Kommer att tänka på min egna envisa mamma. Hon hade stelopererat foten och fick inte belasta den alls. Eftersom hon inte kunde gå på kryckor ordentligt pga annan värk satt hon en del i rullstol. Men vissa saker skulle bara fixas av henne! Då kunde man höra henne muttra: "Kan själv!" Vart ett bevingat uttryck hemma hos oss
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
1 kommentar:
*skrattar gott*
Förlåt!
Kommer att tänka på min egna envisa mamma.
Hon hade stelopererat foten och fick inte belasta den alls. Eftersom hon inte kunde gå på kryckor ordentligt pga annan värk satt hon en del i rullstol. Men vissa saker skulle bara fixas av henne! Då kunde man höra henne muttra: "Kan själv!"
Vart ett bevingat uttryck hemma hos oss
Skicka en kommentar