Sänder styrka och kärlek till er i den svåra tiden, du har alltid skrivit så vackert om din mamma Elisabet....du har fina minnen bevarade i ditt hjärta. Förstår att du sörjer både det ena och det andra, önskar att jag var nära så jag kunnat ge dig en kram..../caja
Minnena kan inte nån ta ifrån dig! Men jag hoppas ändå att du kan hitta glädje i nuet som bär! Till förra numret av församlingsbladet intervjuade jag en sjukhuspräst som bor i vår församling, det handlade om glädje - och hon återkom flera gånger till hur hon i sorgens stunder försökte hjälpa de sörjande att se små små detaljer i tillvaron som kan glädja i nuet, som att solen strålar vackert genom en gardin... en blomma som slagit ut... en fågel som sjunger extra fint. För många såna små saker kan tillsammans ge en grundglädje. Skrattglädje är ju nåt annat.. den varar sällan länge.
Men jag har förstått att Carolina och du har hittat småsaker som ger er sköna småstunder - det är bra det!
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
4 kommentarer:
Sänder styrka och kärlek till er i den svåra tiden, du har alltid skrivit så vackert om din mamma Elisabet....du har fina minnen bevarade i ditt hjärta. Förstår att du sörjer både det ena och det andra, önskar att jag var nära så jag kunnat ge dig en kram..../caja
Minnena kan inte nån ta ifrån dig! Men jag hoppas ändå att du kan hitta glädje i nuet som bär!
Till förra numret av församlingsbladet intervjuade jag en sjukhuspräst som bor i vår församling, det handlade om glädje - och hon återkom flera gånger till hur hon i sorgens stunder försökte hjälpa de sörjande att se små små detaljer i tillvaron som kan glädja i nuet, som att solen strålar vackert genom en gardin... en blomma som slagit ut... en fågel som sjunger extra fint. För många såna små saker kan tillsammans ge en grundglädje. Skrattglädje är ju nåt annat.. den varar sällan länge.
Men jag har förstått att Carolina och du har hittat småsaker som ger er sköna småstunder - det är bra det!
Tänker på er alla..kramar om, och önskar en fin dag
Det är dom lyckliga stunderna som du nu ska ta styrka ifrån. ♥
Skicka en kommentar