måndag 23 april 2012

Det är inte så ofta...

nu för tiden, som jag ser Carolina sprudlande glad.
Nyss gjorde jag det... när studentkompisen Anna messade och bjöd över henne på fika ikväll.
"Mamma, det är så himla länge sen som nån bara ringde och bjöd hem mig sådär" sa hon. Som en kvitterfågel.
"Tack Gud... mitt i allt elände!" Kände jag. Också.

Med mamma är det som vanligt. Hon har ökat ännu mer i vikt, men fötterna är mindre blå.
Min syster blev tvungen att åka hem ikväll... tvätta, packa om, och fixa lite. Jag gruvar för natten.

Nu sitter jag i rumsoffan och låter Simon och Thomas överrösta allt annat tänk... allt annat, förutom bilden på en glad Carolina som sitter och fikar hos en kompis i Bågenhuset.

Inga kommentarer: