torsdag 17 januari 2008

Ingen rubrik...



... för jag vet inte vad jag ska skriva där!

På måndag kl 14.00 läggs Sven-Erik in på geriatriskt centrum. Jag fick veta för en stund sedan... just nu känns det bara som att stå och gruva för att hoppa från det ena taket till det andra... jag vet inte. Tomt...tufft...o så jävla jävla gruvsamt! (Förlåt sväret... men det känns tufft...!)

Jag har inte berättat för honom... och kommer inte att berätta något förrän på måndag förmiddag. Pappa skjutsar oss... Då ska han läggas in för att "kolla blodtrycket"... minst en vecka.

Jag ska försöka smygpacka till honom under helgen...

Tufft....

.....


Tiden har stannat fast åren de går
i din egen värld
Drömmar och tankar som jag inte når
i din egen värld
Men vad du tänker
och vad du minns
något svar tror jag inte att det finns



Händerna dina är varma och mjuka
och leendet ömt
Men vem du är och vad du heter
det har du glömt
Då håller jag dig
än mera kär
för den som du varit
och den som du är

Att dina tankar
drömmer sig bort
dit jag inte längre
klarar att nå
det har jag svårt att förstå
Då håller jag dig
än mera kär
för den du varit
och den som du är

(Marianne Bokblad -97)

Gud... vad svårt det är.... inte gråta nu heller.

20 kommentarer:

Bloggblad sa...

Kram på dig! Jag tror att det kommer att bli jättebra för er. Men det är alltid svårt att ta första steget. Och det är hos dig det är svårast. SE kommer nog bara att njuta av uppassningen och dina besök.

Dikten är 2 verser och 1 stick - det är därför versmåttet inte stämmer med tredje versen... :)

Jag ska höra med maken om han kan fixa låten som mp3-fil, för då kan du få den via datorn.

Anonym sa...

Kära Elisabeth. Jag har inga ord idag, mer än att jag förstår din sorg.
Men jag tror fullt och fast på att detta kommer blir bra,så bra det kan bli, i den situation som ni nu är i. kramarom Nalle

Anonym sa...

Vill bara krama om er länge.
Vilken underbar hustru o mamma du är som orkar bära allt detta som du gör på ett så fint sätt.

Anonym sa...

Så skönt för dig är min första tanke.Förstår att det inte riktigt känns så för dig,Din tanke måste få landa och mogna.Du finns honom nära ändå.Du får kraft och mod att orka lite till.Kanske sätta dig ned en stund och bara va kanske få släppa ut din ångest fritt en stund och lätta trycket, ditt ok du bär.Du behöver inte vara stark,du måste också få känna dig liten och svag.Få sova på natten.
Du ska se att det känns lite lite bättre nån dag.
Så underbar dikt du bjuder på.
Tack för titten hos mig och din goa kommentar.
Kram ewa

Annela sa...

Kramar till er alla. Jag tror att det blir bra att du får vila ut och ta hand om SE:s fru lite så att hon orkar mer. Du måste återhämta dig och SE kommer säkert att bli väl omhändertagen.
Carolina och du kan få lite egen tid och inte gå på helspänn hela tiden.

Anonym sa...

Oj, vännen..... Förstår att det känns jobbigt. Men vet du vad jag tror är jobbigast..... Jag vet ju inte, bara gissar att det är jobbigt att känna lite lättnad också. Att ni får lite ledigt du och Carolina. Jag kan ju inte sätta mig in i hur det känns, men jag har ju förstått av att läsa din blogg länge nu att du älskar honom väldigt mycket.... Det gör det ju svårare. Men du måste passa på att andas ut nästa vecka Elisabeth och inte känna dåligt samvete. Passa på att ägna tiden åt Carolina och dig själv....Bara vara. Kramar från Annika..

Anonym sa...

Vilken vacker dikt, Det känns som om or inte är et viktigaste just nu utan jag sänder dig varma tankar och en stor kram

Kajsa sa...

Men vad bra!! Du behöver avlastning utan dåligt samvete!!!
Ligger den avd långt i från hemma?
Gråt så mkt du kan för annars har du den stora svarta klumpen i ditt hjärta! Du om nån behöver ro! Kram!

Eleonora sa...

