söndag 29 april 2012

Att bära sin egen sorg...


... det är så det är, Den sorg vi upplever inom oss kan inte delas med någon annan, den är, liksom varje känsla inom oss, unik och måste bäras och upplevas ensam. Jag kan aldrig bära någon annans känsla av sorg.. men det betyder inte att jag därmed får osynliggöra den,  förminska den...  göra om den..  och vara respektlös mot den. Till det har jag varken makt eller befogenheter.
Men en sak kan jag alltid alltid göra... låta henne veta att uppleva ensam inte är detsamma som att gå ensam. Den som inte kan göra det... ja, den människan har nog inte upplevt så mycket ensam.

Bara ett tänk ikväll om att bli sedd... eller "jag förstår att du är ledsen".

Fikabesök på en söndag...


... son och sonson.

lördag 28 april 2012

Carolina bjuder på frukost...


... och vi låtsas att vi är i Stockholm.

Mamma... ja, igår låg hon mest hela dan. När jag kom dit orkade hon knappt prata. Ser ut som en liten michelingumma, tycker jag. Ökar hela tiden i vikt, har gått upp 3 kg på två dagar. Kissar dåligt.

Men idag blir det en 'CarolinaomammaäriStockholmsdag'! Inköp av smink och gofika står på tapeten.... o vi ska ha en härlig dag!!
För hur det än är... jag är först o främst mamma.

Men jag har telefonen med mig...

torsdag 26 april 2012

Jag vet.



Jag vet vad Sven-Erik skulle ha sagt. Nästan så att jag kan höra honom: "Det är synd om a´Britt nu".

Det regnar ute ikväll. Mamma hade det svårt inatt... hon kunde inte andas. Inte kissat särskilt mycket idag. Suttit i pyjamasen hela dagen.Inte haft några stödstrumpor på sig. När jag pratade med henne på förmiddagen så hörde jag hur tungt det gick för henne att andas.. och att hon inte riktigt fick ihop det i tänket.
Men hon ville veta hur det gick på jobbet... sa att hon var stolt över mig.. och att hon älskade mig. Sa också: "Ha det gott!"

Inatt blir det sjukhuset om hon blir lika dålig igen... då åker jag upp.

Lilla mamma min... lilla sparvhjärta.

Det är tungt ikväll. Jag ber att ingen ringer inatt...

onsdag 25 april 2012

Skulle jag skriva om rädslan...

... så är jag rädd att den skulle få fäste.
Den är annorlunda nu.. den hoppas inte längre... den vill bara försöka förbereda sig.
Så därför skriver jag inte mer... men jag tror det kommer en dag när jag tänker"halva helvetet kvar!" Hur snart vet jag inte... (fast idag så grät jag på toaletten hos mamma. Bara för att vi suttit och drömt om hur vi till sommaren ska sitta och sola på deras balkong.)

Jag vet inte hur andra gör när de sitter på två stolar i ett väntrum...  för mig går det oftast bara att tänka ett svårt i taget nu.

Min syster kommer till stan imorgon.

Carolina och jag har iallafall haft en mysig kväll... vi brukar ha det. Oavsett vad.

Tiden just nu..


... är det enda vi kan vara säkra på.
Är hos mamma några timmar, så att pappa i lugn o ro kan åka iväg och spela. Hon är trött, och somnar till flera gånger framför teven... 'men jag har sovit bra inatt' säger hon. Hon har ofta ont nu, och får morfin.
Ökat lite i vikt idag igen...

måndag 23 april 2012

Det är inte så ofta...

nu för tiden, som jag ser Carolina sprudlande glad.
Nyss gjorde jag det... när studentkompisen Anna messade och bjöd över henne på fika ikväll.
"Mamma, det är så himla länge sen som nån bara ringde och bjöd hem mig sådär" sa hon. Som en kvitterfågel.
"Tack Gud... mitt i allt elände!" Kände jag. Också.

Med mamma är det som vanligt. Hon har ökat ännu mer i vikt, men fötterna är mindre blå.
Min syster blev tvungen att åka hem ikväll... tvätta, packa om, och fixa lite. Jag gruvar för natten.

Nu sitter jag i rumsoffan och låter Simon och Thomas överrösta allt annat tänk... allt annat, förutom bilden på en glad Carolina som sitter och fikar hos en kompis i Bågenhuset.

söndag 22 april 2012

Idag strök jag honom över kinden...


