... vid två-tiden idag. Hon ska tillbringa helgen hos pojkvännen och hans familj. Ungefär 17 mil bort. Jag är lycklig för hennes skull...
Jag ska strax äta fiskgratäng, och sen ska jag balansera tiden med allt jag kan hitta på... hela helgen... som att diska, kanske göra lite vårfint på balkongen, se på teve, leta reda på alla svartvita foton som jag äger, gå igenom lite mer gamla papper.... ja, lite så. Hitta på. Jag och Pontus P.
Lära mig det här också... hon är på väg mot något annat nu. Jag är lycklig för hennes skull...
Att det är skrämmande ensamt behöver jag inte skriva... men jag tänker, och håller fast vid: "herregud Elisabeth, du är snart 50 år.. fixar alla andra att förlora både det ena och det andra så måste väl du göra det också!" Punkt och slut.
Nu skriver jag inte mer om det... vill inte tänka på hur det är... bara hur jag ska lösa det... men som jag sa till Carolina när hon åkte: "Gumman, jag tror att du kommer att få det jätte-trevligt i helgen" så har jag bestämt mig för att ha det här hemma också. Punkt och slut här också.
Jag är lycklig för hennes skull...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag är väldigt glad för Carolinas skull.
Låter härligt tycker jag.
För din del står du återigen vid något nytt, men jag vet att du fixar det på ett bra sätt.
Kram
Tänk så bra att vi har teve, radio, internet osv. Tänk om vi varit kvinnor förr i världen... Det brukar jag tänka ibland och jag är sååå tacksam.
kram
Tänk att vara nykär igen... suck&längtanträngtan! ;0)
Allvarligt så blir du inte lämnad när C lämnar boet & skaffar familj (nu tänker jag lite längre fram som du märker) snarare blir er familj större igen. Och nytt umgänge kan komma på köpet.
Har märkt att livet/familjestorleken hela tiden går i cykler och att det oftast blir precis som det ska.
Nu menar jag inte att det finns ngt positivt i SE:s sjukdom och allt vad det för med sig. Inte alls. Och själv är jag så lyckligt lottad att mina nära & kära går bort i "rätt ordning" s a s. Men, nu det stora sorgsna Menet; vi har inga barn, den lyckan var oss inte förunnad. Många var gångerna vi hoppades och kikade på ultraljud för att sen komma tomhänta ur situationen, igen & igen.
Sorg på olika sätt men smärtan finns där likaändå.
Avslutningsvis: Ha nu en fantastisk helg du och Pontus P, skäm bort er ordentligt med nosbuffar och härliga promenader.
M-matten
Förstår att det känns när hon åker iväg. Själv så vänjer jag mig aldrig när barnen åker bort. Givetvis vill man deras allra bästa och dom ska ju ut och provflyga. Men av erfarenhet så vet jag att dom kommer åter till boet gång på gång.
Så roligt för henne.
Nu ska jag gå och sova .
Kramis och ha en skön helg.
ewa
Detta är iallafall som livet s k a vara - sina barn har man till låns.
Men det är inte alltid lätt - ibland är det skönt att vara själv, ibland är man ensam.
Visst känns det tomt när barnen lämnar hemmet, men desto roligare när dom kommer och hälsar på. C har det säkert bra med sin pojkvän, man gläds när barnen mår bra. Hoppas du får en bra helg i alla fall, hon kommer ju snart tillbaka.
Som det ska vara för Carolina! Nytt och trevligt tillsammans med pojkvännen. Hon lever sitt liv.
Du lever ditt!! Bra att du vet vad du ska pyssla med. Kanske skriva ett brev också - till mig??
Skönt när man kommer så långt att man kan pyssa fint på balkongen. Snart är vårsolen här och då gåller det att ta tillvara på solstrålarna. Ha en mysig helg med dig själv - det ska jag - igen!
Många kramisar till min vän
Skicka en kommentar