... vandra bakåt i tiden, när man upptäcker att en tanke har givit sig iväg på ett eget tänk till det förflutna... då brukar jag lägga locket på! Oftast hittar jag den ivägsmugna tanken någonstans i minnet av min och Sven-Eriks tid tillsammans.... där tanken försöker leta fram bilder, hitta ögonblick, och få svar på den största frågan av dem alla.... när lämnade han mig? Min Sven-Erik, han som jag älskade.... när började han sluta älska mig?
Då... när jag kommer för att "hämta hem" min ivägsmugna tanke, och jag hittar den irrande i dessa förlorade minnen... då lägger jag locket på! Jag vill inte stanna där... fort därifrån... och jag tar med mig min irrande tanke och skyndar mig hem till nutiden... och lägger locket på!
För att befinna sig i dessa minnen... där hans sjukdom kom smygande, och utan förvarning... det är svårt bara att skriva om det nu... och det svåraste av allt är att min tanke irrar iväg allt oftare dit bort nu, samtidigt som jag alltmer inser att jag mest troligt aldrig kommer att hitta något svar.... när han började sluta älska mig. När vi tog slut...
.....
En vacker morgon att vakna, trots att natten varit både kort och ganska sovlös. Carolina hade gjort fika... och vi fick vår morgonmysstund innan hon gav sig iväg. För mig, och jag gissar att det är likadant för henne, så är det nästan den viktigaste stunden på dagen... och det är bara vår stund. Fylld med tända ljus, fika, dagens måsten, och hela tiden viskande och lite småskrattande... är stunden en gåva som ska bära dagen igenom. Så tänker jag...
Sen tänkte jag gå och sova en stund igen... men Pontus P kräktes helt plötsligt... så det blev att ta hand om honom istället! Sovet fick vänta..!
Städade undan lite och kokade kaffe... sen hade jag en ny liten mysstund med SE i köket, med fika, läsa rubriker ur dagstidningen, och småprat...!
Vi gick till frissan... SE behövde klippa sig. Han blev så snygg... vilket jag också sa till honom 532 gånger resten av dagen! (För jag ser ju hur glad och stolt han blir när jag säger det... "tycker du det?" säger han leende.... varje gång.)
"Nu går vi och fikar" sa jag sen... och vi gick till vårt favoritfik "Cafe Victoria"... ett vackert, lite gammaldags charmigt fik, där det oftast inte är så mycket folk... och där satt vi en lång stund. SE kände inte igen sig... "hit har jag aldrig varit" sa han. Jag sa bara att "jo, det har både du och jag, men det är ju förstås ett tag sen nu..."!
Gick från fiket till Willys och handlade lite mat...
Som vanligt när vi gör våra små "utflykter" så är det ju här och nu vi pratar om... klippningen och frisörskan, fikat och interiören där, bilarna på vägen, snödjupet, och maten på Willys... och oftast upprepar han flera gånger det han ser, eller det vi gör just då! Efter en liten stund så är händelsen, eller det vi sett borta! Så är det ju nu...
Hem och fixa middag... alla dagar!
SE gick sen som vanligt och vilade... och jag dippade på soffan. Men det blev bara en kort-dipp... jag vet inte riktigt varför. Men det är så mycket runt omkring också...
Mysfikafilm med SE. Han har varit på ett strålande humör hela dagen... och det var han även ikväll.
Nu ska jag sova... det har varit mycket idag! En tuff lång dag....
Sov så gott... vakna vackert!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Inte konstigt att du är trött Elisabeth, dina dagar är så laddade.
Skönt att SE är på gott humör och villken tur att han har en sån förstående fru som dig.
Han har inte slutat att älska dig men jag förstår att det kan kännas så för dig och det måste vara svårt.
Hoppas att du fått sova gott och att dagen blir bra för er.
Mina allra varmaste tankar till er idag
Kram vännen min
Tror inte att han slutat älska Dig. Han älskar Dig bara på ett annat sätt. Jag tror det finns inom honom, han kan bara inte uttrycka det längre.
Det är svårt att läsa att Du lägger locket på, men det kanske kommer en tid då Du orkar minnas allt som varit bra.
Tänker på Dig ofta. Hoppas Din dag blir lugn och skön.
Kramar från Tummelisa
Godmorgon:)! Tack för dina ord inne hos mig, jag blir alltid lika glad över dina besök.
Önskar dig en dag full av fina stunder!
kramar
Tänk att du ser det mysiga och positiva mitt i allt elände. Vilken fantastisk människa du måste vara. Jag tror inte att din SE slutat älska dej, han har bara slutat att förstå.Stor kram!
Kära Elisabeth, Det gör mig så ont att läsa orden "När slutade han älska mig?", för så är det ju inte.
Trots att jag mycket väl förstår hur du menar. Men "sluta älska dig "har inte SE gjort. Han älskar dig och övriga familjen av hela sitt hjärta.Men han kan inte längre visa det i handling eftersom den elaka sjukdomen gör så han inte kan. Men den SE som är inne i kroppen, själen SE, älskar dig.
