måndag 31 december 2012

Min önskan...



Må änglarna sitta på varsin sida om dig, på vilken livsbänk du än vilar på!" Med de orden vill jag önska alla ett riktigt gott slut, och ett nytt nytt nytt fint år...

söndag 30 december 2012

Hur många gånger...

... har jag inte tänkt att jag ska skriva om den här julen. De här dagarna just nu.
Men det vill sig inte alls... vi har fullt upp med att ta oss igenom dem. Men så idag, med väder som gick från vintervitt och kallt till plusgrader och regndroppar så kände jag: "Ja, men det är våren... våren som är på väg!!!" ´Jag känner hopp... mitt i julen som äntligen varit... och bara några mer helgdagar kvar att ta sig igenom.. det kommer en vår!!!
Kanske finns det styrka att skriva om julen sen, främst för att jag vill minnas det som ändå var roligt och fint. Hur vi mitt i vårt "white cristmas" och "jag drömmer om en jul hemma" gjorde den finaste fina julen som någonsin gjorts. Mycket tack vare "xen" (till mina bröder, och min son), grannar och vänner långt bort. Carolina och jag.

Men för nu... ett GOTT NYTT ÅR önskar jag er alla... och snart "det kommer en vår!!!"

torsdag 27 december 2012

Jul jul strålande jul....

... skulle jag försöka sammanfatta i ett skriv ikväll. Men just nu, efter en lång dag på jobbet, och efter att nyss ha läst det ärligaste och mest sammanfattande skriv av året som gick... Carolinas skriv... så tror jag det får vara. I alla fall ikväll...
http://carolinai.spotlife.se/

onsdag 19 december 2012

Vilken födelsedagsmiddag...

... hon bjöd på! Grannen G som bjöd både mig och Carolina på fin restaurang. Jag skriver mer om dagen imorgon... nu är jag för trött.


måndag 17 december 2012

Kära medmänniska...

... den här julen behöver jag din hjälp.
Min mamma dog i somras, och det blir en tuff jul. Min man sitter svårt sjuk på ett demensboende, och det blir en tuff jul. Min far, syskon och son har vi inte längre någon kontakt med, och det blir en tuff jul.
 Jag hade inte kunnat förhindra eller ändra det svåra som livet har gett mig nu, men jag kan välja hur jag överlever. Å det är här du kommer in, kära medmänniska. Med ditt skratt så kan du locka mig att skratta... med din värme så kan du värma mig... och med din glädje så kan du mildra min sorg... då är du den medmänniska jag behöver just nu.

Visst förstår jag, mer än väl, att även du kan ha dina sorger och ditt svåra att bära. Men om våran enda gemensamma nämnare är att bara delge varandra det svåra och trista så är jag nog den sämsta av medmänniskor att söka stöd hos just nu. Jag skulle gärna vilja, och en dag kanske , men just nu så har jag inte den styrkan.
 För jag tror inte på att leva i sorg. Den finns där och ska få finnas, men den ska mildras och överlevas... och man kan finna mycket hjälp hos de som går bredvid och stöttar med glädje, värme och omtanke. Så det är därför jag ber om din hjälp nu... kära medmänniska.

(Jag ber sällan om hjälp... nu gör jag det.)

Sen ska jag också skriva att vi har haft en fin helg, Carolina och jag. Bakat lite kakor, skrattat åt tokigt, busat med Pontus P... och så. Små stunder av fina minnen... där vi vågat minnas lite det som var... mamma och Sven-Erik. Några andra minnen ska vi inte ta med oss från den här helgen... iallafall inte just nu.

fredag 14 december 2012

Snälla Gud...

... låt det här bli den bästa julen någonsin. För hennes skull.


torsdag 13 december 2012

De två ljusen är tända igen...

... och Lucia dagen har blivit kväll. Lucia kom imorse både i skepnaden av en mamma med glitter i håret, ljus i hand,  och som sjöng vackert (nåja) och väckte Carolina. Sen kom Lucia också i en bättre version på teven, med lussebulla, smörgås och pepparkaka till. En mysig Luciamorgon blev det...fast det där gråtet, som hela tiden ligger på lur i halsen på mig, höll på att förstöra alltihopa när de sjöng "Betlehems stjärna". Jag hörde bara mamma sitta med och sjunga....

