... med en splitterny dator till Carolina! En tomte som visste hur illa det var med hennes gamla..Som mamma blir man rätt stum då... som mamma blir man rätt gråtfärdig då... och som mamma blir man i sitt hjärta ödmjukt ödmjukt tacksam för det som hon aldrig kunnat fixa själv.Tack tomten... förklädd till morfar... eller om det nu var tvärtom! Tack pappa från din dotter och dotterdotter... och hälsa tomtemor och tacka också!
TACK SNÄLLA...
Igår fick jag en kram av min pappa. Visst brukar jag krama om honom, men som den lite tuffa pappa han är så har han lite svårare att dela ut dem själv. Men igår..."Ja, det här förtjänar en kram" sa han, och tog omkring mig. För små presenter... till honom och mamma... på deras dag. Jag ska bära minnet av den kramen så länge jag lever... .........Carolina har städdag idag... och jag ska ta med mig Pontus P på en vacker höstpromenad upp till mamma och pappa. Jag tänkte skriva att jag önskade att Sven-Erik hade kunnat gå med mig... men så kom jag på att han gör ju det... varje dag. Jag får nästan tänka bort det istället... eller... jag får ju det... det skulle inte gå annars.Jag skickar i tanken en varm kram till alla er därute...
... bakom mörka träd. Det finns alltså ljus därborta... jag har bara att ta mig förbi de mörka träden först.
Vi har haft en underbar dag hos mamma och pappa...
(Mamma och pappa sommaren 2011)... på er 51-åriga bröllopsdag. Det är en gåva från himlen att få vandra livet igenom med den som står ens hjärta närmast. Å ni kämpar så vackert varje evigaste dag nu för att få kunna göra just detta... vandra tillsammans. Jag älskar er.
... ni vet, ett sådant där svälj som man måste ta när gråten vill upp. Jag hade ju bara tänkt hitta någe bra och tonvackert till de klokaste ord jag läste tidigare idag. De som fick mig att tänka till om ensamhet. Hur jag ser på den, men också hur jag vill komma vidare, och överleva ensamheten mitt i ensamheten.
"Jag föredrar att foga mig i min ensamhet.
Om jag försöker fly från den
kommer jag aldrig att träffa någon igen.
Om jag däremot accepterar den,
så kanske saker och ting förändras.
Jag upptäckte att ensamheten är som starkast
när vi försöker bekämpa den -
men att den försvagas
när vi låter bli att bry oss om den."
(Paulo Coelho)
Istället blev det bara ett gulp av alltihopa... hur tusan jag nu kunde halka in på det här sorgliga klippet... och nu är det fullt upp med att koka nytt kaffe... fixa mer kubb... se filmen "Floden blev mitt liv"... och tänka bort alltihopa. "Inte känna efter... inte känna efter... inte känna efter!!!"
Carolina är på efter-tenta-middag ikväll, och jag hoppas hon har så kul hon bara kan. Hur tentan gick vet hon inte riktigt... "men jag är beredd på omtenta" sa hon.
Nu kaffe.