Men jag förstår ju hur du menar, att sjukdomen började smygande och att han då "lämnade" de känslorna. Men tänk inte så.
Förstår att tiden som varit dyker upp och gör sig påmind. Men det är fina minnen. Bevara dem. Eftersom de gör så ont nu så gör precis som du gör, träng undan dem. Låt dem inte komma fram på scenen förrän du är mogen att titta tillbaka, på "filmen om er".
Fikastunderna med Carolina verkar vara så mysiga. Så roligt att läsa om de ljusa stunderna.
Tänker på dig
Kramar om
Och du,...en kärlekshandling kan även innefatta försök att städa, sätta på kaffe m m. Även om det numera blir lite tokigt gjort.
Nalle
"Det har varit en lång och tuff dag" avslutar du med. Och jag tänker, det är alla dina dagar. Och återigen imponeras jag så över dig min vän. Du är fantastisk!
Så småning om kommer du att kunna glänta på locket och minnas. Inte utan smärta, men det kommer att gå.
Hoppas dagen bjuder på något trevligt :) Om du vill så finns en liten utmaning till dig på min blogg. Kramar!!!!
Elisabeth min vän jag är helt övertygad om att SE forfarande älskar dig. Han känner sig trygg i ditt sällskap och vill vara nära på ett annat sätt. Han har haft tur som har fått en sådan förstående fru som verkligen pysslar om honom och gör honom trygg på alla sätt.
Skönt att han har varit på ett bra humör och att ni varit och både fikat och han har klippt sig. Skönt att vardagen har blivit mer hanterbar för dig min vän.Det måste vara en bra start att börja dagen med en mysfika ihop med Carolina. Den stunden på morgonen gör ju hela dagen. Önskar dig allt gott/Kram Tussegumman
Det finns trots allt en liten ljusglimt i allt det du upplever Elisabeth.. att du tar tillvara på det känns ända hit till mitt hjärta.
Visst har han inte slutat älska din SE.. allt det där finns under ytan:-)
Kram på dig o hoppas på en fin kväll trots allt.. Jag tar på mig "danseskorna" och svävar ut på dansgolvet.. gör du det oxså.. se Kafferastens inlägg:-)
Min mamma mår bra efter omständigheterna och har nu ingen hemtjänst, bara larmet kvar.. det går ramåt här..:-) Om du undrar:-)
Varför tror du att SE slutat älska dig? och varför har det blivit viktigt för dig att få veta?
Han har inte slutat älska dig, säger jag. Han visar det bara annorlunda - bla genom att vilja vara nära dig och följa dig hela tiden och visar att han är trygg när du är hemma. Han tycker ju inte om när du går ut har du sagt. Det viktigaste är väl att ni under så många år har älskat varandra fullt och trofast och att ni trots allt fortfarande har den gemenskap och närvaro i vardagen som ett samliv ger.
Du är fantastisk som hittar på så mycket trevligt för er båda och SE visar ju verkligen sin uppskattning och för honom är allt nytt. Förstår att det är känsligare för dig att tala som till ett litet barn, men jag hoppas du får stimulans verbalt på annat håll. Du skriver så fint och bra och målande och jag vet att du känner att vi dina vänner uppskattar den ärlighet och verklighetsskildring som du ger oss - även om vi skulle önska dig mer egentid och lite fröjd.
En fin weekend hoppas jag det blir för dig min söta och ha det så gott. Krama om Carro också. XXX o OOO
Min reaktion är densamma som de andras här, självklart har han inte slutat älska dig. Men det är på ett annat sätt.
Egentligen är det där småpratet inte ett dugg olikt det maken och jag har - men ändå är det skillnad, det förstår jag ju.
Men du, tål din mage allt fikande? :)
Sven-ERik slutade aldrig älska dig. Han gör det hela tiden. Där, dit han har tappat adressen och ingen längre når. Där finns ett rum som bara är ditt. Där kommer det att finnas i evighet.
Kvar som man kan se finns dina minnen av att vara tillsammans.
Helt plötsligt kommer det för mig: Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.
Det är nog som du skriver, svar på din fråga får du aldrig men många fina bilder har du att återvända till den dag du kan och orkar. Kram
Tyvärr har jag inte fattat hur man lämnar kommentar hos dig och därför inte gjort så.
Men, jag följer din blogg och känner berg av känslor för dig
Det är en fruktansvärd sjukdom det här. Man kan vara hurtfrisk och säga att SE lever här och nu... men det blir så fel när här och nu upprepas tusen och en gånger, bara för att han inte minns. Jag lider med er och hoppas att denna sjukdom ska få sin lösning och kunna göras något åt. Allt för många drabbas av den, både den sjuka och dennes anhöriga.
KRAM!
Hej Elisabeth. Jag har tillfälligt bytt lösenord på bloggen.... Jag skickar dig nytt på söndag när jag tänkt ut nytt. Jobbar i morgon=/. Hoppas du kan sova i natt gumman. Kramar
Skicka en kommentar