onsdag 3 juni 2009

Jag är snyggast!

Bara så ni vet! För det sa SE igår!
När vi stod där i provhytten, och han skulle prova byxor... när jag strök honom över kinden och sa:
"Jag tycker du är den snyggaste i hela världen!"
"Nej, men det är ju du som är det..." sa han, precis sådär självklart som han brukade säga det i livet förut. Sådär övertygande för att jag skulle bli glad....
"Åh, vad du gullig som säger det... men jag tycker du är snyggast i allafall" sa jag. Å skrattade, så att han skulle höra hur glad jag blev.
Han skrattade gott... där i provhytten.
I den stunden... min snyggaste man tillsammans med mig i en provhytt... sa något som han sagt så många många gånger förut... att jag var snyggast... ja, den stunden var värmen, och lyckan där. Gråta kunde jag göra sen...

Sen gick vi på Café Victoria och fikade... Carolina och SE:s café. Dit de alltid gick och fikade, då, i livet förut, och där Carolina alltid brukade välja en grodbakelse, och dricka Vira blåtira. Å SE brukade lika ofta ta en krämbulle till kaffet. (Det var deras "grej"! Först gå på Barnens hus... och sen gå och fika tillsammans, bara dom två.)
Men nu var det vi.... SE, jag, och snälla E (Jonas ex) som satt där och fikade. Snälla E, som skjutsat och hämtat, följt med och servat på klädbutiken... och som skämtade glatt med SE om allt möjligt. Han skrattade gott här också...

Å som lite "grädde på moset" så gick vi sedan in på en sådan där pryl-allt-möjligt-affär. Inte för att köpa något, utan bara för att få vara tillsammans en stund till, få gå tillsammans och göra någonting så där "nästan vanligt". Så där som i livet förut. Å jag tror att SE njöt... för han provsatt och provlåg både soffor och fåtöljer, vände och vred på mycket, och skrattade gott här också...

Sen... när vi kom tillbaka till boendet... och jag skulle lämna honom... igen... så fick jag ljuga som jag alltid gör.... "ja, men du kan ju ta och följa med Ulla (hans kontaktperson där), så gissar jag att hon har lite kaffe... o så åker vi iväg ner på stan fram och tillbaka... och så kommer jag tillbaka sen... blir det bra det?" sa jag. Strök honom över kinden. Log.
"Jaha, ja men då gör jag det" svarade han. Inte ledsamt eller så...
Han vände på klacken... följde med Ulla... och vände sig inte om efter oss. Jag kollade... utifall att. Men han var trött... och nöjd över att vara "hemma" igen. Såg jag ju...

..........

Å än om jag nu äger en spegel, som verkligen inte förskönar det minsta.... så betydde hans ord... att jag var snyggast i hans ögon.... den var den vackraste vackra sanning att få.

5 kommentarer:

Nina sa...

Klart du är snyggast! Vad annars?


Kraaaaaam!

Pärlan sa...

Så härligt att läsa och klart att du är snyggast.
Önskar er fler sådana dagar tillsammans.

Ha det gott vännen
Kram

Tussegumman sa...

Elisabeth min vän, skönt att få vara med om magiska ögonblick även om en del kan vara smärtsamt då det påminner om det man just längtar efter att få tillbaka. Men din SE mår bra. Tiden står stilla i det ögonblicket då ni når varandra på detta sättet.Mycket känslor rörs upp kan jag tänka. Han känner eran kärlek och det är viktigt för även om han kanske inte minns allt så känner han kärleken. Du är hans stora kärlek och den är unik. Många kramar till en dig och Carolina

Eleonora sa...

Det var en fin dag och en uppmuntrande sådan!! Klart som korvspad att du är snyggast! Vad trodde du?
Ha det gott och stor kram

kicki sa...

Ja visst är det underbart att höra att man är den snyggaste, klart SE tycker att hans älskade hustru är den snyggaste. Å vilken mysig dag ni haft tillsammans, bara göra sånt vanligt, sånt man gjorde till vardags förut blir till en fest när det inte blir så ofta.
Idag har jag ledig dag, ligger på soffan och bara är idag..ja jag har tvättat och dammat också förståss men annars bara är jag...om du ändå vore närmre..känner att jag har så mycket att säga dej...
Styrkekramar som vanligt i massor.