En dag i taget

Hemligheten

DEN HÄR LILLA KÄMPANDE TUFF-KAJSAN HAR FÅTT JOBB!!! 

 På ett företag som har stått högt på hennes önskelista. 

Hon börjar som konsult på måndag. 

Å jag... ja, jag är så oändligt tacksam och glad. Mest för hennes skull förstås, 

men också för upptäckten, och känslan som följer med, att livet också kan 

komma med den största glädje mitt i sorg. 

När livet ska börja om...

... måste man bestämma vilka skatter man ska ta med sig. 

Idag hittade jag den här... 

Det är svårt. Punkt. Men jag vet också att livet börjar om nu. 

Carolina har en hemlighet. En ny väg för henne. Jag kallar den

för hopp. 

Igår var en betydelsefull dag

Min vackraste skatt...

... bar jag idag i en ICA-påse. 

En risifrutti, en banan och lokaltidningen. 

Påsen vägde guld och jag bar den med största omsorg och försiktighet. 

Som den dyrbaraste skatt på jorden och allt jag har kvar... begravningsannonsen. 

Han hade en brun gammal fotölj...

... en sån där i manchester och med stålrörsben. Han tyckte om att sitta i den. I randig tenniströja, blå jeans och med ett bälte han hade gjort själv så satt han där. Tittade på teven och lät fötterna vila på den lilla pallen av trä. 

Efter en stund så kunde jag se hur huvudet föll ned mot axeln och han somnade mitt i. 

Minnet fladdrade nyss förbi. 

Igår träffade jag prästen. 

En dag i taget...

... i en berg- och dalbana. 

Somliga dagar och stunder är det hotande svårt. 

Andra dagar och stunder är det "Jo, men det går väl det här också". 

"Tiden blir fort gammal i nuet. Det har varit. 

Men i varje morgondag börjar tiden om på nytt. Det kommer att bli."

(Skrev jag en natt när jag behövde hålla hårt i hoppet...)