... hur Gud jobbar! Men att han förstår, och hör, när det går riktigt tungt... det är jag övertygad om!
För igår hände något mycket mycket märkligt...
Jag satt på toaletten, och bara så där mitt i så knäppte jag mina händer, och sa: "Gud, nu måste du bara bära mig... å du är den ende som vet hur det är... att jag inte har så mycket ork kvar nu... Gud, det håller på att bli för mycket... inte mer nu!" Bad jag.
Å jag kände gråtet som ville upp... satt där med händerna knäppta... och förtvivlans förtvivlan över allt som är svårt nu... och svalde och svalde.
Sven-Erik som inte finns här hos mig... familjen som inte gör det heller... och så nu, som grädde på eländesmoset... detta strul med mina pengar som aldrig kommer från försäkringskassan. (Bara på grund av en liten "id-signal" som facket måste ha från Af, för att sen f-kassan ska kunna betala ut rätt pengar... )
Sen gick jag in i sovrummet, satte mig på sängen... och tittade på högen, eller rättare sagt högarna, av papper som jag dragit fram för att sortera. Överst på en av högarna så låg min Bibel(den fina som jag fick av svärfar och svärmor för så länge sedan)...
Jag tog upp den, och slog upp första sidan. Där har jag skrivit upp flera små bibelcitat som någon har fått när de ibland tagit en "manna" (små små kort med bibelcitat) hos mig... och nu föll min blick på den sista raden. Där står: "Kol 3 kap. 12-15. Pappa fick 17/3 2002"
Jag läser det. Drar en djup suck. Går in i köket och sätter på kaffepannan...
Jag kommer på att jag inte har hämtat upp posten... så jag springer ner i trapphuset och hämtar den, medan vattnet kokar upp. Där ligger ett kuvert... ett vitt... med mitt namn på... och jag ser direkt att brevet är från min pappa.
I brevet ligger 500 kronor.
Ingen står som avsändare... men jag vet ju.
Jag sitter länge kvar vid köksbordet, med kuvertet i handen. För med brevet kom inte bara den där överlevnadspraktiska insikten... den kom också med den mest bärande känslan av dem alla. Den som sa att "Jo men det kommer att bli bra, Elisabeth...."
Tack pappa. Tack Gud.
"Så kläden eder nu såsom Guds utvalda,
hans heliga och älskade, i hjärtlig barm-
härtighet, godhet, ödmjukhet sakmod,
tålamod..."
(Paulus brev till Kolosserna... 3:12)
..........
Imorgon ska vi åka ut till SE och fira hans födelsedag... han blir 54 år.
Igår gjorde jag min första dag på RK. Det gick bra... det blir bra... det också!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det gäller verkligen att hamna rätt i "rullarna" på FK, annars händer ingenting. Myndigheten är så stooor, för stoor! att man inte kan förstå hur det över huvud kan fungera. Jag har också haft (och har) krångel med FK. Har i ett och samma ärende haft att göra med kontor i Östersund/Hudiksvall/gävle/Halmstad/ Karlstad - är det klokt, eller???
Hoppas det rättar till sig för dig och det snarast.
Snäll pappa som tänkte på dig.
Får väl höra mer om RK när du orkar skriva om det. Det låter så intressant. Hoppas du får någon ersättning för arbetet också, så du kan få känna tillfredsställelse.
Hoppas du och Carolina får litet fredagsmys - varsin semla kanske?
Lycka till med besöket hos SE och hoppas att det inte blir för jobbigt och uppslitande för dig. Många många varma kramar får du här från din Eleonora
Kram!!!
Sänder massor av värme,styrka och kraft till dag Elisabeth/Pia
Jag läser och lyssnar. Jag finns där även om jag inte alltid märks så mycket. Det kommer att ordna sig och du är starkare än du tror. Men även en stark människa måste få vila. Även en stark människa måste få fylla på ibland. Jag hoppas att Rk kan bli ett sånt ställe där du kan få lite påfyllnad. Kram vännen från ett töigt Enskede
Älskade vännen min!
Så glad jag blev över att få ditt låånga svar ang. borgmästarinnan. usen tusen tack - givetvis så ska jag fortsätta att forska på det underlag du givit mig. Och om jag finner något, så ska jag självklart låte dig få veta. Tack raringen för det fina svaret! Kram
Dekan vara en styrka bara att veta att man aldrig är ensam , att det finns någon som vet allt, där man aldrig behöver förklara sig, aldrig förställa sig.
Ta hand om dig vännen, och ha en trevlig dag imorgon!
Kram på sig!
Och hoppas att din helg blir bra!
Önskar dig och din dotter en bra helg.Tycker du tänker och handlar helt rätt.Kram Ann
Det där som hände i går visade dej att du inte är ensam. Allting är en mening i, man måste bara se det. Du såg sambanden. Det är en stor gåva det, att se.
Ha en skön helg!
Skicka en kommentar