... och sa: "Pappa, vad du gör det bra!"
"Jag vill bara inte sitta där sen... när mamma är borta... och tänka på allt jag borde och kunde ha gjort"svarade han. Ganska tyst, så att inte mamma skulle höra...
Man vet inte riktigt vad, och hur man ska skriva dessa dagar. Man går bara omkring som på nålar och väntar på någe.. i ett oförändrat läge.
Min syster är kvar och vi tar en dag i taget.

fredag 20 april 2012

Mammas fötter idag...


... hon sitter mest vid teven. Det har varit en tuff morgon för dem båda. Hon har ökat i vikt igen, men njurvärdet var bättre enligt AHS-teamet som varit hit på morgonen. Carina, jag och Carolina är hos henne så pappa lugnt kan åka på kören.

Det är svårt att sova ikväll...


... oron är stor.
Jag är rädd att pappa ska ringa.

torsdag 19 april 2012

Då man inte hittar några svar...

... så försöker man googla på eländet.
Hitta några svar... vad är det som ska hända?

Idag bestämde AHS-läkaren att minska ner på
furix-injektionerna som hon fått två gånger per dag
... " det ger ingen större effekt". Hon blir inte av
med vätskan. Så nu blir det bara injektioner en gång per dag... hon får ju också annat vätskedrivande.
Idag är hon också blå på den andra foten.

Det blev en märklig stund hos mamma idag... ni vet känslan när hon bad oss ta fram en hög med kort.. och ville att vi skulle ta vissa av dem.

Min syster är kvar. Vi ska se film ikväll.. och äta ostkrokar!

onsdag 18 april 2012

Den här mamman...


... vill bestämma själv! Hon klarar knappt att gå, ben, fötter och bakdel är så svullna, fötterna är blålila.... men hon ska diska!!

tisdag 17 april 2012

En morgonbild bara...


... då man inte vill skriva om någe. Jag läser DN istället...

måndag 16 april 2012

Ett litet knypplat hus...


... fick jag idag i present av en arbetskompis på RK.
Jag blev så himla rörd...

Nu ska det bli heminredning här hemma...

... med det vi har, och det vi kanske kan skaffa.
Vi planerar och drömmer, och allt i vitt.
I väntrummet.

Det måste fungera så nu... det ger framtiden en väg.

söndag 15 april 2012

Min syster...

.. kommer snart förbi, och tillsammans ska vi åka upp till mamma och pappa.
Carolina måste plugga nationalekonomi.

Påtår var det ja...

Tack Gud...

... sa jag igår kväll. När jag hade lagt mig och knäppt mina händer.
"Tack Gud, för att jag idag kunde gå upp till min mamma och pappa, vispa grädde och riva choklad... och med en rulltårtebit bjuda dom på en liten hemmagjord bakelse."

En stund så fylld med tacksamhet över att få rå om mamma... det är det jag måste hålla fast vid nu... tacksamheten.

För när jag ser min mamma.. ser hur hon kämpar bara för att orka gå över köksgolvet... ser hur hon nästan somnar efter gofika och en stunds prat... ser hennes tjocka vätskefyllda ben... ser hur hon måste inhalera för att överhuvudtaget orka andas... ja, ser min lilla mamma i det skick hon är nu... då måste man bara hitta en livlina någonstans... och för mig är det just det... tacksamheten. Över det vackra jag får när jag är där... hennes röst... hennes leende... hennes tack när jag ska gå... och hennes varma varma kram. Tack snälla mamma min.

Sen skjutsar pappa hem mig... och vi är överens om att vi bara kan ta en timme i taget nu.

..........

Det är svårt att beskriva allting som händer nu... men jag försöker ändå att parera, och hitta tacksamhet i vad det än är. Det är bara så så mycket svårare att uppbåda denna känsla när det kommer till Sven-Erik och mamma nu...

... så det får det räcka med "Tack Gud för en underbar söndag!" idag.

..........

(Fast nu "drar jag ihop mig" och ska dricka påtår med Carolina i köket... och prata lite om att göra vårfint här hemma!! Det blir bra...)

fredag 13 april 2012

Vackra välkomstrosor...


... fickjag idag av 'gänget på Röda Korset'.

torsdag 12 april 2012

Jag tror på dig!

Den meningen, och dess innebörd kan man förmedla på olika sätt. Idag kände jag det så... JAG HAR FÅTT JOBB!! På Röda korset.
I en typ av jämförelse är det inte så viktigt... men i en annan jämförelse så är det det mest upplyftande och roliga som hänt mig på många många år. Någon tror på mig...

onsdag 11 april 2012

Morgonfika...

... och kvällsfika.
Carolina har bakat chokladkaka som vi njuter av.
Det börjar bra... och slutar bra.

Å där emellan RK och universitet.

