Tänk vilken pärla du har,din dotter.Kanske inte så konstigt med en sån mor och förmodligen en far som präglat henne starkt medans han var frisk.Det var ett tag sedan jag var inne här och läste,ännu mer länge sedan jag träffade dig.Men Elisabet du ska veta att att varje gång jag åker in till stan skänker jag dig en tanke och får dåligt samvete för att jag inte tar mig tid att hälsa på men det är så bråttomt alltjämt.Hoppas det ska bli av en dag.Önskar dig o Carolina en bra helg.Stor kram ewa
tROLLMOR: Tack, min vän! Jo, hon är en pärla, vilket jag säger till henne ofta, ofta! Å jag hoppas att både Sven-Erik och jag har kunnat ge henne all den kärlek som ska bära henne vidare sen i hennes liv. Sen... du får INTE ha dåligt samvete, Ewa!! Herrejösses, jag vet väl hur det är... man har tusen saker och ting att ordna med... man har bråttom för allt man måste hinna... och ja, livet har så många många måsten. Jag vet precis hur det är.. och var. Så du får lova mig att absolut inte ha dåligt samvete för någonting... det går väl fler tåg, min vän! Tids nog så hinner vi ses... Varm kram.. och hoppas det ordnar sig med ond-foten din!
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Tänk vilken pärla du har,din dotter.Kanske inte så konstigt med en sån mor och förmodligen en far som präglat henne starkt medans han var frisk.Det var ett tag sedan jag var inne här och läste,ännu mer länge sedan jag träffade dig.Men Elisabet du ska veta att att varje gång jag åker in till stan skänker jag dig en tanke och får dåligt samvete för att jag inte tar mig tid att hälsa på men det är så bråttomt alltjämt.Hoppas det ska bli av en dag.Önskar dig o Carolina en bra helg.Stor kram ewa
tROLLMOR: Tack, min vän! Jo, hon är en pärla, vilket jag säger till henne ofta, ofta! Å jag hoppas att både Sven-Erik och jag har kunnat ge henne all den kärlek som ska bära henne vidare sen i hennes liv.
Sen... du får INTE ha dåligt samvete, Ewa!! Herrejösses, jag vet väl hur det är... man har tusen saker och ting att ordna med... man har bråttom för allt man måste hinna... och ja, livet har så många många måsten. Jag vet precis hur det är.. och var. Så du får lova mig att absolut inte ha dåligt samvete för någonting... det går väl fler tåg, min vän! Tids nog så hinner vi ses... Varm kram.. och hoppas det ordnar sig med ond-foten din!
Skicka en kommentar