... en sån där i manchester och med stålrörsben. Han tyckte om att sitta i den. I randig tenniströja, blå jeans och med ett bälte han hade gjort själv så satt han där. Tittade på teven och lät fötterna vila på den lilla pallen av trä.
Efter en stund så kunde jag se hur huvudet föll ned mot axeln och han somnade mitt i.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...