Har som vanligt pratat med mamma ikväll. Jag hör att hon är orolig. För sin hjärtsvikt... sin kol... och nu också waranvärdet som är dåligt. Pappa måste ge henne fragminsprutor igen. Nu besöker AHS-teamet henne varje dag och ger henne ännu mer Furix... "men det är iallafall inte så illa som det var på hjärtintensiven... då vätskan trängde ut genom benen" säger hon, och jag vet inte vem det är hon vill låta hoppfull inför... antagligen är det oss bägge två. Men jag försöker att peppa henne så gott jag kan... hon behöver det. Å till helgen har jag lovat att komma och hälsa på henne.

Imorgon är det torsdag...

(Vi hade tänkt se "Borås Superstars"... men varken Carolina eller jag orkar se det. Det blir för nära... och mitt djupt dåliga samvete för Sven-Erik finns här ändå.)

Frukostfika med min vän M...


... en mysig stund så här på morgonen.

måndag 9 april 2012

En vardagsbubbla...

... pratade vi om för en stund sedan, Carolina och jag.
Att det går lättare om vi bara håller dörren stängd för allt det som är så svårt och oroligt nu. Där vi kan låtsas att livet är... ja, inte mer än universitetet - RK - och hemma på Gustav Garvares gata. Ingenting annat. Ingenting annat.
En vardagsbubbla... eller bara en tid före det som ska komma. Lite lugn och ro, så...

...vi har haft en fin påsk, tycker jag. Ändå. Att få umgås lite med Jonas och lilla familjen under två dagar... ja, det känns som sådant där normalt och viktigt som ska vara i en vardagsbubbla. Att gå upp till mamma och pappa och fira honom på sin födelsedag... det är också sådant som man känner tacksamhet för i en bubbla. (Om jag bara inte tänker på mammas svullna ben och fötter.. och hur AHS nu försöker ge henne ännu mer furix.. och om jag inte tänker på hur orolig hon lät ikväll när jag pratade med henne.)

Nu är iallafall påskhelgen... ja, jag skriver äntligen över. Det är inte så att jag inte är tacksam för de solstrålar av vardagsljus som skiner in... för det är jag...men det här med högtider och årstidsväxlingar är svårt. De väcker alltid minnen av tider som varit...

Imorgon kommer en ny vardag... sbubbla. Hoppas jag.

..........

(Någon tyckte att det var dags för mig att "gå vidare" nu. "Det är ju över fyra år sedan han lämnade er!" "Å din mamma... har du inget annat att gnälla över?" Jag säger bara... den personen har nog inte följt mig särskilt länge och sett hur vi försöker göra precis det... gå vidare. Den personen har nog heller aldrig förstått innebörden av att sitta i ett väntrum och vänta på att förlora någon. I ett väntrum där oron och sorgen sitter på stolarna bredvid. I ett väntrum där man inte kan resa sig upp och bara gå.... vidare.)

lördag 7 april 2012

Gofika på Waynes...


... med Sandra. En härlig utetjejdag.. o Jonas fick vara hemma.

fredag 6 april 2012

Påsktårta...


... med påskfrämmande.

Jonas med lilla familjen kommer på kärt besök..

Det är i de små stunderna...

... av någonting som kanske kan liknas med igenkännande trygghet som vi vågar prata om honom. Ett minne.. som nyss... när vi pratade om körkort.
"Ja, om pappa hade varit hemma så vet jag att han skulle ha varit ute och övningskört med mig!" sa hon.
Den meningen... den öppningen... drog fram tråden på nystanet av minnen.
Vid köksbordet... med kaffekopparna nästan tomma... och solen som sken in genom skitiga fönster... så vågade vi. Känna värmen över att minnas vad han skulle ha sagt... försöka härma honom på rösten... och le. Allting bara lite... tills jag såg att hon höll på att börja gråta.

Så hur det än är... det blir allt lättare att tänka på vem han var.. än vem han är.
För i det finns den igenkännande tryggheten i att ha fått så mycket kärlek... och som sen kan tas fram i små stunder som den här.

Så lite som behövs...


... för att det ska gå. En inköpt liten påskbukett, ett fint påskägg från en vän, och två fina kort. Man tittar på alltihopa.. känner värmen.. och tar sig en godis.
Mamma på väg hem.. pappa är där och hjälper henne packa. Läget är oförändrat, men hon vill hem..

torsdag 5 april 2012

Mamma ringde nyss...

... från sjukhuset.
"Visst kommer du väl och hälsar på mig idag?" sa hon lite svagt sådär.
"Ja, men självklart gör jag det... med Kahls kaffe" svarade jag. Med gladanrösten.

Läkaren hade varit in på morgonen och lyssnat på hennes lungor, och tyckt att det hördes sämre igen. Å hon har svullit ännu mer...

