söndag 14 februari 2010

Carolina sa nyss...

"Mamma, vilken tur att du bloggar!"
"Hur så?" frågade jag.
"Ja, men du fick ju ett fint allahjärtans-sms imorse från I (en bloggvän), å sen fick du finblomman (en annan bloggvän) från A... " svarade hon.
"Ehh... ja, det var jätteroligt...men tänkte du på någe speciellt?" frågade jag igen.
"Ja, men då kan jag som åka lite snålskjuts på dig... som att jag också fick... för då känns det inte lika... ja, lessigt att inte jag fått nåt" svarade hon. Som för att peppa sig själv, lät det...

Inte ens den lilla pyttigaste hjärtehälsning... till henne... idag???
Jag förstår precis vad hon menar. Jag förstår precis vad det är hon egentligen säger. Å jag förstår precis hur ont det måste göra i henne. Å jag säger till henne, som så många gånger förut: "Carolina, du vet hur dom funkar.... och de kommer att säga, och tycka precis som vanligt... att det är vårat fel... eller mitt fel... eller ditt fel... det här också!"
"Jo, jag vet mamma...jag vet" svarar hon. Å jag hör... för vilken gång i ordningen vet jag inte... det lessiga och resignerade.

Å så har de sagt att de älskar henne?????

..........

Men vi fixade till en rätt bra allahjärtanssöndag ändå, tycker jag. Vi åt geléhjärtan, mysfikade och såg på "Love actually".
Så helt okay... och mycket tack vare alla hjärtehälsningar här på bloggen... sms-hälsning... orkidé... och ja, att solen sken! Tack alla ni...

Å sen... så jag jag också till Carolina att orkidén, den rår vi om tillsammans!

2 kommentarer:

Tina sa...

En stor varm Alla hjärtans dag KRAM till din dotter från mig!!
Tina

Ruta Ett sa...

Den var till er båda - en stängel var! <3