Jag har ångest inför den dagen då min lilla hund inte skall finnas med oss längre.
Sänder en varm kram, i sinom tid är jag övertygad om att man kan tänka på de saknade utan den där djupa smärtan. Utan med glädje och alla glada minnen. Människor eller djur spelar ingen roll, det är sorg hur man än vänder och vrider på det.
Vågar inte ens tänka tanken på den dan det börjar gå utför med Liten Hund Rocky. Förhoppningsvis har vi några fina år till att vara tillsammans på. /Sylvia S
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Åh, fina, fina Pontus P <3
Jag har ångest inför den dagen då min lilla hund inte skall finnas med oss längre.
Sänder en varm kram, i sinom tid är jag övertygad om att man kan tänka på de saknade utan den där djupa smärtan. Utan med glädje och alla glada minnen. Människor eller djur spelar ingen roll, det är sorg hur man än vänder och vrider på det.
Kram!
Vågar inte ens tänka tanken på den dan det börjar gå utför med Liten Hund Rocky. Förhoppningsvis har vi några fina år till att vara tillsammans på.
/Sylvia S
Skicka en kommentar