Jag får försöka hitta någon som jobbar för mig på eftermiddagen, och sen åka upp till henne. Men först nu ska Carolina och jag dra iväg ner på stan och handla lite påskmat.

Det blir bra..

Mamma vill åka hem idag...

... och jag förstår henne.
Jag skriver inte så mycket mer om det just nu... mer än att jag återger några ord som hon sa igår: "Pappa och jag har inte så lång tid kvar tillsammans".
Som sagt... jag förstår. Så väl.

Nu är det påsk. Carolina och jag ska hitta på. Vi har köpt påskgodis, och det är mycket bra på teven. Kanske, om mamma åker hem, och om de orkar, så blir det ett besök till dem.

Så en riktigt fin påsk önskar jag er alla därute...

(Till veckan ska jag ringa till Sjöjungfrun. De har ringt och ville bestämma tid för nästa vårdplanering för Sven-Erik, och om jag kunde följa med honom till tanläkaren. Det känns... ja, jag vet inte.)

tisdag 3 april 2012

Jag blir så....

... ja, jag vet inte riktigt vad jag blir. Eller hur jag känner just nu.

Mamma åkt in på sjukhuset igen. Inatt klockan två så hade hon väckt pappa. Då stod hon vid fotöljen, kunde inte röra sig, och bara skakade på benen. Pappa fick hämta rullstolen och sätta henne i den. Sen skulle hon prompt till toan. Där hade hon ramlat på golvet... och pappa orkade/kunde inte få upp henne. Han fick ringa både AHS och larmtjänst. Till slut hade de fått henne i säng. Hur sedan förmiddagen såg ut har jag inte riktigt klart för mig, men vid 12-tiden bestämde AHS att ringa efter ambulans.

Nu ligger hon där. Jag har nyss pratat både med henne och pappa. Hon säger att de på sjukhuset är oroliga för att hennes ben och fötter är så svullna igen. Hon säger att hon inte mår bra. Att hon har svårt att andas och fått inhalera mycket. Att hon har fått ett stort blåmärke på ryggen. Hon har fått morfin. Jag peppar henne så gott jag bara kan... och lovar att komma upp med Kahls kaffe. Senast imorgon. Pappa säger att proverna var bra, men att hjärtflimret ökat. Han låter så trött... men säger att han tycker det känns tryggt att hon är där hon är... och han behöver få vila lite. De senaste veckorna har han skött mamma i stort sett dygnet runt.. och de senaste nätterna knappt fått sova.
Vi pratar lite försiktigt om döden... för hur det än är... den lurar. Det är bara det att den är så ovärdig.. både för mina föräldrar och min Sven-Erik.
Å än en gång så tänker jag... hur ska allting bli snart?

Ja, vad känner jag? En förtvivlans förtvivlan kanske... av den där tröttare sorten.

Vi lämnar det....

... föregående inlägget. Poff! Poff! Borta...
Men jag låter det stå kvar, om än bara för att visa att det finns människor som tycker om att bete sig illa.
Men det är väl så mobbare gör, tänker jag.

Idag är det tisdag. En ny dag...

När man nästan bara får...

... såna här kommentarer:
"Nånstans finns det nåt som fattas hos dej,skriva om att gå på stan och köpa trosor till din dotter som om hon var 5 år..hon är ju vuxen. Hoppas att dom som känner henne inte hittar din blogg"
...då kanske det är dags att sluta skriva.


Inte för att jag tar åt mig av det här fula påhoppet. Inte det här heller... och jag har fått många av den här sorten. Men kommentaren var lämnad under mitt inlägg "Det jag bär närmast hjärtat..." och det känns både respektlöst och trist att få.

Jag kallar det för mobbning....

måndag 2 april 2012

Halv 8 hos oss...


Måndagen är här igen...


... och jag sjunger 'ja, det är våren..' vid diskbaljan. Som för att protestera mot snön som kom igår.. och mot annat med.
Idag lyser solen genom skitiga fönster... tack måndag!

söndag 1 april 2012

Det som jag bär närmast hjärtat...

... får liksom vänta lite nu.

Mammas lilla kind mot min när jag var dit i fredagskväll. Mammas magra hand som la sig över min när jag kramade om henne. Mamma som haft det svårt i flera dagar nu...

Sven-Erik. Som finns här hela tiden.. fast ändå aldrig mer.

Så idag bestämmer jag att vi ska gå ner på stan, Carolina och jag, och köpa nya trosor till henne. Handla lite mat för veckan, och sen ta gofikat hemma. Tjohej Tjohej.... typ... ändå.