Sen blev dagen lite så där som vanligt... jag gick på Röda Korset och hade möte. Carolina var på stan med "sina pojkar", som hon kallar dem (hennes två bästa killkompisar sedan gymnasiet). De köpte julklappar.

Å som sagt... nu har Luciadagen blivit kväll.

Tack Gud. Det blev bra.

(Tack också för den här grannen G som du har skickat! Fast jag är rätt säker att hon inte har den blekaste aning om vilken ängel hon är.... och var igårkväll när hon ringde på dörren och frågade om vi ville följa med på ICA-maxi. Vi behövde det verkligen... så tack Gud! Tack för alla änglar nu...)

Luciamorgon...


onsdag 12 december 2012

Idag har jag tänt den finste ljuslyktan...

... som jag fick av mamma. Jag har längtat efter henne idag.


söndag 9 december 2012

De viktigaste orden...

... är mys, mys, och mys nu. Å än om jag ibland känner att jag inte skriver om annat än just det... hur vi myser, myser, och myser, så är det just de minnena vi ska ta med oss dit bort till framtiden. Finns det sådant som är svårt nu, så ser jag fram emot den dagen när jag kan skriva att de fanns.
Så den här helgen, precis som de flesta andra helger nu, så har vi myst, myst, och myst. Vi har som vanligt spelat julmusik... snart fikat upp de bullar och kakor som Carolina bakade...  städat och tvättat lite.. och sett både adventskalender och julfilmer.
Vi gick inte på Gammlia julmarknad i år. Vi ska skapa annat mys nu.

"Å snart är det jul!!!" peppar vi varandra flera gånger om dagen med.



Andra advent...

... snön vräker ned, och vi tar påtåren adventskaffe i köket.


lördag 8 december 2012

Ju närmare julen man kommer...

... desto mer magisk blir risgrynsgröten. Den byter till och med namn till tomtegröt, och runt omkring den dukas det fram både leverpastej, tända ljus, skratt, tunnbröd, och önskelistor. Å det, tänker jag, måste väl vara magi om någe... att en liten köpt grötkorv från Findus kan skapa en sådan stämning.
Ialla fall här hos oss ikväll...

Bredvid min tallrik låg en tidig julklapp. På den lilla lappen stod det:
"Älskade mamma!
Tack för att du är så underbar. Jag vet att jag kan vara
rätt jobbig och slarvig ibland, men en sak är säker: Jag
skulle inte överleva utan DIG!
Förlåt för en stressig morgon"

I paketet låg en dvd-box med filmer av Charles Dickens, min favoritförfattare. Hon hade tänkt ge mig den i julklapp först på julafton, men... ja, nu ville hon ge mig den idag. Å än om jag kände larmklockan inombords (vilket jag naturligtvis inte sa, men julafton är snart här) så blev jag jätteglad och varm i hjärtat...  och allra mest över hennes fina ord på den lilla lappen.  Tack, gumman...

.........

Nu är natten här, och jag undrar om jag kommer att drömma om mamma inatt igen. I natten som var så drömde jag om henne. En stark liten dröm som har följt mig i känslan hela dagen.. och det känns viktigt att komma ihåg den, och ta den med till framtiden.
Mamma stod i en dörröppning, med bruna karmar och brun dörr. Vem som bodde där vet jag inte, men hon stod där och sträckte ut handen mot mig. Hon var klädd i den vitaste t-shirt jag sett, nästan så att det lyste om den, men jag vet inte vad hon hade på sig i övrigt. Hon var så fin... så vacker och frisk och jag tyckte det var konstigt... hur kunde hon vara så där fin och stark och vacker... hon såg ju inte alls ut sådan när jag såg henne senast... tänkte jag där i drömmen.
Sen vaknade jag... och som sagt, drömmen har följt mig hela dagen... och känslan har vuxit sig allt starkare... hon vakar över mig, och vill ge mig styrka.

Nu.. fort fort bort med tänket på drömmen. Men jag vill minnas den ändå..

..........

Godnatt världen... och imorgon blir det fortsatt julmys.


torsdag 6 december 2012

Carolina...

... har suttit hemma hela veckan och pluggat inför tentan imorgon. Hon är stark, men framför allt så är hon tjurig. Det har hon ärvt efter sin pappa och farfar...

