Igår fick jag en kram av min pappa. Visst brukar jag krama om honom, men som den lite tuffa pappa han är så har han lite svårare att dela ut dem själv. Men igår...
"Ja, det här förtjänar en kram" sa han, och tog omkring mig.
För små presenter... till honom och mamma... på deras dag.
Jag ska bära minnet av den kramen så länge jag lever...
.........
Carolina har städdag idag... och jag ska ta med mig Pontus P på en vacker höstpromenad upp till mamma och pappa.
Jag tänkte skriva att jag önskade att Sven-Erik hade kunnat gå med mig... men så kom jag på att han gör ju det... varje dag. Jag får nästan tänka bort det istället... eller... jag får ju det... det skulle inte gå annars.
Jag skickar i tanken en varm kram till alla er därute...
2 kommentarer:
Å vad glad jag blir och skickar en kram tillbaks, tack för dina goa ord hos mig, jag tänker på dig och läser, även om jag inte kommenterar så ofta. Vilken underbar morfar som kan glädja sitt barnbarn så och dig med..är glad för din/er skull, alla glädjeämnen är sånt som ni behöver! KRAAMM...och allt gott till er!
dI: Å jag blir glad om du blir glad! Att glädjas med andra människor tror jag att många har svårt för, jag vet inte varför, men för mig är det lika viktigt att kunna glädjas med andra människor som att gråta med dem. Jag är rätt säker på att du tycker likadant, min vän..
Sen kan jag bara stryka under på dina ord... en underbar morfar.. och jag ska minnas hur han igår kom in som en liten tomte så länge jag lever. Tack snälla snälla Di för dina ord... din förmåga att glädjas med andra ger en fantastisk styrka. Varm kram..
Skicka en kommentar