... och så det vackraste!!

Fast på ett annat sätt...:-D

Man måste också se...

... när världen är vacker.

... men hips vips så hittar vi drömmen igen!!

Det är svårt med skrivet...

... och det är väl som det är.
Jag skulle så gärna vilja bjuda Carolina på någe roligt NU. Hon sitter ensam hemma och pluggar hela dagarna inför en redovisning på torsdag. Jag jobbar. 
"Stockholm... tänk Stockholm!"  säger jag till henne. Hur många miljoner gånger har jag inte sagt det de senaste dagarna?
En mammas oro...

Vi väver drömmar...

... för det är så vi måste göra nu. Så starkt vi kan... och tillsammans. En vit liten låda att spara i...

.... å vi gör vad vi kan!

Carolina har bakat så så goda cup-cakes med marshmallowfrosting och krossade praliner. Sådant gofika bär långt...

Som om ett sorts liv tagit slut...

... och ett annat ska börja. Så tänkte jag nyss, och kände hur det knöt sig i magen.
Hur många gånger har inte Carolina sagt "jag ska börja ett nytt liv nu, mamma" och jag har hållit med henne. Hur många gånger har jag inte själv känt framtidens hopp blåsa inom mig? Hur många gånger... och ändå... nu när tanken, för första gången, tror jag...  mötte verkligheten...  och"som om" ger den verkliga insikten om hur det ska bli... då ... ja, då (De orden får stanna hos mig.)
Mamma finns inte längre kvar. Sven-Erik är borta. Den familj som en gång fanns kommer inte mer att finnas. Då är det bara att inse... ett sorts liv har tagits slut och ett annat ska börja.
Som om är här nu...

(Vår fina jul och nyår får jag skriva om en annan dag...  det är för mycket helg kvar.Det här var bara en insikt som jag kanske, och mest troligt, återkommer till.)