Ikväll blev det därför inte så mycket med julmys och gofika... utan vi tar det imorgon kväll istället.
Å hela helgen sen... julmys!

onsdag 5 december 2012

Nu är den tiden kommen...

... att vi mer än någonsin förut måste minnas Sven-Erik som han var. Inte som han är. Så av hänsyn till Carolina, och för att vi helt enkelt ska överleva, så skriver jag ingenting om den här dagen. Åteminstone inte nu... och inte efter hennes reaktion när jag kom hem och berättade. Jag sa inte mycket, men det lilla jag sa, om hur illa det var med honom, fick mig snabbt att inse hur svårt det blev för henne. "Ja, men det är ju min pappa" sa hon.

Så jag skriver istället att det blev den trevligaste stunden, fin julmusik, och mycket gott adventsfika som personalen bjöd på. Sven-Erik mådde bra. Jag mådde bra. Allt var bra. Jag skriver så.

Sen vände vi snabbt på bladet... för nu måste julen få bli det som bär. Aldrig har jag känt det så starkt...  och jag vet att Sven-Er... nej, just det... inte tänka på honom just nu.
 Hon ställde sig ock bakade... och sen blev det gofika med nybakta bullar och kakor.
Vi har spelat julmusik mest hela kvällen... och som sagt, nu måste julen få bli det som bär.

Jag har sagt till Carolina att jag ska sova gott hela natten... och det är klart att jag ska det!!



Nära.. en stund till.


Onsdagmorgon...

... och jag sitter med ljusen tända. Kaffekoppen står urdrucken bredvid mig, och adventskalendern är slut. Carolina, som sitter hemma och tentapluggar den här veckan, ligger och sover. Jag hör Pontus P som ligger och snarkar i sin korg.

Idag ska jag åka till Sven-Erik igen. De bjuder på adventsfika på Sjöjungfrun. Det brukar vara en stund med fin julstämning och gott fika.

En del av mig vill inte. Det är den delen av mig som hellre skulle gå på julgrötsfirandet på jobbet i kväll. Skratta med vänner... sjunga julsånger... äta lite julmat... och låtsas som om det svåra inte finns. Det som jag lyckas rätt så bra med annars... låtsas.

Den andra delen av mig... ja, jag vet inte om jag kan skriva att den vill. För att se min Sven-Erik...  minnas den han var... och nu se vad sjukdomen har gjort med honom... det är... ja, det är... nej, jag hittar inte orden för hur ont det gör att se det.
Men jag tänker... kanske, och ganska troligt, så är det vårt sista adventsfirande tillsammans. Nyss tänkte jag också på något som jag i tanken har nuddat vid ibland... slutet.. hans slut. Det är väl ett sätt att förbereda sig, tänker jag... att nudda vid svårt. Men jag är för det mesta rätt bra på att stänga igen dörren för somligt... än om det känns lite svårare att göra det just idag.

Vi kommer heller inte att åka till Sven-Erik på jul. Det går bara inte. Carolina och jag ska fixa den bästa bästa julen någonsin det här året... hon och jag. Vi har ju visserligen firat ensamma jular förut... men det är annorlunda i år. Men vi säger det positivt... "den nya lilla familjen som ska fixa till en riktigt superduperjul i år!!"

Nej, nu blir det påtår... och Carolina har vaknat.
Det här ska bli en bra dag... ändå.


tisdag 4 december 2012

Ikväll hittade jag...





... denna vackra sång. Den vill jag ge till dig därute... för att du ska veta hur jag ser på dig, och vad du betyder för mig. Tack min ängel...  alla ni därute.
Din kram, dina ord, din hand, ditt leende... ja, varje ögonblick som jag fått finnas med dig i ditt hjärta har gett mig kraft att möta varje ny dag. Kanske har jag aldrig mött dig och ändå har du burit mig så här långt. Tack min ängel... alla ni därute.

måndag 3 december 2012

Stolthet...

... hur ofta hittar vi den känslan inom oss själva... för oss själva?
Jag hittar den då mycket sällan! Å faktum är att jag inte kan komma ihåg en endaste gång som jag har känt en sådan stolthet över mig själv som jag gjorde idag.

