... att det är bättre med Bergman-demonerna, än med Johnny Depp- tänket. Typ.
Så känns det iallafall... bättre med lite hederlig ilska, där adrenalinet får en att gå i taket, än en massa depp och lessigt som får en golvad totalt!
Nu har jag lugnat ner mig lite. Ska fundera på hur jag ska gå vidare till hösten.... jag måste ha en läkare som för mig framåt. Som ser var jag varit... var jag är idag... och hjälper mig vidare. Jo, jag vet.... jag har ju dragits med den här eländesläkaren ett bra tag nu... och får väl kanske skylla mig själv lite... men att bara byta läkare... börja om igen.... berätta igen... jag har gruvat, och dragit på det. Men nu.... när han inte ens visste vem jag var.... hur nonchalant får man egentligen vara som läkare? Jag måste fundera på det här...
........
Idag finns inte så mycket att skriva om.... mer än att mamma och pappa var hit och fikade lite på förmiddagen. Som oftast så får pappa komma upp först och kolla så att vi är hemma... för mamma orkar inte gå de två våningarna - om hon sedan måsta vända och gå tillbaka igen.
Det var roligt att de var hit.... än om jag tycker att det är hemskt att höra hur andfått mamma blir. Å sedan hon fick KOL så har det blivit ännu värre... hon tacklar av allt mer, lillamma. Oron finns där...
..........
Men jag glömde ju att skriva om gårdagen.... Carolina hade en heldag med storebror Jonas och hans flickvän Sandra. Å de hade gått på stan.... hon hade blivit bjuden på wraps och gofika... de hade solat... pratat och skrattat... och det var en strålande Carolina som landade här hemma sen. Hela kvällen strålade hon på... och berättade minst 523 gånger om vilken rolig dag hon haft, tillsammans med storebror och flickvännen.
Då kan ett mammahjärta bara känna värmen.... tack underbara Sandra och Jonas. Tack snälla...
Så livet var snällt igår också....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Hej! Jag skulle vilja tacka dig för din fina blogg. Det du skriver berör verkligen. Och det hjälper mig i mitt arbete många gånger...Jag arbetar på ett demensboende och anser att det är viktigt att ha en fin relation med anhöriga, och förstå er och era känslor. Det Du känner, känner nog de flesta. Tack än en gång! Önskar Er all lycka!
Klart att du måste se till att få en annan läkare! Där gäller nog bara klartext, att tala om varför. Vara tuff och stå på dig. Det är ditt liv det gäller, inte ska du bli behandlad så.
Fast det där med termer och vad man säger... det tar jag lite i försvar, för vad ska man säga? Det finns aldrig något uttryck som passar för alla. Vanligtvis avskyr jag klyschor, men hur man än säger jobbiga saker blir det alltid fel för någon.
Ett tag fick man säga "barn med särskilda behov" om elever som behövde mycket hjälp. Numera kan man inte det, för ALLA barn har särskilda behov... jag kan inte säga invandrarbarn om mina elever, de har inte invandrat, många av dem är födda här. Jag kan inte säga utländska, de har svenskt medborgarskap. "Barn med ett annat modersmål än svenska" - lite långt och klumpigt, men kan inte störa nån.
Så jag tror att vad man än kallar din situation skulle den kännas fel eftersom den ju ÄR fel. SE borde ju vara pigg och frisk.
Du förstår nog vad jag menar, hoppas jag.
Förstår man ju att Bergman-demonerna vill fram om du har en sån läkare...! Ryt å byt!
Men Du, vilken underbar dag ni hade där hos Ewa...blir såå himla glad att läsa om den, för det hörs verkligen i, mellan, och överallt i dina rader hur underbart, naturligt gott ni hade det tillsammans!
KRAM
Men gud vad upprörd jag blir när jag läser om din läkare....håller nästan på att ta upp telefonen för att ringa och skälla ut honom.....
Kan inte kuratorn på mannens boende hjälpa dig och ordna kontakter? För hur det än är så äör ju du inte den första som drabbats av detta öde.
Eller ring upp chefen för vårdcentralen eller maila för du kan ju uttrycka dig skriftligt!!!
Här i stockholms regionen så är vårdcentralerna måna om sina "kunder" efter som vi lätt kan byta speciellt min eftersom den hamnade på en av bottenplatserna i undersökning så nu är de så milda och tillmötesgående.
Skänker dig all styrka att så du får kraft att ta tag i det här med läkareländet.....
Kanske solen nu ger dig det ....och du det är lika bra att göra det nu!!
Kram
Bergman-demonerna tenderar ju dessutom att GE energi istället för att ta som "JonnyDepp-deppet"
Men läkare som inte är vare sig pålästa eller verkar bry sig det minsta lilla kan ju suga musten ur vem som helst...
Jag sällar mig till skaran som säger att du ska byta läkare. Det är DITT liv och DIN upplevelse av DIN situation som räknas.
Basta...
Kramar
Tillbaka en kort stund. Du har mail. Kramar
Åh så härligt för Carolina med en sån dag! Jag hoppas att det löser sig med läkare och framtidssteg. Kramar...
Hej
Eftersom jag inte har din mail skriver jag här i stället.
Jag tnker resa E4 an norrut på min semester, skulle vara så kul att ta en fika tillsammans på stan när jag åker förbi.
Du kan maila mig om Du vill, jag vill absolut inte tränga mig på.
ulla-mona@hotmail.com
Kram
Till Lotta: Vad glad, och varm jag blev över det du skrev... tack tack snälla! Kan ett endaste litet pyttaord av det jag skriver vara till hjälp för någon annan... ja, då känns det som om det kanske ändå finns en liten mening med allt! Tack snälla Lotta... jag blev verkligen så så glad!! Varm kram..
Till alla: Förlåt om jag inte orkar besöka er nu, och tack för att ni förstår... men jag orkar bara fokusera stenhårt på här och nu. För i en mammas sjuttioårsfirande ska det INTE vara några depparkajsor... Varm kram till er alla...
Skicka en kommentar