Gumman min,...

... av mig får du ett MVG! Förra året gick du ut med 80 procents frånvaro, och IG i nästan alla betyg. I år, sen du tagit beslutet att gå om ditt första gymnasieår... så går du nu ut med 0 procents frånvaro, och G och VG i alla ämnen.

Som du har kämpat... som du kämpar... och som du kommer att få kämpa ett tag till... både med skolan, och i vårt nya liv nu, så ska du veta gumman, att jag är så oändligt stort, och evigt evigt stolt över dig!

Å jag ska se till att vi kan gå och fika på båten nästa onsdag, då du har haft din avslutning. Så där som vi har gjort varje år...

Jag är stolt över dig, Carolina! Å pappa är om möjligt ännu mera stolt... än om han, som du vet, inte riktigt kan visa det nu. Men jag vet... jag vet att han är det! Så det ska du också veta i ditt hjärta...

Vi älskar dig....

..........

Idag tog jag en promenad till mamma och pappa, som bjöd både på jordgubbar och kaffe! Tack snälla för det... jag behövde komma ut lite!

Jag är snyggast!

Bara så ni vet! För det sa SE igår!
När vi stod där i provhytten, och han skulle prova byxor... när jag strök honom över kinden och sa:
"Jag tycker du är den snyggaste i hela världen!"
"Nej, men det är ju du som är det..." sa han, precis sådär självklart som han brukade säga det i livet förut. Sådär övertygande för att jag skulle bli glad....
"Åh, vad du gullig som säger det... men jag tycker du är snyggast i allafall" sa jag. Å skrattade, så att han skulle höra hur glad jag blev.
Han skrattade gott... där i provhytten.
I den stunden... min snyggaste man tillsammans med mig i en provhytt... sa något som han sagt så många många gånger förut... att jag var snyggast... ja, den stunden var värmen, och lyckan där. Gråta kunde jag göra sen...

Sen gick vi på Café Victoria och fikade... Carolina och SE:s café. Dit de alltid gick och fikade, då, i livet förut, och där Carolina alltid brukade välja en grodbakelse, och dricka Vira blåtira. Å SE brukade lika ofta ta en krämbulle till kaffet. (Det var deras "grej"! Först gå på Barnens hus... och sen gå och fika tillsammans, bara dom två.)
Men nu var det vi.... SE, jag, och snälla E (Jonas ex) som satt där och fikade. Snälla E, som skjutsat och hämtat, följt med och servat på klädbutiken... och som skämtade glatt med SE om allt möjligt. Han skrattade gott här också...

Å som lite "grädde på moset" så gick vi sedan in på en sådan där pryl-allt-möjligt-affär. Inte för att köpa något, utan bara för att få vara tillsammans en stund till, få gå tillsammans och göra någonting så där "nästan vanligt". Så där som i livet förut. Å jag tror att SE njöt... för han provsatt och provlåg både soffor och fåtöljer, vände och vred på mycket, och skrattade gott här också...

Sen... när vi kom tillbaka till boendet... och jag skulle lämna honom... igen... så fick jag ljuga som jag alltid gör.... "ja, men du kan ju ta och följa med Ulla (hans kontaktperson där), så gissar jag att hon har lite kaffe... o så åker vi iväg ner på stan fram och tillbaka... och så kommer jag tillbaka sen... blir det bra det?" sa jag. Strök honom över kinden. Log.
"Jaha, ja men då gör jag det" svarade han. Inte ledsamt eller så...
Han vände på klacken... följde med Ulla... och vände sig inte om efter oss. Jag kollade... utifall att. Men han var trött... och nöjd över att vara "hemma" igen. Såg jag ju...

..........

Å än om jag nu äger en spegel, som verkligen inte förskönar det minsta.... så betydde hans ord... att jag var snyggast i hans ögon.... den var den vackraste vackra sanning att få.

Här fanns mycket att se...

Å vi har roligt.,

Provar lite sköna möbler...

... man måste ju vila lite också!

Fika med SE...

... o köper lite nya kläder.

"Ämligt" värre...

... kändes det igår. Åtminstone på förmiddagen var det riktigt "oljebåljaväder"och gråt i duschen.... inte så att jag dog, å inte så att jag ramlade ihop som en trasa i duschen... inte akut på det sättet, men ändå tyngre och djupare på någe sätt... och det bara kom nerdimpande i huvudet på mig. Det stora djupa som jag har förlorat... och det ännu större som jag saknar. Jag avskyr denna "oljebålja"varje evigaste gång när den kommer...

Så jag gjorde 2 saker...
Bestämde mig för att INTE åka upp till sjukhuset och hälsa på Jonas...
Tog en lång lång promenad med Pontus P i solskenet... och bestämde mig för att till och med maskrosorna var väldigt mycket välkomna idag... liksom solen och fågelkvittret.

Det kallar jag för att leta efter fröet inom sig... o det blev ju bättre!

..........

Jonas har blivit utskriven från sjukhuset. Han kan bara äta flytande än så länge, men sockervärden är bättre... lite för höga, men iallafall jämna över tid. Tack Gud, det gick bra den här gången också.... tack Gud!
(Men det är märkligt... att ingen av oss, inte ens Jonas själv, visste att det rörde sig om en ketonförgiftning, förrän min bloggvän Belena skrev det i kommentaren här... jag ringde Jonas... han fick fråga på sjukhuset... och så var det ju! Mycket märkligt...!)

.........

Lördagens grillmorsdagsmiddag. Viktigt att skriva om... för det är en livlinehändelse. Pappa bjöd på grillad skinkstek, grillade grönsaker, och strips. Å till efterrätt hade han köpt två morsdagsstubbar i marsipan... med texten "Grattis på morsdag" på. En underbar grillmorsdagsmiddag, med mamma och pappa, min bror F och hans flickvän, Carolina och jag... som dukades upp borta hos min bror.
Bara det... att få sitta och prata, skratta lite, känna grilldoften, fäkta bort getingar, känna solen i ryggen, höra en radiola spela någonstans.... ja, det är då jag känner... det jag brukar känna när livet är snällt.... att livet kanske också kan bli lite vackrare framöver. Hopp kallas det...
Tack pappa... och mamma förstås!
(Och det värmde mitt hjärta, pappa... för att du i smyg skickade med Carolina en halv morsdagsstubbe när vi åkte hem... så att hon skulle kunna bjuda mig på morsdagsfika på söndag... tack snälla.)