Där jag låg i tandläkarstolen, och tittade upp i taket och väntade på att han skulle börja borra igen. Då tandläkaren med sin lugnande norrbottensdialekt sa: "Ja, det här gå bra... nu är du int lika spänd längre... jag ser det på ögona dina... det här gör du bra!"

Ja,men ni vet.... aldrig aldrig någonsin har jag tänkt tanken: "Elisabeth, vad du är duktig... vad modig du är!!!"  Å aldrig aldrig har jag känt det heller.... att jag är duktig... eller särskilt modig. Men det gjorde jag just då... där i tandläkarstolen.

Sen var det en mycket mycket stolt Elisabeth (om än på vingliga ben) som gick därifrån... stolt över sitt mod att våga något som för många är rena vardagsmaten....  att gå till tandläkaren.

Men jag var stolt... och det är jag än!!

Sen gjorde det ju inte saken sämre att mina tänder inte var i så dåligt skick som jag tidigare varit så rädd för; tandröta, tandlossning, karies... och säkert skulle jag nu få dra ut varenda tand... alldeles säkert. Så jag blev både förvånad... och riktigt riktigt glad...  när han sa att mina tänder är i ganska gott skick... lite tandsten och ytterligare en avslagen tand som de nu ska fiixa till... hos en tandläkare som jobbar med de som lider av tandvårdsrädsla. Va? Hur bra kan inte det här bli?

Så idag är dagen min... jag är STOLT ÖVER MIG SJÄLV  och LYCLIG!!

Tack snällaste snälla Gud för stödet...
Tack mamma för modet (du var alltid så orolig för mina tänder)...

Måndagmorgon...

... och jag sitter och väntar på att tandläkarjouren ska ringa.
Inte sovit så mycket inatt, och äter alvedon. Jag har ont på hela vänstersidan.
Jag gruvar.

Som om inte det vore nog, och kanske sorgligare... Pontus P har kissat inne.Igen.
Det är andra gången nu... på mitt "nya" rum. Jag vet inte om det är en protest av
någe slag... eller om det är någe annat. Han blir ju 11 år i maj... lillgubben våran.

Men det får gå det här också... och på onsdag ska jag åka och adventsfika hos Sven-Erik.

(Å jag är INTE deppig... det är bara lite mycket nu... och man får ta många djupa andetag.)

söndag 2 december 2012

"Om du bara blundar var är du då?"...

... frågar jag Carolina nu på morgonen.
Vi sitter uppkrupna i soffan med tjocksockorna på och julmysfikat är fikat färdigt. Ljuset brinner fortfarande och på teven har adventskalendern övergått till Adventsgudstjänst.
"Holmträsk.. hemma hos farmor och farfar" svarar hon nästan på en gång.
Jag var också där.
Svärfar som sitter i sina tjockstrumpor i fotöljen... svärmor som sitter och stickar på någonting... och Sven-Erik som snart är på väg ut till garaget. På bordet står ett fat med hembakta julkakor och urdruckna kaffekoppar, granen är redan klädd, och över alltihopa så sprider adventssånger och värmande ljus sitt varma sken över oss.

Vilken gåva vi fick med oss... en känsla av ett ögonblick som vi alltid kommer att bära med oss.Vi har varit med om något vackert som vi aldrig kan förlora. Känslan av kärlek och trygghet. Det finns både värme och tårar i sådana gåvor...

"Var inte rädd"... säger prästen på teven nu.

En fin första advent önskar vi för alla...


lördag 1 december 2012

Att skriva om ensamhet...

... är ingenting man gör när man är just det... ensam. Eller jo, det gör man nog. Men i vart fall så skriver man inte om det när man vet att ens dotter är ute och har det kul. Det vet varje förälder... att då är dörren igenslamrad för allt vad svårt och tungt heter. Punkt och slut.

Så skrev jag tidigare ikväll.Nu är hon hemma. Trött, men glad över att vara hemma då hon tyckte att det blev lite för mycket drickande och för lite julmat för somliga...

Imorgon ska vi nog gå någonstans och julfika lite... hoppas jag.

Carolina som ska på julsittning ikväll...


Snön vräker ner ikväll...


Julmys med adventskalendern...

... o lite julfika. En mysig morgon, o vi fuskar med att tända det första adventsljuset...