Ett gulp blev det nu istället...

... ni vet, ett sådant där svälj som man måste ta när gråten vill upp. Jag hade ju bara tänkt hitta någe bra och tonvackert till de klokaste ord jag läste tidigare idag. De som fick mig att tänka till om ensamhet. Hur jag ser på den, men också hur jag vill komma vidare, och överleva ensamheten mitt i ensamheten.

"Jag föredrar att foga mig i min ensamhet.
Om jag försöker fly från den
kommer jag aldrig att träffa någon igen.
Om jag däremot accepterar den,
så kanske saker och ting förändras.
Jag upptäckte att ensamheten är som starkast
när vi försöker bekämpa den -
men att den försvagas
när vi låter bli att bry oss om den."
(Paulo Coelho)

Istället blev det bara ett gulp av alltihopa... hur tusan jag nu kunde halka in på det här sorgliga klippet... och nu är det fullt upp med att koka nytt kaffe... fixa mer kubb... se filmen "Floden blev mitt liv"... och tänka bort alltihopa. "Inte känna efter... inte känna efter... inte känna efter!!!"

Carolina är på efter-tenta-middag ikväll, och jag hoppas hon har så kul hon bara kan. Hur tentan gick vet hon inte riktigt... "men jag är beredd på omtenta" sa hon.

Nu kaffe.