar... igen!! Ja, men.... vad i...?

Så nu sitter jag här... rätt pjutt på somliga... och önskar att det dåliga samvetet ger sig till känna både här och där hos de smygande chokladegoisterna som bor i den här familjen!!

..........

Annars har det varit en ganska lugn och bra dag... inga större händelser eller förändringar! SE har sett på teven en stor del av dagen... och jag har donat och fixat här hemma. För SE är ju teven ett stort sällskap nu.... och så är det ofta med de som är dementa... att de tycker om att se på teve, för de kan bara sitta och ta emot och behöver inte prestera något själva. Så har de på geriatriken förklarat hans myckna tv-tittande nu ... och än om jag har vant mig vid att han gör det så så ofta nu... så ser jag ju också en SE som i tiden innan nästan aldrig tittade på teve. Det känns konstigt... och lite ledsamt...!

En vacker dag är en gåva... jag hoppas ni alla får den imorgon!