lördag 26 januari 2008

Vi var tre...

som gick på promenad imorse. Det var jag, den lilla hunden... och den stora ensamheten. Så kändes det... så var det.

På en vit cykelväg upptäckte den lille hunden en ny bekantskap i varje liten gul fläck. Han lämnade en hälsning till vareviga en av dem. Jag upptäckte den stora ensamheten som slagit följe med oss. Jag hälsade inte...!

Himlastigen är inte så mycket himla just nu...

8 kommentarer:

Bloggblad sa...

En dag i taget... jag kan tänka mig att du kommer att känna av Stora Tröttheten snart, när spänningen av nattvak och passning släpper.
Jag märker det på mig själv när saker lugnat sig, att jag blir tröttare än trött och bara sover och sover. Varje ledig stund.

Tummelisa sa...

Åh Elisabeth, tur att Du har den lilla hunden. Han är beroende av Dig. Hur skulle han annars komma ut, och Du skulle Du gå ut lika mycket? Hundar brukar känna på sig när man är ledsen.
Jag blir så sorgsen när jag läser att Du har det så svårt.
Hoppas helgen går bra för Dig.
Tänker på Er.
Kramar Tummelisa

Anonym sa...

Hej försökte att maila till dig men det gick inte. Har du stängt av dig?

✿Ewa sa...

Vid ett tillfälle i mitt liv, när jag sörjde min fars död...det tog tid och gick i olika intervaller av sorg. Så låg en dag den här dikten framför mig... http://www.progsoc.uts.edu.au/~wonj/me/ftstps.html
...jag hade aldrig förut läst den...och den "drabbade mig" kan man säga. Jag förstod att jag inte var ensam...

Varm kram och massor av vänskap!

Anonym sa...

Kära Elisabeth.
Det vaccum och den stora tomhet du känner när ensamheten går bredvid dig och nästan hånflinar åt ert öde är inget annat än grym. Det borde inte vara så.
"Ensam är stark". Vem i hela friden kom på det uttrycket!! Den måste inte ha kännt någon ensamhet nån gång. För det stämmer inte.

Det jag kan göra är att säga att du finns i mina tankar. Tänk dig det största hjärtat du kan se, det är till dig.
Kram Nalle

Anonym sa...

Jag tittar till dig varje dag, även om det inte syns. Den stora ensamheten är inte så kul. Den har en förmåga att göra en dyster till sinnes. Tror att ensamheten njuter av att plåga människor.

KRAM!

bollebygdsbo sa...

Elisabeth - vännen.
Nu är det nog så att du bara kan tänka på att klara av en dag.
Längre än så ska man försöka låta bli att tänka.
Jag är dålig på detta, men det hindrar inte att jag kan säga det till andra som jag bryr mig om.
Vi får försöka att göra som Bloggblad skriver - "en dag i taget".

Anonym sa...

Men du är väl och hälsae på din man eller. Ja kan förstå din ensahet, Var det hä ara för några dagar nu då.
Tjing kram/Bönan