Hej, jag vet inte hur jag hamnade här, men nog var det meningen ivarje fall. Sitter och läser om ditt/ert liv. Hoppar fram och tillbaka, vill veta allt men ändå inte!! Jag måste pausa lite, men jag kommer tillbaka, jag måste smälta. Min mamma fick diagnosen Alzheimers för ett år sedan. Men vi har förståt att det här har nog funnits med henne ganska länge. Nu ska jag ta en hundpromenad och tänka och smälta. Varma hälsningar, kram Jaja
jAJA: Tack för dina ord. Förstår att du kanske befinner dig i ett kaos just nu, där din mors diagnos är början på en mycket svår resa.. både för henne, och för er anhöriga. Jag hoppas att allt ändå blir så bra det kan för er, och tveka inte att höra av dig om du undrar över någe! Varm kram..
jESSICA Nej, du har så rätt i det! Å egentligen kan man ju inte göra det heller.. vi får bara lära oss att leva med det svåra som vi måste ta oss igenom. Å det... det är inte det lättaste.. inte för någon, tror jag. Varm kram
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Hej, jag vet inte hur jag hamnade här, men nog var det meningen ivarje fall. Sitter och läser om ditt/ert liv. Hoppar fram och tillbaka, vill veta allt men ändå inte!! Jag måste pausa lite, men jag kommer tillbaka, jag måste smälta. Min mamma fick diagnosen Alzheimers för ett år sedan. Men vi har förståt att det här har nog funnits med henne ganska länge. Nu ska jag ta en hundpromenad och tänka och smälta. Varma hälsningar, kram Jaja
Det är inte lätt att lägga saker bakom sig, det är ju det vi varit med om som gör oss till dom vi är
Kram
jAJA: Tack för dina ord. Förstår att du kanske befinner dig i ett kaos just nu, där din mors diagnos är början på en mycket svår resa.. både för henne, och för er anhöriga. Jag hoppas att allt ändå blir så bra det kan för er, och tveka inte att höra av dig om du undrar över någe! Varm kram..
jESSICA Nej, du har så rätt i det! Å egentligen kan man ju inte göra det heller.. vi får bara lära oss att leva med det svåra som vi måste ta oss igenom. Å det... det är inte det lättaste.. inte för någon, tror jag. Varm kram
Skicka en kommentar