Det är klart att du får gråta. Du är ju ledsen... Jag tror nog att allt kommer att gå bra på måndag. SE behöver ju också mer vård nu och du behöver få sova i lugn och ro. Håller din hand och kramar den hårt.

Anonym sa...

Jag kan inte säga att jag förstår - för jag har inte varit med om det som du och din familj går igenom. Men jag sänder dig alla varma lyckönskningar jag kan - och hoppas att livet ändå - även om det inte känns så just nu - kommer att visa sig från den ljusa sidan för dig igen.

bollebygdsbo sa...

Elisabeth.
Vad ska jag skriva egentligen.....
Vet inte, men ville visa att jag läst det du skrivit och tycker nog att du ska låta tårarna få rinna.

Jag hör av mig snart.
Kramar från Ingela i Bollebygd

Anonym sa...

Men man får gråta. Det är också en tröst. Glöm inte att andas.
Våga släppa taget. Kram

Dubbelörn sa...

Himmel... jag sväljer o sväljer tillsammans med dig... Klumpen som sitter i halsen o som inte vill försvinna...

Kan inget annat än hålla om dig hårt o hålla din hand över helgen o framöver...

Ömmaste kramen till dig ikväll

Majsan sa...

Vilken vacker dikt Marianne har skrivit. Vacker och sorgsam på samma gång.
Tänker på dig och de dina massor.
Du behöver få lite luft under vingarna, vännen.
*kramar om*

Inkan© sa...

Jag kan förstå att du är mitt i ett sorts vägskäl... men snälla försök att inte belasta dig med skuld. Mitt i allt smärtsamt så kan man se det som en kärlekshandling. Vad är alternativet? Att du kör slut på dig själv och...?
Ibland måste vi inse att hur mycket man än vill och önskar, så räcker det inte. Man orkar helt enkelt inte. Det finns en gräns för precis allt.
Livet är så jäkla orättvist.

Allt gott och lite till önskar jag dig nu. Du har min beundran som klarat av detta så här långt.
Var nu rädd om dig själv!

Anonym sa...

Jag tänker på dig, varmt och medkännande.

Anonym sa...

Försökte lägga in denna kommentar två gånger i går kväll får se om jag lyckas nu!
********************************

Älskade Vän!
Tack för dina kommentarer hos mig..
Dina ord till oss värmer som vanligt.

Det kommer säker att vara attans svårt på Måndag..
Det är en ny fas i erat liv som börjar..
Du gör det enda rätta min vän..
..det enda rätta!!

Du måste få lugnt i ditt liv så att du kan samla krafter och ta hand om dig själv.
Du måste få sova någongång..
Du måste få vara så pass fri att du inte behöver vara orolig vad han ska ta sig till..
Att du kan vara lugn i hjärtat att han tas hand om av kunniga och vana människor.

Som det kommer nog att bli är ju att han kommer att behöva mera och mera passning och det är för mäktigt för dig att klara av utan avlastning.. du skulle nog riskera att gå under helt.
Det är för SE:s säkerhet också. glöm inte det..

Massor med varma kramar till dig!

*Kramar om*

Anonym sa...

Kära Elisabeth. Ja visst förstår du att detta är det bästa för SE och hela er familj, klart du gör det. Men det är sorgen. Den outhärdliga sorgen som finns där. Ett liv så som ni haft det är slut, och ett nytt liv tar över och börjar nu. Det måste vara oerhört svårt att hantera.
Tror heller inte att det handlar om att du inte kan släppa taget, utan just att släppa taget är det som gör ondast. Kramarom.
Ni är så fina på bilden ovan.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att SE kommer att trivas med sitt nya boende. Och kom ihåg att du kommer finnas kvar för SE, du och Carolina och övrig familj. Fast på ett annat sätt än tidigare. Tänker på dig.
Nalle

Laila sa...

Oj, vilken chock jag fick nu!
Jag har inte hunnit in på ett par dagar. å nu såg jag detta.
En jätte kram till er allihopa!

Jag förstår din sorg så mycket! Men jag hoppas så innerligt att trots taggen i hjärtat så hoppas jag att det också kan mynna ut i något bra för dig och C

Anonym sa...

Så mycket kraft och mod du har lyckats uppbringa för att ta det här steget! Bra jobbat! Hoppas hoppas att ni finner balans.